SVEP, sbst.2, n.; utom i ssg anträffat bl. i pl. obest.
Etymologi
[sannol. (med anslutning till SVEPA, v.1, i bet.: hölja (in) o. d.) bildat till sv. dial. svepa, synas, likna, i en icke anträffad bet.: göra undanflykter, krumbukta o. d., motsv. ett icke anträffat svipa, motsv. nor. nn. svipe, sväva iväg, ila iväg, ha ett visst utseende, likna (jfr äv. fvn. svipr, glimt, syn som hastigt drar förbi), i avljudsförh. till SVEPA, v.1 — Jfr SVEPSAK, SVEPSKÄL]
(†) i pl.: undanflykter l. finter l. konster l. krumbukter. Änteligen dör .. (maken), hon delar sig från .. (barn o. tjänstefolk) med många swep. Linné Nem. 46 (c. 1775).
Ssg: SVEP-FRI. (†) utan undanflykter l. finter l. konster, ärlig, öppen; anträffat bl. ss. adv. Ej kan i denna stund / Jag svara mindre svepfritt, än du frågar. Atterbom LÖ 2: 345 (1854).
