publicerad: 2008
TRUBB- trub3~, ssgsförled.
ss. förled i ssgr: trubbig; som har den l. den trubbiga (kropps)delen l. detaljen.
Ssgr: TRUBB-BLADIG. (numera bl. tillf.) om växt: som har trubbiga blad; jfr bladig 1 b. Gosselman BlekFl. 61 (1865). —
-HAGTORN~02 l. ~20. bot. busken l. trädet Crataegus monogyna Jacq. (som har blad med nästan helbräddad bladkant). Ekbohrn (1936). —
-KANTIG. som har trubbig(a) kant(er); särsk. om stjälk l. strå. Möller (1790). Tarmarna .. (till fiolsträngar) befrias genom tryckning och skafning med ett trubbkantigt knifblad från den inre slemmiga hinnan. UB 6: 553 (1874). Strån 15-40 cm höga, uppstigande-upprätta, spensliga men täml. styva, trubbkantiga o. släta. Hylander NordKärlv. 2: 78 (1966). —
-KNÖLIG. (numera mindre br.) om kindtand l. tandkrona (hos människa l. annat däggdjur): som har tuggyta med trubbiga upphöjningar; jfr knölig 1 b. Thorell Zool. 2: 72 (1861). 3NF 17: 18 (1932; i fråga om råttsläktet). SAOL (1973). —
-KÖLAD. (numera mindre br.) om växtdel: som har trubbig kant l. trubbigt mittparti; jfr kölad a. Frukterna äro .. trubbkölade. Nyman VäxtNatH 2: 385 (1868). Yttre hylleblad trubbkölade. Weimarck SkånFl. 231 (1963). —
-NATE. bot. växten Potamogeton obtusifolius Mert & W. D. J. Koch (vars blad är breda o. trubbiga); jfr platt-nate. Trubbnaten .. har nära liniebreda, 1–2 tum långa, vanligen trubbiga .. blad. Nyman VäxtNatH 2: 386 (1868). —
-NOS. (vard.) trubbig näsa l. nos; äv. om (l. ss. (smeksamt) tilltalsord till) person med sådan näsa; jfr nos 2, 3 b o. -näsa. ÖoL (1852). Hon sätter sin lilla trubbnos tappert i vädret. Oterdahl Borgarh. 48 (1913). Ack, du lilla trubbnos! suckar hon. Törngren Gunnarsson Barn. 60 (1924). Trubbnosen får frågan och står där hopplöst borta. SvD(A) 19 ⁄ 1 1930, Söndagsbil. s. 15. —
-NOSIG. som har trubbig nos l. näsa; äv. oeg. l. bildl.; jfr -nost, -näst. Så trubbnosig hon är i sin flickfysionomi. ZTopelius i Konstnärsbrev 1: 67 (1862). När den trubbnosige hugger betet, glider de smala snörena in mellan hans tänder, ty en krokodil har alltid mellanrum mellan dessa. Wachtmeister Budden JohnDjÄv. 156 (1933). De blågula uniformerna och de trubbnosiga stövlarna. BonnierLM 1954, s. 746. —
-NÄSA. jfr -nos. Den lilla Sophie med trubbnäsan, som altid lekte soldat med oss? Altén Schachm. 29 (1798). Hela fönstret fullt af linluggar och intresserade trubbnäsor. Dahlgren SmStug. 37 (1894). Vänta du, din trubbnäsa. Dahl Turgenev Elena 99 (1922). —
-NÄST. som har trubbig näsa; jfr -nosig, -nost, -näsig. ÖoL (1852). Han var fyllig, en smula trubbnäst. Lo-Johansson AstrHus 146 (1966). —
-PILBLAD~02. bot. vattenväxten Sagittaria natans Pall. (som skiljer sig från pilblad (se pil-blad, sbst.1 2) som har upprätta pilformade blad). Nathorst SvVäxtn. 88 (1905). —
-STARR. bot. växten Carex optusata Lilj. (som har kort o. brett ax). Nyman VäxtNatH 2: 450 (1868). —
-STJÄRTAD. om djur: som har trubbig stjärt; särsk. i fiskbenämningen trubbstjärtat långbarn, se lång-barn 2. Holmström Ström NatLb. 2: 11 (1852; om hönsart). —
-TANDAD. (i fackspr.) jfr tandad 1. Hartman Fl. XXVII (1838). Trubbtandade barkborrens gångsystem i veden. Sonesson BöndB 987 (1955). —
-TÅG. bot. växten Juncus subnodulosus Schrank. (som har trubbiga kalkblad). Nyman VäxtNatH 2: 362 (1868). —
-VINKEL. (numera bl. tillf.) vinkel som är mellan 90° o. 180°, trubbig vinkel (se trubbig 1 a). Serenius (1741). At tvenne / Trubbvinklar ej i en triangel rymmas. Lidforss Dante I. 3: 74 (1902). —
-VINKLIG. som bildar l. som har en trubbig vinkel (jfr stump, adj. 4); särsk. (mat.) om triangel; äv. ss. adv.: i trubbig vinkel. Strömer Eucl. I. 1: 4 (1744; om triangel). NF 2: 40 (1876; ss. adv.). Granviveln .. skiljer sig från större tallviveln genom att halssköldens bakhörn äro trubbvinkliga och avrundade. Trägårdh Skogsins. 123 (1939). —
Spoiler title
Spoiler content