publicerad: 1936
KNÄPPA knäp3a2, v.2 -er, -te, -t, -t ((†) pr. ind. sg. -ar Dahlstierna (SVS) 231 (c. 1696; rimmande med Leppar); ipf. -ade Runius (SVS) 2: 12 (c. 1698)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(knäpp- (knepp-) 1541 osv. knäp- (knep-) (bl. framför konsonant) 1541 (: knepte, ipf.)—1819 (: knäpt, p. pf.). knäfft, p. pf. 1703 (: knäffte, pl.))
Etymologi
[fsv. knäppa, motsv. ä. dan. o. dan. dial. knæppe, nor. dial. o. isl. kneppa; avledn. av KNAPP, sbst. — Jfr KRÄPPA, v.1]
1) i fråga om fästande l. hopfästande l. förenande med knapp o. därtill svarande knapphål l. med häktor l. knäppe l. låsanordning o. d.; i sht i fråga om hopfästande osv. av klädesplagg.
a) inpassa (en knapp resp. häkta) i motsvarande knapphål resp. hyska; äv. med obj. betecknande klädesplagg o. d.: gm inpassande av knappar i motsvarande knapphål (l. av hakar i motsvarande hyskor) fästa l. tillsluta (klädesplagg o. d.); äv. utan obj. Knäppa rocken. Knäppa alla knapparna. Sielf knepte hon hielmen om hans halss. Visb. 2: 344 (c. 1600). Runius (SVS) 2: 12 (c. 1698; i bild). Bussarna hafwa intet sina skintröijor knäffte i byxorne. KKD 10: 316 (1703). Såkallade grekiska vestar .., som knäppas bak. KonstNyhMag. 4: 16 (1821). Ett svart förskinn, som i kall väderlek knäpptes utanpå tröjan. HLilljebjörn Hågk. 1: 11 (1865). Dräkten hade icke varit använd på många år och satt förfärligt illa, .. flera knappar gingo icke att knäppa. Bergman HNådT 86 (1910). Han hjälpte henne att knäppa i ryggen. Siwertz Sel. 1: 166 (1920). Blåsten .. / .. blåser igenom .. / .. alla knäppta rockar. Bergman TrAllt 143 (1931). — jfr DUBBEL-, HEL-, HÖG-, LÅG-KNÄPPT. — särsk.
α) ss. vbalsbst. -ning, konkret: anordning för hopknäppande av klädesplagg o. d.; äv.: rad av knappar med knapphål (l. av hakar med hyskor o. d.) som användas för hopknäppande av klädesplagg o. d. Kleen Kvinn. 100 (1910). Knäppningen (på den s. k. nationella svenska hovdräkten för herrar) når över hela magen. GustStil 36 (1926). (Tältdörren) skall vara både myggtät och försedd med praktisk knäppning. TurÅ 1927, s. 203.
β) i uttr. knäppa på en knapp l. på knapparna, omväxlande knäppa o. knäppa upp en knapp osv.; särsk. (†) oeg., övergående i bet.: vara likgiltig, ”låtsa som om det rägnar”. Porthan skrattar i mjugg och knäpper på sina västknappar. Kellgren (SVS) 6: 66 (1776).
b) (mindre br.; se dock slutet) i p. pf., i överförd anv., om person: som bär kläder som äro (mer l. mindre) fullständigt knäppta. Herrarna (i Ryssland), .. ofta småväxta, knäppta ända upp till halsen. Laurin Folkl. 22 (1915). — särsk. (i Finl., fullt br.) bildl.: stel, reserverad, avvisande, ”tillknäppt”. Bergroth FinlSv. 205 (1917).
c) i fråga om avtagande l. lossande av klädesplagg l. smycke l. vapen o. d. gm att från knapphål l. hyskor frigöra de knappar l. hakar o. d. som sammanhålla l. fasthålla klädesplagget osv.; i sht i förb. KNÄPPA AV, NED, UPP (se särsk. förb.). Då knäppte Frithiof brynjohataren från länd. Tegnér (WB) 5: 159 (1822). Konungen .. knäppte från deras öron de ringar med hvilka han sjelf smyckat dem. Cronholm Lig. 270 (1839). Knäppa pistolen ur remmen. Björkman (1889). Janson CostaN 2: 123 (1910).
2) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. av 1.
a) (i sht i fackspr.; se dock α) hopfoga, förena; fästa (ngt vid ngt). För flottningen genom sundet samt knäppande av ringbommar .. åtgå 4 man. HbSkogstekn. 390 (1922). (†) (De) bundo itt golt snöre ther widh (dvs. vid diademet), at thet motte kneppas offuan på hatten. 2Mos. 39: 31 (Bib. 1541; Bib. 1917: satte den ovanpå huvudbindeln). — särsk.
α) (fullt br.) i uttr. knäppa händerna o. d. (jfr b α slutet), föra händerna samman med (handflatorna tätt intill varandra o.) vardera handens fingrar instuckna i mellanrummen mellan den andra handens fingrar; i sht i fråga om dylik rörelse ss. tecken på andakt. Knäppa händerna till bön. (Rolf) knäpte .. båda händerna om handkaflan (på svärdet) och högg twähändes. Verelius Gothr. 253 (1664); jfr b. Ack! sade mannen, ack!!! med knäpta händers bön. Bellman Gell. 81 (1793). Den gamle knäppte sina händer efter gammal sed och allt folket med honom. Topelius Fält. 1: 142 (1853). Moberg Sedebetyg 233 (1935).
β) (i vissa trakter) hopsätta l. hopfoga l. hophugga (byggnad l. delar av byggnad) medelst knuttimring. OJEkman (1697) i SvMerc. 2: 791. (Björsäters kyrka í Östergötland) är icke, som andra trädkyrkior, uptimbrad, knäpt och knutad. AORhyzelius (1752) i Fornv. 1911, s. 69. Knutarna knäpptes och dymlingarna drevos för tunga träklubbor. Suneson GGrund 197 (1926). SvKulturb. 7—8: 172 (1931).
γ) (†) förena (gärdsgård) med redan förefintlig sådan, ansluta (gärdsgård) till redan förefintlig sådan. VDAkt. 1702, nr 231. Därs. 1749, Syneprot. F III 7. — särsk. utan obj. VDAkt. 1677, nr 37. Tårsten i Hiortsiö (skall) vid et sit intag knäpt och fäst i samma giärdsgårdsstycke. Därs. 1734, Syneprot. F III 7.
b) klämma ihop (ngt om ngt); äv.: tillsluta (ngt); numera bl. i anv. som närmare ansluta sig till 1. (Ryttaren) står med det tiocka under Footen i Bygelen, Tåerne rätt framwredne och Knäen wäl åt Sadelen knepte (osv.). BeskrExCav. 1695, s. 5. Tå ungarne utkläckas, föras the strax af modren (dvs. knipan) uti hennes mund omkring theras hals sachta (dvs. försiktigt) knäpter .. utur boet til närmaste siö. Broman Glys. 3: 506 (c. 1740). Slutligen knäppas tvenne jernringar kring hammarskaftet. JernkA 1848, s. 104. — särsk.
α) (†) i uttr. knäppa en hand l. handen o. d., hårdt sluta handen o. d., knyta handen o. d. (Den tilltalade bötfälles) för att han ”för rätten sigh ohöfweligen schicker och rätten till last knäpper knytnäfwan. ..” BtÅboH I. 4: 162 (1632). En knäpt näfva rifvit Såcker. Warg Bih. 82 (1765); jfr KNÄPP-NÄVE. — särsk. bildl., i uttr. knäppa sina händer (jfr a α), tillsluta sina händer, vara njugg. Spegel SalWijsh. 25 (1711).
β) med avs. på ”ring” l. ”kedja” av människor: göra sluten, sluta; särsk. (förr) jäg. i uttr. knäppt skall, drev (se d. o. 1 c β) som är helt slutet; jfr KNÄPP-SKALL. Falk Björnskall 12 (1819). Knäppt kallas ett skall, då drefvets armar hunnit förenas med hållets; äfven ett sådant, der platsen först omgifves af skallfolket, hvilket sedan gör kretsen trängre genom att gå inåt. Källström Jagt 238 (1850). CVAStrandberg 3: 190 (1869). SD(L) 1896, nr 182, s. 8.
c) (†) klämma, trycka, tränga.
α) med avs. på person: fjättra, fängsla; äv. bildl. Ett oundvikeligit tvång, i hvilket de knäppas. Mörk Ad. 1: 318 (1743). En narr till skälm / Som, knäppt i stocken, skyler skammen dermed / Att många sutit der och skola sitta. Hagberg Shaksp. 3: 110 (1848).
β) utan obj., bildl., i uttr. knäppa om ngn, trycka l. tränga ngn. Min Jesum jag ei släpper, / Fast nöden om mig knäpper. Kolmodin Dufv. 190 (1734).
γ) refl.: innesluta sig (i ngt). Du (falska kvinna) will ey at en And' (dvs. en själ, ett sinne) i twenne Lijf (dvs. kroppar) sig kneppar. Dahlstierna (SVS) 231 (c. 1696).
KNÄPPA AV SIG10 4 0. till 1 c. Benevolus knäpte aff sigh sitt Krijgszbälte. Schroderus Os. 1: 515 (1635). —
1) till 1 a; äv. med avs. på fodral o. d. Dalin Arg. 1: 74 (1733, 1754). Knäppa igen knapparna. Lind (1749). Knäppa .. igen rocken om sig. CFDahlgren 4: 121 (1831). Väskor och fodral knäppas igen (vid avresan). Hedin Pol 1: 13 (1911). Janson Lögn. 267 (1912). särsk. i uttr. knäppa igen om sig, fullständigt hopknäppa sina kläder; äv. (i vitter stil, mindre br.) bildl.: vara förtegen l. hemlighetsfull. Björkman (1889). Essén Fob 181 (1919; bildl.).
2) (†) till 2 b α slutet, i uttr. knäppa igen handen, vara njugg. HärnösDP 1664, s. 93. När Gudh wälsignar, måste man intet knäppa handen för hårdt igen för den torfftiga. Grubb 250 (1665). —
1) till 1 a; äv. med avs. på med spänne försedd bok. CRBerch i 1Saml. 3: 309 (1773). Fontanara knäppte ihop rocken omkring sig, det drog kallt. Janson Lögn. 245 (1912).
2) till 2.
a) (†; se dock slutet) till 2 a. Rudbeckius Luther Cat. 136 (1667; bildl.). särsk. (fullt br.) till 2 a α, i uttr. knäppa ihop händerna l. sina händer. Odel Sincl. 84 (1739). Vesterlund Skolm. 107 (1924).
b) (numera knappast br.) klämma ihop, tillsluta; jfr KNÄPPA, v.2 2 b; äv. bildl.; äv. refl.: draga ihop sig, draga sig samman. BråboDomb. 9/2 1602. IErici Colerus 1: 373 (c. 1645). Här öppnar sig den lummiga skogen, .. der åter knäpper den ihop sin ram omkring en dal. Sätherberg Blom. 1: 77 (1841). —
KNÄPPA IN10 4. (†) till 1 a: fastsätta (hake l. krok) i hyska o. d. Och skalt tu göra femtiyo koppar hechte, och knäppa hechten in vthi lyckionar, at tapeten tilsamman föghas. 2Mos. 26: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: haka in häktorna). jfr INKNÄPPA. —
KNÄPPA NED10 4 l. NER4. till 1 c: gm att lösgöra knappar komma (klädesplagg) att falla ned. Knäppa ned byxorna. Björkman (1889). De hade knäppt ned brättena på sina hattar. Aminoff Krigsg. 416 (1904). jfr NEDKNÄPPA. —
KNÄPPA PÅ10 4. till 1 a. (En) fröken, / Som fordom knäppt hennes styfkjortel på. Braun Dikt. 1: 14 (1837). —
KNÄPPA PÅ SIG10 4 0. till 1 a. (Du) knäpper på dig Carl den tolftes svärd. Nybom SDikt. 1: 243 (1859, 1880; riktat till K. XV vid hans tronbestigning). —
2) till 2.
a) (†; se dock slutet) till 2 a. Lundberg Paulson Erasmus 178 (1728). Så snart något in uti öpningen satt varder, knäppas bägge kanterna (av musslan) fast tilsamans. Broman Glys. 3: 685 (c. 1740). särsk. (fullt br.) till 2 a α, i uttr. knäppa samman händerna l. sina händer; äv. refl., om händer. Swedberg SabbRo 1544 (1688, 1712; tr.). Hennes händer knäppte sig tillsammans. Mellin Nov. 3: 236 (1841, 1867). Hon knäppte händerna samman. Benedictsson Peng. 288 (1885). särsk. (†) bildl., i uttr. knäppa samman händerna, lägga händerna i kors. En dåre knepper samman hendernar och fräter sitt kött. Pred. 4: 5 (Bib. 1541).
b) (†) till 2 b α slutet, i uttr. knäppa tillsammans sin hand, vara njugg. Wi skole ock meddela med then torfftiga, at han får sitt bröd, och intet .. kneppa wåra hand tilsammans för honom. Swedberg Cat. 327 (1709). —
2) (†) till 2 b: tillsluta. Här knäpps den munnen till, som villdjurs spenar sugit. JGHallman Vitt. 142 (c. 1756). särsk. till 2 b α slutet, i uttr. knäppa sina händer till, vara njugg. I, som hafwa knäpt, och än knäppen edra Händer till, och gifwen icke Arbetaren sin Lön. Fernander Theatr. 133 (1695). Nicander SalOrdspr. 75 (1760). —
KNÄPPA UPP10 4, äv. OPP4. jfr UPPKNÄPPA. till 1 c; såväl med avs. på knapp o. d. som med avs. på klädesplagg (l. halsband o. dyl. l. fodral o. d.); äv. utan obj. Tersmeden Mem. 2: 133 (1735). Han knäpper up sin klädning. Björn LycklHush. 35 (1786). Pojken hade knäppt upp .. (hundens) halsband. Lagerlöf Holg. 2: 179 (1907). Bergman JoH 179 (1926). särsk.
a) (föga br.) i uttr. knäppa upp om sig, fullständigt knäppa upp ytterplagg o. d. Holmberg 1: 545 (1795).
b) (†) bildl., i uttr. knäppa upp rocken, upphöra att vara förbehållsam, ”öppna sitt hjärta”. Samtiden 1873, s. 777.
Ssgr (jfr KNÄPPA, v.1 ssgr. Anm. Av nedan anförda ssgr kunna KNÄPP-ASK, -LÅS o. -ÄSKA äv. hänföras till KNÄPPE): A: (1) KNÄPP-ANORDNING~020. konkret: anordning för hopknäppande av klädesplagg o. d. Sömnadsb. 70 (1915). Knäppanordning på örngottet i stället för band. KatalÅhlénHolm 95: 97 (1928). —
(1) -ASK. (i vissa trakter) ask (se ASK, sbst.2) som kan tillslutas gm en fjädrande anordning. PT 1913, nr 246 A, s. 2. —
(1) -HAKE. (i fackspr.) hake varmed ngt hopfästes; jfr KNÄPPA, v.2 2 a. En större metallring af fyrkantig ten med knäpphakar. 2VittAH 13: 273 (1830). Frick o. Trolle 164 (1872). —
(1) -HALSDUK. (knäpp- 1839. knäppe- 1732) (†) halsduk att knäppa kring halsen, spännhalsduk. VRP nov. 1732. BoupptVäxjö 1839. —
(1) -KLAFF. på klädesplagg: fastsydd klaff med knapphål svarande mot på plagget anbragt knapp varmed plagget kan hopknäppas. Arsenius MannKläd. 60 (1902). Fatab. 1907, s. 116. —
(1) -LÅS. (knäpp- 1747—1921. knäppe- 1792) (mindre br.) lås som tillslutes medelst fjädrande anordning (t. ex. om lås för portmonnäer o. d., vissa slag av hänglås m. m.). Linné Vg. 124 (1747). Han stoppar et plåtstycke uti sin pung med knäpplås före. Envallsson FörlorPup. 14 (1790). Cannelin (1921). —
(2 b α) -NÄVE. (knäpp- 1755—1916. knäppe- 1730—1756) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sluten hand; särsk. ss. måttsbeteckning: så mycket som man på en gång kan hålla i sin slutna hand. Ullenius CentRerMem. 40 (1730). En knäpnäfva rifvit hvettebröd. Warg 168 (1755). UpplFmT 29—32: 254 (1916). —
(2 b β) -SKALL. (förr) jäg. helt slutet drev (se d. o. 1 c β). Källström Jagt 203 (1850). Schröder MinnSkog. 100 (1888). —
(1) -SKO, r. l. m. sko som knäppes med knappar; i sht i pl. Tholander (c. 1875). —
(1) -SNÖRE. särsk. på uniformsplagg: snöre med ögla i ena ändan vilken för plaggets hopfästande trädes över en motsvarande knapp. SamlFörfArméen 5: 122 (1853). KrigVAT 1860, s. 206. NF 1: 1303 (1876). —
B (†): KNÄPPE-HALSDUK, -LÅS, -NÄVE, se A.
C: (1) KNÄPPNINGS-ÖGLA. på vissa slags klädesplagg: snörögla som tjänstgör ss. knapphål. Arsenius MannKläd. 384 (1902).
Avledn.: KNÄPPARE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 1746), r. l. m. till 1.
2) redskap för hopknäppande av skodon l. handskar; nästan bl. ss. senare led i ssgr. Hoppe (1892). NKKatal. 1903, s. 121. jfr HANDSK-, SKO-KNÄPPARE. —
KNÄPPE, se d. o. —
KNÄPPEL, r. l. m. till 1.
1) (förr) jäg. träpinne som tjänstgjorde ss. knapp vid förenande av flera jaktnät till en sammanhängande sträcka. Greiff Jagt 25 (1821). Svederus Jagt 338 (1831). WoJ (1891).
KNÄPPING, r. l. m. (†) handfull (linstjälkar), knippe (linstjälkar); jfr KNÄPPA, v.2 2 b α. Broman Glys. 3: 67 (c. 1730). HushBibl. 1755, s. 238.
Spoiler title
Spoiler content