SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1999  
SVEPE sve3pe2, n. (Bergman Jordkl. 378 (1766) osv.) ((†) r. l. m. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 300 (1864)); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. -en. Anm. Beträffande en tänkbar pl. -er se SVEPA, sbst.2
Ordformer
(förr äv. sw-)
Etymologi
[jfr d. svebe, svøbe; till SVEPA, v.1 (i bet. 1). — Jfr SVEPA, v.2]
1) om ngt som omhöljer l. inhöljer l. överhöljer ngn l. ngt; (skyddande) hölje l. skynke o. d. vari ngn l. ngt sveps in l. är insvept; särsk. dels om mantel o. d., dels (jfr SVEPA, v.1 1 b), om svepning för spädbarn; äv. om spädbarn insvept i svepning, knyte; numera nästan bl. i a—c; jfr SVEP, sbst.1 1. Närmast .. (barkens epidermis) finnes ett svampartigt svepe (involucrum cellulosum) merendels saftigt, grönaktigt, märglikt och sammanflätat af oräkneliga fina tråar uti alla kosor. Bergman Jordkl. 378 (1766). (Hon) söker i skygd af en buske ett rum / Och gräfver en grop der med handen. / Dit bär hon sitt svepe, och kysser det än, / Och hjertligt på armarna väger. / ”Ligg stilla mitt barn!” Franzén Skald. 4: 141 (1832). Wärendsqvinnan lindar .. efter gammalt sitt barn i en röd svepe, när det skall bäras till dopet. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 300 (1864). — särsk.
a) (ngt ålderdomligt) om svepning, liksvepning; jfr SVEPA, v.1 1 a. BoupptSthm 1671, s. 41, Bil. När den förevisande munken .. ett ögonblick höjer det hvita swepe, som täcker själfva mumien, blottas där inga förmultnande mänskliga drag. Heidenstam Tank. 163 (1899). Och höljd i det svepe av guldtyg, som kvinnohänder .. lagt till rätta, låg deras konung (dvs. K. XII) med slutna ögon. Dens. Svensk. 2: 248 (1910). Till svepe användas (i Fryksände i Värmland i ä. tid) mest gamla, för ändamålet hopsparade huvudkläden av linne eller vitt siden, stundom av svart siden .. Kläderna sys ihop till ett skynke. Fatab. 1923, s. 96. Svepet var ofta ytterst enkelt, bestående endast av ett lakan, som lades med ett motveck från hakan och ner mot fötterna. Hagberg DödGäst 178 (1937; i referat av ä. bruk); möjl. äv. att hänföra till SVEP, sbst.1
b) (fullt br.) bot. om krans av högblad under blomma l. blomställning med uppgift att skydda knoppanlaget; äv. om holken hos korgblommiga växter o. svepeskålen hos vissa hängeträd; jfr SKÄRM-BLAD 2. Wahlbom SponsPlant. 7 (1750). Swepe (involucrum) kallas en samling af flere blomskärmar, som merendels sitta i krans kring blomskaftens nedre del. Arrhenius Bot. 138 (1845). Ibland förekomma .. högblad samlade vid blomställningens bas, där de bilda en holk eller ett svepe, som skyddande omger den unga blomställningen. VäxtLiv 1: 175 (1932). Stundom kallas även holken hos korgblommiga växter för svepe. 2SvUppslB (1954). Karakteristiskt för familjen, som av Linné benämndes Cupuliferae, är det av 3—6 högblad bildade svepet, vilken innesluter de nötliknande frukterna. Nitzelius BokTräd 120 (1958). Svepe finns hos t. ex. flockblomstriga växter, där det är systematiskt viktigt. NE (1995). — jfr BLOM-, BLOMSTER-, FODER-, FRUKT-SVEPE m. fl.
c) (fullt br., i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv. Natten i sitt svepe höljer / Ett fält, som fordom dröp af blod. CVAStrandberg 3: 399 (1855). Det snöade .. Vattendrag och åkrar gömdes under samma hvita svepe, så att man inte längre kunde se skillnad på sjö och land. Heidenstam Alienus 3: 71 (1892). Medan mörkrets svarta svepe svallar / över ödemarkens gråa by. Ekelund Interm. 51 (1916). Det var ett slags mod att gå in (i gårdarna och tigga), varje gång något av ett mod som var inlindat eller lagt i ett svepe av skyddande tankar. Martinson VägKlockrike 118 (1948).
2) om (till omfånget reglerbar) ring av metall (l. trä), avsedd för formning av ost; i ssgn OST-SVEPE.
3) om redskap vid vars användande svepande rörelser utföres; särsk. (i sht förr) om fuktad granruska varmed bränt mjöl vid brödbak borstas bort från spishällen; jfr SVEPA, v.1 11. Marta Eriksson borstar sedan av mjölet på järnhällen med en flätad granruska som kallas för svepe. Olls GHantv. 174 (1977).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till svep, sbst.1; se äv. de under d. o. anförda ssgrna): A (numera bl. mera tillf.): SVEP-BLAD, -FODER, se B.
(1) -HINNA. (†) Plättarne (hos ormbunkarna) täckas stundom af den invikna bladkanten, som är slät eller kantad med en täckande svephinna, motsvarande fjället. Hartman Fl. LXXXIII (1832).
(1 a) -KLÄDD, p. adj. klädd i svepning. Nybom SDikt. 1: 255 (1864, 1880); möjl. äv. att hänföra till svep, sbst.1
(1 (b)) -MOSSA. mossa med svepe; särsk. som senare led i ssgrna läpp-, platt-, pås-, päron-svep-mossa.
B (till 1 b; bot.): SVEPE-ARTAD. Rig 1934, s. 75.
-BLAD. (svep- 1830—1939. svepe- 1832 osv.) blad (se d. o. 1 c) som utgör l. bildar en växts svepe. Wikström ÅrsbVetA 1830, s. 52.
-FJÄLL. fjäll (se fjäll, sbst.2 2 c) som täcker sporgömmesamlingarna hos de flesta ormbunkar o. vissa andra kärlkryptogamer. Ormbunkarnes fröhus finnas merändels samlade i små plättar .. dessa äro dels bara, dels täckta med svepefjäll. Hartman Fl. XLI (1820).
-FODER. (svep- 1872—1939. svepe- 1845—1964) (numera föga br.) jfr foder, sbst.2 2, o. -blad; hos korgblommiga växter: blomholk. Arrhenius Bot. 58 (1845).
Ssg (numera föga br.): svepefoder-fjäll. BotN 1857, s. 182.
-LÖS. som saknar svepe. Rosendahl Farm. 242 (1895).
-SKÅL. skål (se skål, sbst.2 4 a β) som utgör svepe, cupula. Areschoug LVäxt. 44 (1885). Weimarck SkånFl. XXII (1963).
-STARR. växten Carex bohemica Schreb. Hylander NordKärlv. 2: 96 (1966).
Spoiler title
Spoiler content