publicerad: 1998
SVALG svalj4, n. (Luk. 16: 26 (NT 1526) osv.) ((†) r. l. m. Forsius Fosz. 502 (1621: haaffzswalgen), PH 5: 3076 (1751)); pl. = (Nordenflycht QT 1745, s. 2 osv.) ((†) -er UHiärne 2Anl. 348 (1706: jordswalljer)).
Ordformer
(förr äv. skrivet su-, sw-, -ll-, -j, -h)
Etymologi
[fsv. svalgh; jfr fd. swalgh, mlt. swalch (med sidoformen swelch), vattenvirvel, strömvirvel, frosseri, lt. swalg, svalg (hos levande varelse), avgrund, frossare, mht. swalc, swalch, strömvirvel (ä. t. schwalch, schwalg, öppning till smältugn), meng. swalg, virvel; sannol. bildning till SVÄLJA, v. (delvis med anslutning till l. påverkan av (m)lt. — Jfr SVÄLJ]
1) i fråga om omåttligt ätande o. drickande l. slukande av ngt.
a) (numera bl. arkaiserande l. skämts.) frosseri; dryckenskap; svir(ande); äv.: utsvävning; ofta i tautologisk förb. med dryckenskap l. frosseri o. d. Men wacten idher ath idhor hierta ecke förtungat wardha medh swalgh och drukkenskap. Luk. 21: 34 (NT 1526; NT 1981: omåttlighet). Käre her Peder, ligger .. stor macht opå, att then öffverflödighet och svalgh medt öll och matt, som allestedz udi Sverige brukes pläger .. motte bliffve affskaffet. G1R 26: 111 (1556). När Bröllop om Söndagen anställes .. så måste sådant skee .. utan .. förargeligit Swalg och Fråszerij. StadgEed. 1687, 2: 10. (I ett kloster) funnos tre Munkar, som .. lefde i dageligit swalg och allahande orenlighet. Münchenberg Scriver Får. 23 (1725). Rofferi, svalg, skörlevnad låg dem som feber i blodet, de hade gjort magen och pängarna till sin Gud. Hülphers Timmer 82 (1906). Penelope har kommit till den uppfattningen, att det är hennes plikt .. att äntligen göra slut på friarnes odrägliga svalg och dryckenskap i huset. Grimberg VärldH 2: 152 (1927). (Charlies) gamle vän .. hade .. inviterat honom på minst tre dagars svalg och svineri. Gustaf-Janson KärlekDec. 166 (1959). — särsk. bildl.; i ssgn MORD-SVALG.
2) om ngt som är avsett att drickas l. ätas.
a) (†) om så stor mängd av dryck l. mat som kan nedsväljas på en gång, ungefär liktydigt med: klunk resp. munsbit. (Isl.) Sylgur .. (sv.) Swalg, (lat.) Helluatio. Verelius Index. 251 (1681). Stora högar mat man fram på bordet bar. / Man såg der hwar och en sig af sin matlust glädja. / Och hugga så stort swalg som magen will tillstädja. Livin Kyrk. 128 (1781). (Rävens framtass) kom i Gäddans mun, som med sina syllika tänder bet sig fast, i tanka att få ett swalg. VexiöBl. 13⁄5 1831, s. 3.
b) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om levande fisk som utgör byte för rovfisk, i sht gädda (särsk. i uttr. taga svalg); äv. (särsk. i ssgn SVALG-METE) om mindre fisk använd ss. agn l. bete vid metning. D. 22 Julii ficks en Lindare på stång-krok, och hade tagit svalg. VetAH 1782, s. 166. Fiskare i allmänhet anse, att Gäddan under vissa tider af året alldeles icke tager svalg, och att hon på andra åter är ovanligt glupsk. SkandFisk. 54 (1837). I samma månskifte .. som gäddan slutar leka, i samma månskifte skall hon äfven taga svalg. LfF 1906, s. 214.
3) hos människa, om rörformigt, muskulöst, slemhinneförsett organ som upptill är fäst vid skallbasen o. nedtill övergår i matstrupen o. som står i förbindelse med näshålan, munhålan o. struphuvudet, farynx; äv. om liknande organ hos landryggradsdjur; äv. oeg., dels hos ryggradslöst djur, om den del av tarmen som förbinder munhålan med matstrupen, dels hos fisk, om gältarmen; i icke medicinskt fackspr. ofta mer l. mindre liktydigt med dels: hals (se d. o. 3) l. (i sht förr) strupe, dels (särsk. i fråga om (rov)djur): gap. Ha trångt svalg. Inflammation i svalget. Ett fiskben fastnade i svalget. VarRerV 5 (1538). Spijsen, när han .. sönderbiten och .. tuggat är .. så nedersläpes han genom Swalget nedh i Magan. Schroderus Comenius 264 (1639). Swalget (hos fisken) består af en tjock Musculeus hud, som wid nedswälgningen kan utwidgas. SvSaml. 4: 126 (1765). Hajen har ett grufligt svalj. Weste FörslSAOB (c. 1817). Svalj .. (dvs.) Strupe; Egentligen Ingången till strupen. Därs. De blodröda svalgen (på nötskrikeungarna) stå vidöppna när far och mor komma med en stor, härlig larv. Rosenius SvFågl. 2: 162 (1922). Munhålan var uttorkad och berövad all saliv, svalget och strupen förnummos som onda sårnader. Malmberg StyckVäg 213 (1950). Sjukdomar i svalget. VLäkarb. 156 (1982).
4) på land l. i hav, om översta delen av l. öppningen till en avgrund l. ett (bottenlöst) djup (se DJUP, sbst. 1) l. en klyfta l. håla o. d.; äv. om själva avgrunden osv. i sin helhet; i sht förr äv. dels om (stor, tom) rymd (se d. o. 6), dels om l. med särskild tanke på ström- l. havsvirvel (som bildas gm att vattnet sugs ned i hålighet(er) i havsbottnen o. d.) l. (upprörd) virvlande vattenmassa o. d. Enpart mena, att ther (dvs. i himlen) skall wara itt Chaos aëreum, thet är itt oendeligit sualgh af wädher. Forsius Phys. 51 (1611). (Till pulsus-jordbävningar) räknar man Hiatum eller sualghet, ther Iorden upbrister, och upsuälgher i sigh heele Städher eller hwss, att ther synes itt diupt sualgh efter. Därs. 174. Torde hända at .. (Ulysses) redan uti hafsens diupa swalg är begrafwen. Ehrenadler Tel. 6 (1723). Kors! utan glas, du ser ut, din Canalje, / Som et rankigt skepp på böljan utan flagg, / Utan compass, och i brusande svalje, / Strandadt, plundradt, fullt af fattigdom och agg. Bellman (BellmS) 1: 89 (c. 1771, 1790). (Till de till synes bottenlösa platserna i havet) kan man räkna .. swalget wid Messina, och åtskilliga andra obekanta swalg. Wåhlin Bastholm 108 (1791). Svalg .. (dvs.) Bred, djup och lång klyfta. Dalin (1854). Detta ofantliga svalg (dvs. ”Stöten” vid Falu koppargruva) håller ungefär 1.200 fot i längd, 600 i bredd och 300 fot i djup. Höjer Sv. 1: 430 (1874). Stora svalg öppnade sig på ömse sidor om fjälltoppen. SvHandordb. (1966). — jfr AVGRUNDS-, HAVS-, JORD-SVALG.
5) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 3 o. 4.
a) i oeg. anv., om gapande öppning l. ingång på l. till ngt. En ugn blef eldad; djupt ur härdens vida svalg / Bröt flamman hväsande med röda tungor ut. Runeberg (SVS) 1: 339 (1839). Så wåldsamt som det tända krutet blixtrar / Utur kanonens fruktanswärda swalg. Hagberg Shaksp. 10: 250 (1850). Lagergren Minn. 7: 164 (1928). — särsk.
α) (förr) om masugnsställes öppning l. avslutning upptill; ställband; korsband. JernkA 1845, s. 15 (1732). På bottenhällen (i smältugnen) inmuras Stället .. en aln i lodrätt högd, där Svallget eller Korrszbandet blifwer. Rinman JärnH 385 (1782). Ställband, eller Svalget, är vid et masugnsställe 3 a 3 1⁄2 aln ifrån ställbotten upp uti pipan, där öfverstället sammanfogas. Dens. 2: 894 (1789).
β) bot. om övre öppningen på sambladig blomkrona l. sambladigt blomfoder, övergången mellan pipen o. brämet i sambladigt blomhylle; jfr PIP-MYNNING, sbst.1 Brander NatH 53 (1785). Öfvergångsdelen emellan pipen och brämet får namn af svalget. Rebau NatH 2: 13 (1879). (Aeschynanthus) grandiflorus, Bengalen, har orangeröda blommor med gult svalg. Ekbrant VVRumsv. 61 (1955). — jfr BLOM-SVALG.
γ) (numera föga br.) om skalmynningen hos spiralvriden snäcka. Linné FörelDjurr. 322 (1752). (På de vindlande snäckorna märker man) Svalg, faux, håliheten närmast öppningen. Marklin Illiger 321 (1818).
b) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. om avstånd l. klyfta mellan människor (beroende på olikheter i åsikter, utbildning, ålder, social position o. d.); gap; äv. i fråga om avstånd i tid; stundom närmande sig bet.: skillnad (se d. o. 16). Vthöffuer alt thetta, är emellom oss och idher befestath it stoort swalg. Luk. 16: 26 (NT 1526; äv. i Bib. 1917; NT 1981: klyfta). Tron .. öfverhöljer dödens mörka svalg samt all dess fasa. Lantingshausen Young 2: 97 (1790). Salig eller osalig ... Hvilket svalg mellan de orden! mellan himmel och helvete! Wallin Rel. 2: 32 (1827). Likväl skulle man väl vara blind, för att icke se hvilket omätligt svalg det är emellan den gamla konsten och den nya, och ingen bro deröfver. Lundgren MålAnt. 1: 45 (1870). Mellan Plato och Immanuel Kant ligger ett svalg af mer än två tusen år. Rydberg FilosFörel. 1: 350 (1876). Det svalg, hvilket uppstått mellan herrskapets och folkets bildning, seder och lifsvärden. Vinterg. 1897, s. 104. Nu först känner jag svalget, som skiljer den fattiga flickan / långt från en rikemans son. Risberg Goethe HoD 320 (1926). SvOrdb. (1986).
Ssgr (i allm. till 3): (1 b) SVALG-ABBORRE. (†) (stor) glupsk abborre som sväljer kroken på mete; jfr -fisk. Weste (1807). Björkman (1889). —
-AFFEKTION. (†) om sjukligt tillstånd i svalget; jfr affektion 1 slutet. Ilmoni Sjukd. 3: 259 (1853). —
-ANDNING. zool. Svalgandning, typ av andningsmekanism hos t. ex. vattenlevande och amfibiska sköldpaddor. BonnierLex. (1966). —
-BEN. zool. ben i svalget hos vissa benfiskar. SkandFisk. 176 (1845; hos braxen). SvFiskelex. (1955).
-DARRNING. särsk. (†) = -massage; jfr darrning, sbst.1 4. Svalgdarrning är att rekommendera vid börjande halsfluss. Wretlind Läk. 3: 97 (1895). —
(1 b) -FISK. (†) (stor) glupsk fisk som sväljer bytet helt, rovfisk; jfr sluk-fisk, svälj(e)-fisk. Laka .. Är en swalgfisk som opslukar ei allenast hwarjehanda fiskeslächten, utan ock grodor och dylikt. Enholm Anm. 1: 15 (1753). Gäddan är en svaljfisk. Weste FörslSAOB (c. 1817). WoH (1904). —
(3—5) -FORMIG. som har formen av ett svalg; förr särsk. (motsv. 5 a β) om tvåläppig blomkrona. En tvåläppig (blom)krona kallas .. svalgformig .. då .. (pipmynningen) är tillsluten af nedre läppens uppsvällda basis. Hartman Fl. XXXVII (1820). Ahlman (1872). —
-GANGLION. (i fackspr., i sht anat. o. zool.) ganglion (se d. o. 1) i svalg. Hörselnerverna (på snäckdjuren) utgå än från de öfre, än från de undre svalgganglierna. Thorell Zool. 2: 298 (1865). Antenn el. känselspröt kallas de ledade bihang, som hos leddjuren .. innerveras från det övre svalggangliet. 3NF 1: 1082 (1923). —
-INFLAMMATION. med., veter. inflammation i svalget, faryngit. Collin Ordl. 15 a (1847). Svalginflammation .. är hos häst och svin särdeles vanlig. Wennerholm o. Svensson 105 (1892). NE 6: 144 (1991). —
-KATARR. i sht med. katarr i svalget. Ilmoni Sjukd. 3: 497 (1853). —
-KÄKE. [de undre svalgbenen är sammanväxta till ett enda stycke] (†) i ä. zoologisk systematik: fisk tillhörande ordningen Pharyngognathi inom underklassen l. gruppen benfiskar; anträffat bl. i pl., om ordningen; jfr käke 1 c. Pharyngognather eller Svalgkäkar (Pharyngognathi). Thorell Zool. 2: 276 (1861). (Sv.) svalgkäkar .. (Lat.) Pharyngognathi. Auerbach (1913). 2NF 21: 760 (1915). —
-LJUD. i svalget bildat ljud; särsk. (numera mindre br.) om faryngal. Faukala (språkljud) (äfven ”faryngala”, stundom oriktigt ”velara”) eller svalgljud, då artikulation äger rum mot bakre svalgväggen. Noreen VS 1: 378 (1905). (Hackspetten) lät .. ständigt höra ett spetsigt, hackigt pitt, pitt, pitt, med ett egendomligt litet svalgljud som begynnelse. Rosenius SvFågl. 2: 351 (1924). —
-LUCKA. (†) om struplocket? Stora slagådren skärs sönder och fördärfwas eller .. magmunnen, gomen och swalglukan: thesse äro dödssår och icke kunna helas. FörarbSvLag. 5: 322 (1713). —
-MASSAGE. särsk. (förr) massage av svalget; jfr -darrning. Den inre svalgmassagen med fingrarna, med elfenbenstafvar och dylikt (har) rätt mycket begagnats af gymnaster (mot katarr i svalgets slemhinna). Wide MedGymn. 212 (1896). —
(2 b) -METE. fisk. mete (efter rovfisk) med levande småfisk som bete. Efter jag visste, at Gäddor förut funnos i sjön .. försökte jag med Ståndkrok och Svalg-mete, emedan ingen not på några år fått dragas i sjön. VetAH 1768, s. 36. SvFiskelex. (1955). —
-PASS. anat. o. zool. trång passage l. övergång mellan munhåla o. svalg; jfr pass, sbst.1 III 6. Lovén Huxley 118 (1871). Lindskog o. Zetterberg 251 (1975). —
-PROV. med. sekretprov från svalget (för bakterieodling); jfr prov 5 c. SvLäkT 1935, s. 1670. Man har tagit blodprov och svalgprov på de insjuknande personerna. AB 1957, nr 231, s. 1. —
-RING.
1) zool. ringformat svalg. (På en insekts huvud:) Svalgringen .. (dvs.) underhakans omkrets dit tygeln går. Marklin Illiger 250 (1818). Musslornas nervsystem består af en temligen vid svalgring, hvars två öfre ganglier oftast ligga mera åt sidorna, förenade genom en lång kommissur. Thorell Zool. 2: 310 (1865). Hvad Agassiz på några få former (av maneterna) trott sig finna och kunna uttyda såsom nerv-ringar och nerv-trådar, nämligen .. en svalg-ring i klockans botten, har af andra blifvit förgäfves eftersökt. NF 1: 70 (1875).
2) med. om tonsillerna o. lymfatisk vävnad i svalgets slemhinna (äv. kallad Waldeyerska svalgringen). Den adenoida väfnaden bildar kring isthmus phaucium en nästan sammanhängande ring, den s. k. adenoida svalgringen (Waldeyer). LbKir. 2: 251 (1922). De specifika reumatiska härdarna påträffas nästan överallt i kroppens bindväv, men ha betydligt större affinitet till vissa vävnader i ungefär följande ordning, hjärtmuskel .. svalgringen (osv.). SvLäkT 1935, s. 787. Lundh o. Malmquist 321 (1996: Waldeyerska). —
1) zool. hos djur: svalg i form av smalt rör; särsk. om rörliknande organ hos toffeldjur l. trådmask, varigm föda transporteras mellan mun o. matsmältningsorgan. Vi se .. vid ena sidan av kroppen (på toffeldjuret) en rännformig fördjupning .. som .. mynnar i en liten munöppning .. vilken fortsätter i ett kort svalgrör ner i innerplasman. Wallengren (o. Hennig) 2: 37 (1911). Ett muskulöst svalgrör tjänstgör som pumpapparat (hos trådmaskarna). 2NF 19: 757 (1913).
2) (†) om den rörformiga förbindelsen mellan mellanörat o. svalgets översta del. Thunberg Livsförrättn. 364 (1925). —
-SLEM. (i sht i fackspr.) slem som avsöndras från svalgets slemhinna. Wretlind Läk. 5: 33 (1897). —
-SÄCK. i sht zool. säckformig utvidgning av svalget (tjänande till förvaringsrum för föda), särsk. om sådan utvidgning hos pelikan. Den lilla svalgsäcken åt sidorna utvändigt (på storken) naken. Nilsson Fauna II. 2. 2: 53 (1834). (Pelikanernas) föda består i fisk, hvaraf de samla ett stort förråd i svalgsäcken. Därs. II. 2: 521 (1858). —
-TAND. (i fackspr.) svalgbenstand. Paddtorsken och några Labrus-arter ha .. trubbiga eller kullriga svalgtänder. Nilsson Fauna 4: X (1855). Förutom tänder i munhålan och käkarna har .. (växtätande fiskar) också breda och flata s k svalgtänder. Sportfiskeb. 84 (1984). —
-TONSILL. anat. tonsill i övre o. bakre delen av svalget. (Vid difteri) uppträda vanligen först på de rodnade, svullna svalgtonsillerna små knappnålshufvudstora gråröda knottror. 2NF 6: 392 (1906). Lindskog o. Zetterberg 543 (1981). —
-TUB. med. tub l. rör av böjligt material avsedd (avsett) att föras ner i svalget för att säkerställa fri andningsväg. NordMed. 1949, s. 1469. —
-VÄGG. anat. Lundell Rättstafn. 19 (1886). (Maten) omfattas .. av svalgväggarna, hvars muskler .. pressa densamma nedåt i matstrupen. Wretlind Läk. 3: 30 (1895). —
-ÅKOMMA~020. Wretlind Läk. 3: 97 (1895). —
(3—5 a) -ÖPPNING. särsk.
2) (numera föga br.) till 5 a. Krossningsmaskiner (för bäddningsmaterial till järnvägsspår) af medelstorlek med en svalgöppning af 400 x 250 eller 500 x 300 mm. torde vara de lämpligaste för järnvägsändamål. TT 1899, Byggn. s. 134.
Avledn. (till 1; †): SVALG-AKTIG, adj. som är begiven på frosseri o. dryckenskap. En swalgachtigh slasker (grobian) slickar här och ther och slupar. Schroderus Comenius 820 (1639). —
Spoiler title
Spoiler content