publicerad: 2000
SVÄR- svæ3r~, ssgsförled.
Ordformer
(sver- (su-, sw-) 1632 (: suere fadher)—1684 (: swermoder). swerr- 1634 (: swerremoders). svär- (su-, sw-, -hr-) 1594 (: Suärefolck) osv.)
Etymologi
[till SVÄR, sbst.2, o. SVÄRA, sbst.1; i anslutning till de förtydligande (o. primära) ssgrna SVÄR-FA(DE)R o. SVÄR-MO(DE)R har bildats SVÄR-SON (jfr äv. SVÄGER-SON), -DOTTER o. andra ord på SVÄR-]
ss. förled i ssgr för att uttrycka familje- l. släktskapsförhållande mellan en persons föräldrar o. hans (hennes) maka (make); jfr SVÄGER-.
Ssgr: A: SVÄR-BARN. (numera bl. tillf.) (ngns) barns äkta make l. maka, svärson, svärdotter. KyrkohÅ 1906, s. 245 (1835). När jag tänker på mitt liv fylls jag av en fantastisk tacksamhet, att jag fått så förtjusande barn och svärbarn. CPineus (1940) hos Rosen Pineus 275. —
-FADERLIG. [avledn. av -fader] som avser en svärfader(s) l. som är en svärfars; som vittnar om l. kännetecknar en svärfader(s). Wikforss 574 (1804). (Han) lade .. sina drag i svärfaderligt hulda veck, lofvande honom konungadottern och halfva riket. Lindqvist Dagsl. 2: 96 (1900). Samvaron med en ständigt hostande måg måste komma en svärfaderlig kärlek att vissna ner och dö. Hammar Wodehouse Vårkänsl. 127 (1949). —
-FAMILJ. (numera bl. mera tillf.) (ngns) svärföräldrars familj; jfr -hus. Salminen Katr. 110 (1936). Den osynliga men ständigt närvarande svärfamiljen var en hemgift som Steve inte hade räknat med. Edqvist SvartSyst. 33 (1961). —
-FAR l. -FADER. (svär- 1621 osv. sväre- 1621—1676. svärs- 1640) (ngns) äkta makes l. makas far; jfr svågerfader, svägerfader. VästeråsDP 16 ⁄ 1 1621. jfr stor-, styv-svärfar. Anm. I nedanstående källor föreligger ordet i bet.: svärfars far; anträffat bl. i ssgn svärfaders-fader (svärfars far), svärfars farfar. (Sv.) Swärfaders-fader, (t.) der Ober-Schwäher. Lind (1749). (Lat.) Absocer .. (Sv.) Swärfars far. Ekblad 359 (1764); möjl. icke ssg.
Ssgr: svärfars- l. svärfaders-gubbe. (numera bl. tillf.) Strindberg Brev 4: 221 (1884).
-FOLK. (svär- 1594—1951. sväre- 1594—1702) (numera föga br.) svärföräldrar. UppsDP 17 ⁄ 4 1594. Then som skal wara medh sin Brudh i Huset, heller leggia sigh in hoos sitt Swärefolck och hoos sina Swågrar .. han ladhar vppå sigh mycken owenskap. Leuchowius Zader 366 (1620). Svärfolket var hyggliga och vänliga människor. Larsson I By LantlH 172 (1925). Östergren (1951; angivet ss. sällsynt). —
-FÖRÄLDRAR, pl. makes l. makas föräldrar, svärfar o. svärmor; jfr svägerföräldrar. BoupptSthm 1685, s. 261 a. jfr styv-svärföräldrar. —
-HUS. (†) = -familj; jfr hus 8 a β. Min hörsamma tienst .. til B:rs fru ock swärhus. Hermelin BrBarck 1 (1702). —
-MAMMA. (skämts., vard.) svärmor. Numers Dram. 1: 39 (1892). —
-MODERLIG. [avledn. av -moder] jfr -faderlig. Wikforss (1804). Den svärmoderliga omsorgen rörde sig företrädesvis på det kulinariska området. Vasström SnittSnack 33 (1922). Ni ville träffa er blivande måg för att sluta honom i en svärmoderlig omfamning. Loya Wodehouse BlygUngMan 301 (1937). Idun 1962, nr 3, s. 21 (om illvilja). —
-MOR l. -MODER. (svär- 1632 osv. svära- 1667. sväre- 1619—1643)
1) (ngns) äkta makas l. makes mor; jfr svära, sbst.1; förr äv. om l. ss. titel för blivande svärmor (särsk. i uttr. God afton, kär svärmoder min, om l. ss. namn på friarlek). 3SthmTb. 11: 107 (1619). Kär Svärmoder min. SvForns. 3: 184 (i visa upptecknad c. 1810). Men svärmodern var icke lätt att knäppa nötter med. Lagergren Minn. 6: 288 (1927). jfr stor-, styv-svärmor. särsk. i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. l. talesätt (i sht utgående från uppfattningen av en svärmor som elak l. orättvis(t sträng) l. ogin mot (o. därför avskydd av) sitt l. sina ”svärbarn”. Swärmodren täncker intet effter att hon och warit Sonehustru. Celsius Ordspr. 3: 154 (1711). Skäktor och löss går väl an, svärmödrar i huset är värre. Ström SvenskOrdspr. 286 (1926). Fan visste inte att han var i helvetet förrän han fick sin svärmor dit. Holm Ordspr. 319 (1964). Svärmödrar har ögon i nacken (de ser felen överallt). Därs. Anm. till svärmor 1. I nedanstående lexikonkällor (jämte Wollimhaus Ind. (1652) o. Hamb. (1700)) föreligger ordet ss. felaktig översättning av lat. nurus, svärdotter. (Sv.) Swärmoder, (Lat.) Nurus. Linc. (1640). Sahlstedt (1757; i uppl. 1773: Socrus).
2) i mer l. mindre bildl. anv. särsk. i vissa uttr. betecknande växter som på ett l. annat sätt för tanken till en (osympatisk) svärmor.
a) svärmors tunga, prydnadsväxten Sansevieria trifasciata Prain (som är en liljeväxt med skarpa, bajonettformade blad). Laurent-Täckholm o. Stenlid HemBlom. 138 (1944). VåraKulturvN 154 (1977).
b) svärmors bandrosett, prydnadsväxten Sansevieria trifasciata Prain ’Hahnii’ (med triangelformade blad med gråaktiga tvärband). Ekbrant VVRumsväxt. 320 (1962).
c) svärmors kudde, kaktusväxten Echinocactus grusonii Hildm. (med långa taggar). Ekbrant VVRumsväxt. 217 (1962).
Ssgr (till -mor 1): svärmors- l. svärmoders-dröm. om (attraktiv, charmig, framgångsrik) person som för en mor framstår som den idealiska svärsonen (l. svärdottern). Han ser ut som en svärmorsdröm och har lätt för att skratta. SDS 11 ⁄ 9 1988, s. 37. Nu blev det 31-årige (Tom) Cruise, svärmorsdrömmen, omslagspojken och Hollywoods guldgosse nummer ett .. som fick göra rollen. DN 15 ⁄ 12 1994, s. B1.
-komplex. Hade det varit ett latent svärmorskomplex som rört på sig? Var hon helt enkelt lite avundsjuk? Hedberg Dan 320 (1948). —
-PAPPA. (skämts., vard.) svärfar. Lagerström Holberg Jean 12 (1744). Svärpapporna bruka i glädjen av att bli av med en eller annan av sina döttrar betala den blivande mågens skulder. Swing 1923, Julnr s. 27. —
-SON. [jfr t. schwiegersohn] (ngns) dotters äkta make, måg; jfr svigerson, svägerson. AOxenstierna 6: 413 (1631). jfr styv-svärson.
Avledn.: svärsonlig. (numera bl. tillf.) som anstår l. är utmärkande för en svärson. Stadener DaphneBlom. 82 (1941; om vördnad). —
B: SVÄRA-MO(DE)R, se A.
C: SVÄRE-FA(DE)R, -FOLK, -MO(DE)R, se A.
D: SVÄRS-FA(DE)R, se A.
Spoiler title
Spoiler content