publicerad: 2003
TEG te4g, r. l. m. (BtFinlH 2: 19 (1538) osv.) ((†) n. BtFinlH 2: 194 (1567)); best. -en; pl. -ar (BtFinlH 2: 176 (1564) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. tega, HH XIII. 1: 77 (1562: ängietegher), VRP 1648, s. 349, EconA 1807, okt. s. 44 (: tegen, sannol. fel för teger)); förr äv. TEGA, r. l. f.; pl. -or l. -er (se ovan).
Ordformer
(teearna, pl. best. 1661. teen, sg. best. 1659. teg (th-, -ee-, -gh) 1538 osv. tega 1703—1746 (: tegor, pl.). täge- i ssg 1648 (: Täge mååll))
Etymologi
[fsv. tegher, sv. dial. teg, tega; motsv. ä. d. tej(e), fvn. teigr, nor. teig; jfr med annat avljudsstadium fht. zīh, allmän samlingsplats, mlt. tī, tig, dets.; sannol. bildning till TE, v.1, o. möjl. vbalsbst. med konkret(are) bet.: anvisning, anvisat område o. d. (se E. Olson AppellSbst. 144 (1916))]
1) (långsmal) enstaka lott (se LOTT, sbst.2 3) av bondes andel (enligt solskifte) i bys ägor (av åker, äng o. skog m. m.), ägolott, jordlott; äv. (o. utom om ä. förh. numera bl.): mindre stycke åkermark (ofta mer l. mindre tydligt skild från omgivande mark), åkerteg, åkerlapp; jfr SKIFT, sbst.1 9 a, SKIFTE 15 a. BtFinlH 2: 19 (1538). Effter frälsislandbönder byggie och boo i by och haffve teegh och skiffte udi åker och äng med skatte och cronebönder (osv.). G1R 25: 267 (1555). (Vid skifte) skall then som ändekarl bliffwer och siste tegen får när åkeren ändas, giffwes en förbätringh. Lagförsl. 364 (c. 1606). Enkannerligen må Landtmätaren noga utröna, huru brede tegar hwart Hemman i By innehafwer. PH 5: 3385 (1752). Så gör .. ett förnöjdt sinne, att en liten teg är såsom en stor gård. Franzén Pred. 2: 222 (1842). I de magra trakterna av Sydsvenska höglandet saknas större åkerfält; där finnas endast små spridda tegar med havre- och potatisodling. Carlson 1Skolgeogr. 16 (1906). (Skogen) öppnade sig .. till några tegar, vid vilkas yttersta ända .. själva gården var belägen. Hellström Storm 262 (1935). — jfr FLOTT-, GRÄS-, HÄVDE-, RÖR-, SKOGS-, SÄDES-, ÅKER-TEG m. fl. — särsk. (numera mindre br.) i uttr. ligga o. d. teg om teg med (ngns ägolott o. d.), om bondes ägolott: ligga sida vid sida med, gränsa till (ngns ägolott o. d.); äv. reciprokt, i uttr. ligga o. d. teg om teg (med varandra); förr äv. med personsubj., i uttr. ligga med ngn i teg. Hans flitige Granne, som ligger medh honom i Tegh. Rålamb 13: 19 (1690). Botin Hem. 1: 166 (i handl. fr. 1690: teg om teg med hwarandra). Här ligger teeg om teeg med prestegårdz äng, een uthjord Wederhultz äng. VDAkt. 1701, nr 321. Thulin Mant. 2: 35 (1935). jfr SvHandordb. (1966).
2) i sht lant. av fåra l. öppet dike avgränsad (o. med rygg (se d. o. 3 m β) försedd) mer l. mindre långsmal remsa av en åker. Wil man .. sin Åker indela, i tre Tegar eller flere, står det uti ens och hwars frihet. Salander Gårdsf. 223 (1758). Åkerträdan updikades i 18 alnars breda tegar, diket inberäknadt. Wallquist EcclSaml. 1—4: 145 (1788). Vid tegkultur plöjes jorden upp i smala land eller ryggar, kallade tegar, som äro något kullriga samt åtskilda genom vattenfåror. Holmström Naturl. 2: 43 (1889). Var och en skulle plöja en teg med den nya amerikanska stålplogen. Siwertz Sel. 1: 84 (1920). — jfr PAR-, VÄND-TEG.
3) [eg. bildl. l. oeg. anv. av 1 l. 2] (†) om var o. en av de ojämna o. upphöjda delarna på sjöborres skal; jfr REN, sbst.2 2. På Sjöborrarne är Skorpan .. delt uti ömsande ränder, af hvilka hvarannan är med uphögde vårtor, knaggar eller prickar besatt; Dessa kallas Tegar, Areæ. De öfrige emillan desse .. kallas Renar, Ambulacra. Retzius Djurr. 198 (1772). Fischerström 2: 502 (1780).
Ssgr: A: (1) TEG-BLANDNING. (om ä. förh.) förhållande att bönders tegar ligger (i hög grad) blandade (se blanda, v. 6) om varandra. Hörlén GSed. 71 (i handl. fr. 1802). —
(1, 2) -BREDD. jfr bredd 1 a. Juhlin-Dannfelt 302 (1886). Eftersom tegarna i ett teglag hade praktiskt taget samma längd, blev det tegbredden som blev avgörande för ägotilldelningen. TurÅ 1982, s. 40. —
(1) -BROTT. (teg- 1778—1828. tege- 1730) (†) om gräns mellan tegar (jfr -skillnad); äv. utvidgat, om tegskifte, särsk. abstr. Agner Ört. 85 (1730). Ekström Mörkö 217 (1828; om tegskifte). —
(2) -DIKE. lant. öppet dike mellan tegar; jfr -grav. SPF 11: 74 (1845). Afskärnings- och tegdiken förekomma vid mossars odling till åker och tjena jemte vattenafföring till markens afdelning i större och mindre rutor. TSkogshush. 1873, s. 58. —
(2) -DIKNING. [jfr -dika] lant. handlingen l. verksamheten att förse (tilltänkt) åker med tegdiken. SFS 1896, Bih. nr 11, s. 11. —
(2) -KLYVNING. (numera bl. tillf.) plöjning varigm teg tudelas i hälften så breda tegar. Tegklyfning kallas det plöjningssätt, då man vid omkastning ej lägger de tvänne första tiltorna ned i den gamla slutfåran att bilda rygg, utan vid sidan om henne, så att en öppen blindfåra bildas jämte de nya slutfårorna, som uppkomma på de gamla tegryggarnes plats. Juhlin-Dannfelt (1886). LB 1: 166 (1899). —
(1) -LAG. (teg- 1725 osv. tege- 1755) (om ä. förh.) samling av intill varandra liggande (med enhetligt odlingsvärde beskaffade) tegar varav varje bonde tilldelats en (jfr -fall, -skifte); i sht förr äv. om grupp av människor som samarbetar på (sålunda) teglagd jord. PH 1: 617 (1725). På åkern delade man sig i skilda teglag. Budk(Brage) 1922, s. 7. —
1) (om ä. förh.) till 1, om mark: fördelad mellan brukare i tegar. Effter deelmyran är teglagd emillan Lamansby och Ranxby .. så moste prestbohlet och Boo således teeglegia quarnmyran efter lag och soolskifte. Murenius AV 464 (1660).
2) (numera bl. tillf.) till 2, om åker: gm mätning o. dyl. l. uppläggning av tegryggar uppdelad i tegar; jfr -plöjd. SvT 1852, nr 202, s. 4. Östergren (1956). —
(1, 2) -LÄGGA. (numera bl. tillf.) indela i tegar; särsk. till 1: fördela (mark) mellan brukare i tegar. Murenius AV 464 (1660). —
(1, 2) -LÄGGNING. (numera bl. mera tillf.) in- l. uppdelning i tegar; särsk. till 2, i fråga om åker: (gm mätning o. dyl. l. uppläggning av tegryggar åstadkommen) uppdelning i tegar, äv. konkretare; jfr -plöjning, -uppläggning. Lundequist Landtbr. 191 (1840). Såradernas .. riktning får .. i regel rätta sig efter fältets form och tegläggning. UtsädT 1900, s. 185. SAOL (1973). —
(1) -MÅL. (teg- 1641—1771. tege- 1636—1757) (†) (beräkningsgrund för) gm uppmätning fastställd storlek hos (ngns) tegar inom bys ägor (jfr mål, sbst.3 2 b α); äv. abstraktare, om förrättande av sådan uppmätning (jfr -skifte). ÅngermDombRenov. 1636, fol. 116. Dee säx män aff Nämbden .. schole så snart som sädhen ähr jnbergat, hålla rätt Täge mååll vthj åkeren medh aln och stångh emillen Peder pedersson och Päder Jonsson i Skullersta, samt dee andre grannerne. Därs. 1648, fol. 29. At ingen Tompt blifwer mindre eller annorledes, än som hon aff ålder warit hafwer, och bör med rätta wara, at uthwijsa Teege och åkersmåhl, effter öretalet i By. HusesynOrdn. 18 ⁄ 7 1681, s. B 2 b. Trozelius Rosensten 4 (1771). —
(1) -MÄRKE. (teg- 1867. tege- 1681) (numera mindre br.) märke (se märke, sbst.1 1 a) angivande gräns mellan tegar. Verelius 17 (1681). SFS 1867, nr 39, s. 3. —
(1) -ODLING. (numera bl. tillf.) särsk. konkret: odling bestående av teg(ar). PT 1906, nr 60 B, s. 2. Östergren (1956). —
(2) -RYGG. lant. upphöjt längsgående mittparti på teg åstadkommet gm att plogtiltor lagts mot varandra från ömse håll; jfr rygg 3 m β. Tegar eller jämnlöpande afdelningar, hvilka äro kullriga, sluttande från midten, teg-ryggen, åt sidorna. Juhlin-Dannfelt 399 (1886). —
(1) -SKIFTAD, p. adj. [fsv. teghskipter] (om ä. förh.) om brukad mark o. d.: uppdelad enligt tegskifte; äv. om by: vars ägor var uppdelade sålunda. De hade ju tegskiftade åkrar och ägor. Allardt Byber. 3: 74 (1890). Ymer 1953, s. 277 (om by). —
(1) -SKIFTE. (teg- 1693 osv. tege- 1555—1782) [fsv. teghskipte] (om ä. förh.) (fastställd) fördelning i (många) större l. mindre tegar av bys ägor mellan dess bönder med proportionell tilldelning av enhetligt beskaffad jord, solskifte; förr äv. om förrättande av sådan fördelning (jfr -mål); äv. dels konkretare, om enskilt fall av sådan fördelning, dels (mer l. mindre) konkret, om (andel inom) sålunda skiftat markområde (jfr -lag); jfr -brott. G1R 25: 267 (1555). Godhe Män skola gåå tegeskiffte dem emellan. ÅngermDombRenov. 1642, fol. 194. Kärr, Moszar och annan oländig Mark .. böra .. ej i smärre Tegskiften klyfwas och delas. LandtmFörordn. 173 (1752). Att, när jorden uti en by är genom Tegskiften mycket sönderdelad, borde Landtmätaren föreställa byamännen den skada deraf förorsakades. Bonsdorff Kam. 348 (1833). Det första steget till avhjälpandet av den svåra ägosplittring, som vållats av tegskiftet .. togs i mitten av 1700-talet med införandet av storskiftet. Globen 1926, s. 20. särsk. (numera mindre br.) i uttr. ligga (ut)i tegskifte, om by l. mark: vara tegskiftad; äv. om ägolott: ligga sida vid sida med andra tegar. LMil. 4: 1125 (1698). Prästegårdens ägor ligga eljest i tegeskifte; ty här i landet kommer man icke fort med storskiftet. Barchæus LandthHall. 100 (1773). Åkern låg i tegskifte, och detsamma torde ha varit fallet med ängen. SvGeogrÅb. 1934, s. 122.
Ssg: tegskiftes-, i sht förr äv. tegskifts-delning. (om ä. förh., numera bl. tillf.) uppdelning (av jord) enligt tegskifte. Thunberg PVetA 1784, s. 33. SvLantmät. 2: 576 (1928). —
(1, 2) -SKILLNAD. (numera mindre br.) gräns mellan tegar; särsk. till 2, om tegfåra; jfr skillnad 2 a o. -brott. SFS 1867, nr 39, s. 3. Tegskillnad (dvs.) tegfåra. IllSvOrdb. (1955). SAOL (1973). —
(2) -UPPLÄGGNING~020. (numera bl. mera tillf.) tegläggning. Juhlin-Dannfelt 347 (1886). Sonesson BöndB 309 (1955). —
(1, 2) -VIS, adv. (teg- 1751. tege- 1752) (numera bl. tillf.) särsk. till 1: teg för teg. Linné Sk. X (1751). PH 5: 3386 (1752).
B (†): TEGE-BROTT, -LAG, -MÅL, -MÄRKE, -SKIFTE, se A. —
-VIS, se A.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content