SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2006  
TOPP top4, adv.
Ordformer
(topp 1827 osv. tupp- 1792 (:tupprasande))
Etymologi
[till TOPP, sbst.1, med bet.: det högsta o. d.; beträffande formen tupp- jfr ä. sv. o. sv. dial.]
ss. förstärkningsord: i högsta grad l. blixtrande (se BLIXTRA 5 a) o. d.; särsk. [jfr d. toprasande] i de adjektiviskt använda uttr. topp rasande (äv. sammanskrivet (med betoning på topp)) l. (o. numera bl.) topp tunnor rasande (jfr RASANDE 5), i högsta grad rasande, blixtrande arg l. vred o. d.; vansinnig; stundom äv. i adverbiell anv. liktydigt med första ledet: i högsta grad. All werlden är upnerwänd och mer än tupprasande. VDAkt. 1792, nr 475. Då han fick se hennes fint bildade, blomstrande och själfulla anlete .. blef (han) .. så topprasande befängd, att (osv.). Snellman Tyskl. 371 (1842). Aminoff var topp rasande på mig. 2MoB 1: 14 (c. 1850). Nu blef jag topp tunnor rasande, och det blef ett satans spektakel. Backman Reuter Bræsig 46 (1872). Figge George var .. topprasande ursinnig. Högberg Utböl. 1: 180 (1912). Hon är topp tunnor rasande över alla dem som inte håller reda på sina katter. DN 21 ⁄ 12 1994, s. D4.
Spoiler title
Spoiler content