SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2005  
TITULÄR tit1ɯlæ4r, adj.; adv. -T.
Ordformer
(tittulair c. 1800. titulair 1733 (: Titulair-Christen)1865 (: titulair-slägtingar). titulär 1801 osv.)
Etymologi
[jfr d. titulær, eng. titular; av fr. titulaire, av lat. titularis, till titulus (se TITEL, sbst.1)]
(som är ngt) till titeln (se TITEL, sbst.1 4) l. namnet; som avser l. rör titel; äv. substantiverat; särsk.: som är innehavare av förlänad titel utan motsvarande tjänst l. ämbete. Widegren (1788). Det titulära hofvet bestode af högst 250, både utan lön och tjenstgöring. Hellberg Samtida 12: 113 (1874). (Han) var .. åter ”grosshandlare”, men endast titulär. Han hade längesedan upphört att syssla med firmans exportaffärer. Wieselgren Bild. 31 (1886, 1889). Omsorgen om det titulära blev kanske i äldre år en svaghet hos Leopold. Holmberg Leopold 1: 188 (1953). Som egen företagare har den ni söker aldrig haft s k ordnad arbetstid. Dock finns i meritlistan en period som titulärt präglats av nio-till-fem-jobb. Vi 2001, nr 8, s. 8.
Ssgr: TITULÄR-BISKOP. romersk-katolsk biskop utan eget stift som i sin titel har namnet på ett inte längre existerande stift (o. som ofta biträder en stiftsbiskop l. tjänstgör i område där stiftsorganisation (ännu) inte är uppbyggd); jfr titel-, titular-biskop. Påfwen utnämde Titulärbiskopar för den grekiska kyrkan, och skickade missionärer och agenter till Grekland. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 3: 167 (1837). (Den oinvigde biskopen i Åbo) bad .. att till sitt biträde få en vigd biskop utan stift, nämligen titulärbiskopen af Gades i Spanien, Vincentius. Schybergson FinlH 1: 224 (1887).
-DOKTOR. (förr) jfr doktor 2. Att dessa titulärdoktorer icke äro promoverade .. att de således icke äga rätt att bära doktorstitel, det är allmänt bekant. PedT 1892, s. 78. SAOL (1973).
-FARBROR. (numera föga br.) jfr farbroder 2 b. Söderberg Främl. 76 (1903). Den urbant-kamratliga tonen mellan titulärfarbröder och ungdom. Hellström RedKav. 18 (1933).
-HERTIG. (om ä. utländska förh.) jfr hertig 3. De preussiske konungarna hafva .. börjat utnämna titulärhertigar. 2NF 1: 156 (1903).
-KONUNG. (om ä. utländska förh.) konung utan kunglig myndighet. Titulärkonungen dom Ferdinand i Portugal. Hedin Tal 2: 592 (1897).
-KRISTEN. (numera mindre br.) person som är kristen enbart till namnet; jfr mun-, namn-, titel-kristen. Dalin Arg. 1: 299 (1733, 1754). Det kyrkliga bigotteriet gjorde oss till gudlösa titulärkristna. Lindström Landk. 165 (1941).
-LAGMAN~02, äv. ~20. (förr) jfr lagman 3. Tegnér Farf. 51 (1900).
-LANDSHÖVDING~020. (förr) landshövding utan ämbete. Landsm. XI. 7: 2 (1896).
-PROFESSOR. (förr) jfr professor 3. Att alla våra Adjunkter göras till TitulärProfessorer .. detta är här .. ingen nyhet. Tegnér Brev 2: 233 (1822).
-PROST. (förr) jfr prost 2. Cavallin Herdam. 5: 521 (1858). Enligt hävd .. kan biskopen vid sidan av kontraktsprostarna utnämna titulärprostar eller ”prostar i egna församlingar”. Brilioth SvKyrkKunsk. 357 (1933).
-RÅD. (om utländska förh.) om honorärtitel för person utan ämbete; äv. sammanfattande, om rangtitlar; jfr råd, sbst.3 23 b, o. titular-råd. GT 1788, nr 100, s. 2. Titulärråd, sammanfattande benämning på åtskilliga rangtitlar (utan därmed förenadt ämbete) särskildt i Finland och Ryssland. 2NF 29: 154 (1919). Det (var) inte så att denne Tjitjikov titulerade sig kollegieråd! Det går inte an, på sin höjd titulärråd. Johansson GogAns. 173 (1989).
Spoiler title