publicerad: 2008
TRO (numera bl. ss. förled i ssgr o. i avledn. trω3~), adj.; sg. best. o. pl. = (SvTr. 4: 4 (1521; pl.), Afzelius Sag. 6: 116 (1851; pl.)) l. troe (G1R 2: 160 (1525; pl.), G1R 3: 362 (1526; pl.)); n. o. adv. =.
Ordformer
(tro (th-, -oo) 1521 osv. trog- i avledn. 1597 (: trogheett)–1639 (: trogheet). tru 1526 (: til truer hand). trå (-åå) 1544–1560 (: tråskap))
Etymologi
[fsv. tror; motsv. fd., d., nor. bm. tro, fvn. trúr (nor. tru); till TRO, sbst.1, l. TRO, v. — Jfr TROHET, TROLIG, TROLIGEN]
1) (†) motsv. TRO, sbst.1 1, l. TRO, v. 1: tillitsfull (jfr TROGEN 1); säkert anträffat bl. i avledn. TROHET.
2) († utom ss. förled i vissa ssgr o. i avledn.) motsv. TRO, sbst.1 2: trogen (se d. o. 2); särsk. med vanl. framförställt (person)obj., särsk. samordnat med huld (jfr HULD, adj. 1 a); äv. närmande sig l. övergående i bet.: som man (till följd av ådagalagd trohet) har förtroende för, (högt) betrodd, särsk. i förb. med sbst. betecknande person i ngns tjänst (se särsk. b). At iak skal vara vor nadoge herre .. hull oc troo epter min yttersta makt med liiff oc godz. G1R 1: 1 (1521). Then som ickie är gudhi troo, han är ickie heller sin verdzligh öffuerheet troo. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 39 (c. 1595). Min kierasten hafuer Migh sin troo wänskap låfuat. Visb. 3: 224 (1655). Ibland wänner, som utan flärd och swek honom tro och hulde woro. Afzelius Sag. 6: 116 (1851). Björkman (1889). — jfr FULL-, O-TRO. — särsk.
a) [fsv. til tro(e)r hand; efter mlt. tō trūwer hant] i uttr. till troer hand, i säkert förvar l. taka händer. Th(e)r sade h(e)r La(re)ns ney til at .. (pengarna) ey wore hono(m) lånta vta(n) the woro jnsatta til truer hand nær hono(m). OPetri Tb. 137 (1526).
b) utgörande adj.-attribut till sbst. som betecknar underlydande o. d. (särsk. i förb. med gen. l. poss. pron. betecknande den överordnade); jfr TROGEN 2 a. Som thro Sweriges men tiillforendhe giort haffua. SvTr. 4: 4 (1521). I anseende af den flijt och arbete, som dess tro vndersåte, Ehrligh och förståndigh Johan Jacobson Eremijt, widh dhet wärket nu någon tijdh wist hafuer. Civ- Instr. 471 (1673). Troman .. el. Tro man. Weste (1807). Jag vill vara dig en tro och lydig undersåte! Paul KarinMånsd. 127 (1899).
Ssgr (till 2 (jfr 2 b); fullt br., numera med anslutning till tro, sbst.1): A: TRO-HJÄRTAD. som har ett troget hjärta, (till sin natur) trogen; äv. (o. numera bl.): (trofast l. redligt) uppriktig l. (o. numera i sht) (uppriktig o.) tilllitsfull (äv. med inbegrepp av troskyldighet l. godtrogenhet o. d.); äv. i överförd anv., om ngt som vittnar om sådan egenskap; jfr -hjärtig, -hjärtlig. Vij skicke edher hermedh enn orationn tilhande, hvilkenn enn rätsinnig trohiärtedh svensk man, benempd doctor Henningh Gadh .. utsatt haffver. G1R 28: 71 (1558). (Adeln) wele och skole K: M:t göra en underdånig och trohiärtat tacksäijelsse. RARP 4: 236 (1649). Den trohjertade Luther trodde påfven om allt godt. Geijer I. 1: 301 (1845). Bror Johan säger helt trohjertadt, att du är vriden i hufvudet af en kärleksdryck. Rydberg Frib. 208 (1877). Hunden .. mötte dem med sin .. trohjärtade djurblick. Hallström Händ. 89 (1927). —
-HJÄRTENHET~002, äv. ~200. (numera mindre br.) egenskapen att ha ett troget hjärta l. (o. numera bl.) vara trohjärtad. Lind 1: 1553 (1749). Men i ingens ansigte läste .. (han) spår af annat än ädelhet, trohjertenhet och .. pålitlighet. Almqvist AmH 1: 149 (1840). Man kommer bara ihåg sina landsmäns frikostighet, enkelhet och trohjärtenhet. Krey-Lange Melba Liv 189 (1927). —
-HJÄRTIG. (†) = -hjärtad. (Konungen) haffwer vthaff en tro hiertiig och gode menningh tesse trenne riiger tiil .. bestondt jngått .. eth wenligit Forbund. G1R 11: 188 (1536). Nest all begierlig wellmågos trohiertige önskande. VDAkt. 1652, nr 81. (Han sade:) ”Kan du säga mig något vackrare?” och dervid såg han så oförgätligt trohjertigt på mig med sina innerliga ögon. Hellberg Samtida 6: 123 (1871). —
-HJÄRTLIG l. -HJÄRTELIG, adj. (†) = -hjärtad; särsk. i överförd anv.; äv. ss. adv. -t (jfr tro-hjärteligen). Sigh i ett trohiertelighit äcktenskap förbinda. 2Saml. 35: 214 (1662). Göran (tryckte) ganska varmt och trohjertligt torparflickans hand. Almqvist TreFr. 2: 24 (1842). Hans bottenärliga, trohjertliga sinnesart, hans blygsamhet i all sjelfbedömning och hans nit för vitterheten. 2SAH 49: 256 (1873). särsk. [sannol. snarast att hänföra till tro, sbst.1 2 c] i (avslutande) hövlighetsformel o. d. KyrkohÅ 1901, s. 221 (1633). Med trohjärtelig önskan. Bruno Gumm. Föret. 1 (1762). —
-MAN. (tro- 1521 osv. troe- 1526) [fsv. troman]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) trogen l. (högt) betrodd (manlig) underlydande; äv. (o. i sht) speciellare, om (l. ss. titel för) högt uppsatt kunglig ämbetsman (ss. förtroendeämbetsman), särsk. sådan med förr gällande rang enl. ämbetsrangen från o. med överstelöjtnants till o. med generalmajors. Jach Gostaff Eriichson .. gör allom wetherlighet, thet Jach .. haffwer taghit .. Thromæn och vndersata, Borgomestare, Byfogitte, Raadmæn och menigheten ij Jöneköpung .. vdii mijn och Rijchesens heghen. G1R 1: 6 (1521). At 2:dra Classen (på Riddarhuset) må uppfyllas af Generalerne, Landshöfdingarne och de som kallas Tromän, eller ock af de främste och äldste familierne i 3:die Classen. 2RARP I. 1: 16 (1719). Så att numera sitta flera högvälborenheter och mången pensionerad militär med tromans rang vid postluckan. Leijonhufvud Minnesant. 365 (1843).
2) (numera bl. i Finl., mindre br.) (vald) förtroendeman. Högsta ansvaret bland kamraterna på hemmet har en ”troman”, som efter förslag af vederbörande hemföreståndare utnämnes af rektor. 2NF 37: 326 (1925). Ingen av staden tillsatt troman bevakar längre abonnenternas intressen. Hufvudstadsbl. 19 ⁄ 12 2001, s. 13. —
-TJÄNARE. [fsv. trothiänare] (mans)person som troget tjänat ngn (l. ngt) under många år; äv. dels om djur l. sak, dels (om ä. förh.) om l. ss. titel för lägre kunglig ämbetsman med rang under troman. Han är en verklig trotjänare inom svensk handboll. OPetri 1: 105 (1526). Jag nämndes till kopist i justitiestatsexpeditionen med 400 r:dr. b:ko i lön och rang af konungens trotjänare. De Geer Minn. 1: 80 (1892). Så gick han ned i stallet, klappade en gnäggande trotjänare på länden och steg till häst. KFÅb. 1912, s. 198. Det finns kvar en grupp ”trotjänare”, äldre hembiträden som ofta varit mycket länge i samma familjer. SvD(A) 1966, nr 41, s. 14. Den gamla trotjänaren gevär m/96, outslitlig och med tidlös design. Agrell VälorgNederl. 125 (1990). —
-TJÄNARINNA. kvinnlig trotjänare; särsk. (o. i sht, företrädesvis om ä. förh.) inskränktare, om sådan person tillhörande (ngns) tjänstefolk. Protokollssekreteraren vände sitt hufvud med en vänlig nick åt trotjenarinnan. Jolin Ber. 1: 88 (1872). Vår kära Trotjänarinna Anna Hansson .. har i dag stilla insomnat. SDS 7 ⁄ 11 1957, s. 2. —
-TJÄNST. [fsv. trothiänist(a)] (†) trogen tjänst (se d. o. 2). (Uria) som .. bewijste honom sin trootienist. OPetri 1: 105 (1526). Lagerbring 1Hist. 4: 377 (1783). —
-UNDERSÅTE l. -UNDERSÅTARE. (†) trogen l. (högt) betrodd undersåte. Elskelige wår tråwndersote Jon Wesgöte till Mycklegres. BtFinlH 4: 118 (1563). NF 16: 778 (1892).
B (†): TROE-MAN, se A.
Avledn. (fullt br.): TROHET, se d. o. —
TROSKAP, r. l. m. (G1R 1: 107 (1523) osv.) ((†) n. (?) G1R 1: 55 (1523: tet hulskap manskap ok troskap), Botin SvSpr. 61 (1777)). [fsv. troskaper] (i vitter l. högre stil) till 2: trohet (se d. o. 2); särsk. i förb. med till bet. närstående ord, förr särsk. huldskap l. manskap (jfr huldskap 2, manskap II); förr äv. övergående i bet.: trohetslöfte. Eder naade (har) .. twingiid oss tiil at opsege eder hulscap, troscap och mandscap, wii eder loffuade och tiilsagde. SvTr. 4: 31 (1522). Nu föregif:r bem:t Johan Suänsson at hoon schall hafua hafft samlagh medh en annan ben:d Abraham i Strinne och will hafua Orssach at Opsseija hänne trooschapen. ÅngermDomb. 2 ⁄ 5 1644, fol. 30. Ej kan ljufware ge’s, än Troskap Wänner imellan. Nicander Syr. 6 (1759). Med ed och troskap bekräftades, att denna fred skulle hållas. Strinnholm Hist. 1: 247 (1834). Att Sigismund i en rad för finska städer .. utfärdade privilegiebrev .. i värmande ordalag betonar deras troskap mot dynastien. HT 1947, s. 101. jfr o-troskap.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content