publicerad: 2004
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 8 b α) TILL-KAPA, v.2 (v.1 se sp. 1161) -ning. kapa till (ngt). Tersmeden Mem. 1: 49 (c. 1790). Båtsmansstol .. tillverkas av en 5–6 cm tross, varav tillkapas en längd av ungefär 6 gånger brädans längd. Weinberg Sjömansk. 59 (1954). —
-KASTA, -ning. [fsv. tilkasta]
2) (numera bl. tillf.) till II 5: kasta (ngt) till (ngn); särsk. bildl., med avs. på språkligt yttrande. PErici Musæus 5: 244 a (1582). Han .. tillkastar henne i förbifarten ett beundrande: ”Mycket söt!” Bergman OllaPodr. 53 (1905).
3) (numera bl. tillf.) till II 7: kasta igen (ngt). Therföre befaltes, at Lijket andra gången skulle nedhgraffuas, och Jorden wäl tilkastas. Petreius Beskr. 2: 187 (1614). AntT 2: 129 (1869). —
(II 7) -KITTA, -ning. kitta till (hål l. öppning o. d.); äv.: med kitt tillsluta (behållare o. d.). Wäl tilkittade blyaskar. NSvMerc. 1762, s. 218. Alla synliga hålor och rispor tillkittas med oljekitt. Eneberg Karmarsch 1: 223 (1858). —
(II 8 b α) -KLAPPA, -ning. gm klappning jämna l. hoppacka (ngt); jfr klappa till 1. Gadd Landtsk. 2: 281 (1775). Sker en .. (sjunkning), bör jord genast påföras samt fast tillklappas. Rejmers Koln. 79 (1868). —
(II 7) -KLENA, -ing. (numera bl. tillf., ngt vard.) klena till (ngt). VDAkt. Syneprot. 1737. Nyblæus Pharm. 394 (1846). —
(II 8 b) -KLIPPA, -ning; -are (numera bl. tillf., Björkman (1889), Auerbach (1915)), -erska (numera bl. tillf., DN 1907, nr 13301 B, s. 8 (: Klädningstillklipperska), Östergren (1957)). gm klippning göra i ordning (material, särsk. tyg, till) (ngt), klippa till; äv. bildl.; jfr -stymma. RP 8: 664 (1641). Jag måste ha femtio små barnblusar tillklippta tills i öfvermorgon. Bremer Hertha 235 (1856). Man tillklipper af tunnt nysilfverbleck en remsa motsvarande tandens höjd. Lenhardtson Tandl. 91 (1897). Samvetena skola tillklippas och tillklatschas under partidespoternas öfverinseende. PT 1906, nr 164, s. 3. Ssgr (numera bl. mera tillf.): A:
tillklipps-sax. (numera bl. tillf.) tillklippningssax. Knorring Förh. 2: 155 (1843). KatalÅhlénHolm 37: 148 (1916). —
(II 7) -KLISTRA, -ing. gm klistring tillsluta (ngt), klistra till. Hildebrand MagNat. 270 (1650). De kommo in i ett varmt kök med väl tillklistrade fönster. Krusenstjerna Fatt. 3: 301 (1937). —
-KLUBBA, -ning.
1) (numera bl. tillf., vard.) till II 5, särsk. i uttr. få sig ngt tillklubbat, få l. lyckas köpa ngt vid utauktionering. Fatab. 1938, s. 22.
2) till II 7, särsk. (i sht förr): klubba ihop ((del av) kolmila). Sedan alla qvistar och barr efter riset blifvit bortharkat, så tillklubbas milan öfver det hela. Uhr Koln. 37 (1814). —
(II 7, 9 a) -KLÄMMA, -ning. klämma till (ngt) (så att det tillsluts l. täppes till o. d.). Schultze Ordb. 2274 (c. 1755). Illa smakande medikamenter (kan) nästan utan obehag intagas, om näsan tillklämmes. Forshæll OrgPharm. 12 (1836). —
(II 8 b α) -KNACKA, -ning. (numera bl. tillf.) gm knackning bearbeta l. omdana (ngt); i sht förr särsk. med avs. på flintredskap o. d. (En) flintyxa .. som icke hunnit blifva slipad, blott tillknackad. Nilsson Ur. I. 1: 12 (1838). FoFl. 1940, s. 178. —
-KNIPA, -ning. särsk. till II 7: knipa till (se knipa till 2) (ngt). Med fingrarne tillknipande sina näsor. BL 16: 63 (1849). —
(II 5) -KNIPPA. (†) refl.: knyta l. foga (ngt) till sig; särsk. bildl.; jfr knippa, v.1 Emoot hwilket vndertryck the Swänske .. stoor framgång öfwer Danmarck bekommit, i thet Swerige sigh Skåne tilknippat. Brask Pufendorf Hist. 344 (1680). —
(II 8 b α) -KNORVA. (vard.) stuka l. trycka till (ngn l. ngt); jfr knorva till o. -stuka. Virén Skizz. 147 (1890). En serviett ligger där, fint tillknorvad. Unnerstad Snäckh. 157 (1949). —
(II 8 b α) -KNYCKLA, -ing. knyckla l. skrynkla till (ngt, särsk. dels hatt, dels föremål av papper o. d.); i sht i p. pf.; äv. bildl. Hans långa svarta hår nedföll i .. lockar på ömse sidor om hans gamla tillknycklade hatt. Backman Dickens Pickw. 1: 14 (1871). Han drog upp en tillknycklad femma ur västfickan. Öberg Makt. 2: 107 (1906). Jag kände mig tillknycklad och försagd. Karlzén BlåNov. 162 (1951). —
-KNYTA, -ning; -are (se avledn.). [fsv. tilknyta]
1) till II 7: knyta till (ngt, särsk. dels band o. d. (äv. mer l. mindre bildl.), dels klädesplagg); i sht förr äv. med avs. på hand o. d.: knyta. Slijkt (navel)Band skal hwarken för starkt tilknytas .. ey heller för slaakt. Schroderus Modersch. 175 (1642). Den Guds hand, som synes wara osz för en tid tilknuten. SvMerc. 2: 755 (1757). Föreningsbandet mellan de båda skalderna tillknöts ännu fastare. 2SAH 47: 28 (1871). Den ene var chefen .. iklädd Stanleyhatt och en lång, ljusblå zanzibaritskjorta, tillknuten om lifvet med ett rep. Kongo 2: 183 (1888).
2) (numera föga br.) till II 11 a α α' : knyta (ngt till ngt); äv. oeg. l. bildl.; särsk. ss. vbalsbst. -ning (äv. konkret, om påknutet komplement). Genom tillknytning af ett villkor till en bevillning. GHT 29 ⁄ 6 1894, s. 1. Duken är fransad med en extra tillknytning af linnegarn. Branting PrydnSöm 88 (1910).
Avledn.: tillknytare, r. l. m. till -knyta 1, särsk. (om ä. förh.) om kirurgiskt instrument för hopsnörning av svulst o. d. vid dess bas. Hygiea 1857, s. 387. Tholander Ordl. (1872). —
-KNÄPPA, -ning.
1) (†) till II 1 a: gm knäppning tillkoppla (ngt). På Skaklars .. fremre enda warda the aff Sehlan nedhängde åldrar (antingen the äro kädior, eller remar) tilknäpte. Schroderus Comenius 458 (1639). Linc. E 5 a (1640).
2) till II 7: (gm att knäppa) tillsluta (ngt, särsk. dels (del av) klädesplagg, dels mun l. hand o. d.), knäppa till; ss. vbalsbst. -ning äv. (numera bl. mera tillf.) konkret: knäppning (se knäppa, v.2 1 a α). Om morgonen .. skola officerarne dem tillhålla, at de deras kläder tillknäppa. KKD 10: 321 (1703). De händer, som äro fulla med blod, som tilknäppas för den hungroge och fåfängt fuktas af enkans och de faderlösas tårar, uplyftas förgäfwes til himmelen. PH 12: 753 (1783). För den icke synliga tillknäppningen sättes längs den främre midten en lös knapphålsremsa. Freja 1873, s. 11. Han höll sin mun tillknäppt som en portmonnä. Hellström Kusk. 37 (1910). särsk. oeg. l. bildl. särsk.
α) i p. pf. i adjektivisk anv.
α') om person: som avhåller sig från att delta i samtal l. umgänge; tystlåten, fåordig; svårtillgänglig, stel, reserverad; äv. överfört, om ngt som vittnar om sådan egenskap. Levertin 11: 70 (1899). Ofta äro .. flera af brefven formela och tillknäppta. SDS 1 ⁄ 12 1904, s. 2. Alla våra tigande och tillknäppta kyrkokristna skulle besinna det ansvar, de .. draga över sig genom att så stöta bort .. längtande och trevande medmänniskor. Giertz Kyrkofr. 126 (1939).
β') sport. i fråga om manstarkt försvarsspel: som lämnar motståndaren få chanser att göra mål l. ta poäng; särsk. ss. adv. Villa/Lidköping spelade mer tillknäppt än någonsin på Tingvalla. GbgP 26 ⁄ 2 1990, s. 28.
β) [möjl. med anslutning till knapp, adj.] (†) närmande sig l. övergående i bet.: inskränka l. minska l. knappa in på (ngt). Om Männerna äre så otrogne, så karige och knappe, at the tilkneppa för sine Hustruer theras tilbörlige Nödtorffter. Schroderus Albert. 2: 281 (1638).
Avledn.: tillknäppthet, r. l. f. egenskap att vara tillknäppt (se särsk. -knäppa 2 slutet α α'). En sirlig herre med .. ett uttryck kring munnen, som vägde mellan vresig tillknäppthet och godmodigt överseende. SvSkämtl. 146: 28 (1920). —
(II 8 b α) -KNÖLA, -ning. knöla till (ngt); i sht i p. pf.; äv. bildl., med avs. på person. Mr Jingle satte på sig sin tillknölade hatt. Backman Dickens Pickw. 1: 147 (1871). DN 1970, nr 240, s. 12 (bildl.). —
-KOLA.
1) (i sht om ä. förh., numera bl. tillf.) till II 8 b α: kola (kolved o. dyl. l. mila). Johansson Noraskog 2: 332 (i handl. fr. 1580). Lasse Kolare haff:r sielff annan tillkolat .. anno 84 vdi 4 Bothnar wedh .. 600 Staffrum. Johansson Noraskog 2: 332 (i handl. fr. c. 1584). Nu, då milorna äro tillkolade. Andersson Kolarhist. 70 (1914). HammFackl. 1: 46 (1928).
2) (†) till II 11 a α α': kola (se kola, v.1 2) i tillägg (för utökning av befintligt bestånd); särsk. i p. pf. GripshR 1556, s. 189. Hallenberg Hist. 2: 884 (i handl. fr. c. 1614).
Spoiler title
Spoiler content