SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2009  
TRÄSK träs4k, n. (G1R 13: 313 (1541) osv.) ((†) f. (l. m.) SUFinlH 2: 261 (1606)); best. -et; pl. = (G1R 13: 313 (1541) osv.) ((†) -er G1R 28: 417 (1558), SUFinlH 1: 276 (1602)); förr äv. TRÄSKE, n.; best. -et.
Ordformer
(traske 1592. tresk 15411780. träsk (-æ-) 1553 osv. träske 15521691. träskier, pl. 1602)
Etymologi
[fsv. þræsk; trol. (till ett icke anträffat verb träska; jfr TRASKA) av ljudhärmande ursprung (se Jonsson NordOrdVatt. 47 (1966)); formen träske sannol. utlöst ur sg. best. av träsk]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) insjö. Så schole the ther boo nedan för Forszen i Kalijsz sogn, icke heller effter thenne dag bruke theris Fiskerij vppe i the tresk, som ligge offuan för Forszen. G1R 13: 313 (1541). Man (skall) holle Mantalett tilhope med Träskier och Siöger .. Så att een icke slår flere träsk och siöger vnder sigh än han bruke kan. SUFinlH 1: 276 (1602). Mitt i Swerge ligger Wplan / thär vthi bor mången stålt man, / och hälst om kringh träsket Mälar. JMessenius i HB 1: 77 (c. 1629). De djupaste träsken voro med is öfverdragne til d. 17 (juni). VetAH 1759, s. 234. På eftermiddagen badade vi uti ett träsk nära landsvägen. Topelius Dagb. 1: 232 (1834). Öby, sommarstället vid träsket. Stuga ca 50 m2 bastu 30 m2. Hufvudstadsbl. 29 ⁄ 3 1998, s. 34. — jfr FISKE-, SKOGS-TRÄSK m. fl.
2) (större) sankmarksområde med stillastående (ställvis öppet) vatten; (större) kärr l. sumpmark; äv. dels om mark som tillfälligt påminner om l. liknar sådant sankmarksområde, dels bildl. (se slutet); jfr MORAS. (Lat.) Palus .. (sv.) Kärr, tresk, moraas. Linc. Eee 6 a (1640). På det han icke lefwandes eller död måtte komma i Fiendens händer; Red han med Häst och tyg uti et träske, hwarest han så nedsank och förkom, at hans Krop aldrig blef igenfunnen. Dryselius Monarchsp. 191 (1691). Träsk upkomma, då vatnet i stora och vida gropar eller dalar blifver stilla stående. Biberg Linné Oec. 15 (1750). Vattnet nedströmmade från bergen .. och förvandlade hela lägret i ett träsk. 2SAH 7: 229 (1815). Dimmorna stego upp från träsken, skogarne inhöljdes i mystiska skuggor. Idun 1890, s. 340. Han .. bet sig fast i en tystnad, där jag dock kunde höra hur invektiv och insinuationer arbetade sig upp som sumpbubblor ur ett träsk. Siwertz Pagoden 155 (1954). — jfr FEBER-, MANGROVE-, SALTVATTENS-, SKOGS-TRÄSK m. fl. — särsk. i bildl. anv., om besvärligt l. oönskat o. d. förhållande l. tillstånd som ngn (l. ngt) hamnat i o. har l. haft (mycket) svårt att ta sig ur; särsk. (o. i sht) med specificerande bestämning. Rysk är stereotypen ⁄ till allt våld ..  ⁄ har af menska blott form .. / går äfven på två ben, / men hur dresserad han är, barbaren dock sitter i hjertat, / menniskoslägtets förruttnade träsk, Europas Chineser. Tegnér hos Böök Tegnér 195 (c. 1814). Ett sluttande plan, utför hvilket det för mången var lätt att halka ned i det moraliska träsket. Rydberg KultFörel. 4: 69 (1887). Det mesta man varit med om under ett något kringirrande liv .. har sjunkit i glömskans bottenlösa träsk. Hellström RedKav. 301 (1933). Räddad ur träsket(.) Åke Wallin talar .. (i) Filadelfiakyrkan. SvD(A) 8 ⁄ 3 1967, s. 24. Vi måste själva ta oss upp ur hopplöshetens träsk. SvD 6 ⁄ 12 1991, s. 2. jfr STORSTADS-TRÄSK.
Ssgr (i allm. till 2): A: TRÄSK-ARTAD, p. adj. jfr arta V 3. SvTyHlex. (1872). En hvitblå dimma steg ur den träskartade dälden. Rydberg Vap. 231 (1891).
-BLOMMA. (†) om örten Potentilla palustris (Lin.) Scop., kråkklöver (som växer på fuktig mark). ArkBot. II. 1: 47 (1904). Auerbach (1915).
-BO. (träsk- 1912 osv. träske- 1740) (om forntida l. utländska förh.) person bosatt i träsk. Nordberg C12 1: 690 (1740). Batwa uppföra ej sina hyddor på pålar eller flottar, såsom en del forntida europeiska träsk- och sjöbor, utan direkt på gungflyn. Ymer 1924, s. 391.
(1, 2) -BOTTEN. jfr botten 3. Gotlands sötvattenfisken .. hafva betydligen aftagit .. till följd av verkstäld afdikning och torrläggning af åtskilliga myrar och träskbottnar. LAHT 1886, s. 29. I träskbottnen rundt kullens fot ses mycket ansenliga timmerhopningar, som tydligen ingått i befästningssystemet. 2NF 37: 272 (1924).
-BY. (i sht om ä. sv. förh.) by belägen i träsk. Träskbyn var ibland förbunden med land med en spång af trädstammar. 2NF 30: 186 (1919).
-DIMMA. dimma över l. från träsk. Träskdimmorna omsvepa det hvar natt. Lagerlöf Antikr. 347 (1897).
-FEBER. feber (se d. o. 1 b) förekommande i träskområden (o. enl. ä. föreställning orsakad av träskångor o. d.); särsk. om malaria; jfr sump-feber. (Gödselansamlingar vid stillastående vatten) ger upphof till träskfebrarne, hvilka alltid utbryta vid höstens annalkande då genom afdunstningen jäsningsämnenas yta blottas, efterhand som vattnet bortföres. TT 1872, s. 94. Det är sannolikt, att träskfebern lika mycket som de omgifvande fiendtlige folkstammarne verkade till det latinska förbundets knytande. Rydberg RomD 158 (1877).
(1) -FISKE. (träsk- 1685 osv. träske- 1569) (utom bygdemålsfärgat numera bl. i skildring av ä. (norrländska) förh.) insjöfiske; äv. konkret(are). NorrlS 1–6: 4 (1569). Så framträder t ex kustböndernas framtvingade reträtt från de s k träskfiskena i lappmarken i form av ett antal köp och försäljningar av fiskevatten, koncentrerade till slutet av 1600- och början av 1700-talen. SvGeogrÅb. 1978, s. 129.
-FOLK. (om forntida l. utländska förh.) folk bosatt (o. livnärande sig) i träsk. Afzelius Sag. 1: 18 (1839; om älvor). En liten grupp av träskfolkets små hyddor med i dem boende batwafamiljer. Ymer 1916, s. 355.
-FULL. (†) träskfylld. Sumpig och träskfull mark, som dageligen öfwersvimmes af Floden. Fréville Söderh. 2: 246 (1776). Palmblad LbGeogr. 217 (1847).
-FYLLD, p. adj. om mark l. område: full med träsk l. träskig; jfr -full, -uppfylld. En öde, träskfylld hed. Ljunggren Resa 132 (1871).
-FÅGEL. (numera bl. tillf.) våtmarksfågel; i sht i pl.; jfr sump-fågel. Holmström Ström NatLb. 2: 5 (1852). Stora hopar av långbenta träskfåglar. Ymer 1933, s. 7.
-LAND. land (se d. o. 1 c) präglat l. bestående av träsk; jfr -mark, -område. Serenius EngÅkerm. 34 (1727). Det var alldeles tyst i skogen och en dimma stod över träsklandet nedanför åsen. Fridegård Offerrök 62 (1949).
-LIK. jfr lik, adj. 2. Lovén Dante 1: 107 (1856). De djupt nedskurna, träsklika floderna bilda många goda positioner. Mankell Fältsl. 492 (1859).
-MARK. mark bestående (l. präglad) av träsk; träsk; äv. (med anslutning till träsk, sbst. 2 slutet) bildl. (i sht i pl. o. särsk. med specificerande gen.-attribut); jfr -land. Sander Ar. 74 (1877). Naturliga gränser äro berg, träskmarker och framförallt öknar. PedT 1892, s. 316. Som skolläkare känner jag .. (skolpersonalen) väl och vet hur många av dem som mot slutet av vårterminen kommer ut i trötthetens yttersta träskmarker. GbgP 6 ⁄ 7 1998, s. 4.
-OMRÅDE~020. område präglat (l. bestående) av träsk; jfr -land. 2NF 19: 911 (1913). De kom ut ur träskområdet och på båda sidorna bredde kalhyggen ut sig. Benecke Munro JupitMån. 268 (1985).
(1, 2) -RÅ. (träsk- 1900. träske- 1672) (numera föga br.) i fråga om insjö l. träsk: sjörå. Landsm. XVII. 3: 23 (1672). Reuter Ber. 37 (1900).
-SJÖ. träskartad sjö. LAHT 1883, s. 377. Vårens fågelvägar från söder och sydväst över de stora träsksjöarna i Mellansverige. TurÅ 1952, s. 56.
-SÅNGARE. zool. om fågeln Locustella lanceolota Temm.; förr äv. dels om fågeln Acrocephalus palustris Bechst., kärrsångare, dels allmännare, om sångare (se d. o. 3 b) som lever i träsk(område). Träsksångaren (Sylvia palustris) upphåller sig .. i låga buskar och gräs i närheten af vatten. 1Brehm 2: 118 (1875). Träsksångarna, vattensångarna, trängtade mot den stora sångarkonsten. Rosenius SvFågl. 1: 82 (1914). FoFl. 1941, s. 286 (om Locustella lanceolota Temm.).
-UPPFYLLD~02 l. ~20, p. adj. (numera föga br.) träskfylld. Palmblad LbGeogr. 27 (1851). De träskuppfyllda områdena af Rhen och Maasdeltat. VFl. 1911, s. 59.
(1, 2) -VATTEN. vatten i l. från träsk l. (numera bl. i vissa trakter, utom i Finl. bygdemålsfärgat) insjö; i sht förr äv. i individuell anv., om sådan vattensamling. Om träskvatnen och wårfloderna tid ifrån tid aftaga. KyrkohÅ 1912, MoA. s. 108 (1747). Aqua paludosa (träskwatn) är det sämsta och aldraorenaste. Linné Diet. 2: 87 (c. 1750).
-VÄXT. växt (hemmahörande) i träsk(område). WoJ (1891). I låglandets träsk (växer) bland andra träskväxter den från Indien införda lotusblomman och egendomliga sjönötter. 2NF 12: 1266 (1910).
-ÅNGA. (numera bl. tillf.) ånga från träsk; i sht i pl. Kyffen där .. luften lägrade tung och tryckande som träskångor. Knöppel Barb. 42 (1916).
B (†): TRÄSKE-BO, -FISKE, -RÅ, se A.
Avledn. (till 2): TRÄSKAKTIG, adj. träskig. Rudbeck D. Ä. Atl. 1: 639 (1679). För en wåt, Kiärr- och Träskachtig Eng finnes ingen bätre läkedom, än genom dikande afföra watnet. Vassenius Alm. 1746, s. 19. Att i 22 Holländska byar dö årligen .. en af 22, i anseende till ett osundt och träskaktigt klimat. Forsell Stat. 1: 122 (1844).
TRÄSKIG, adj. som består av l. till sin beskaffenhet liknar l. påminner om träsk(mark); äv. allmännare: som härrör från l. kännetecknar l. har avseende på träsk; jfr sumpig 1, träskaktig, träsk-artad, träsk-fylld. Landet är Bärgigt, brutit och brandt, theszlijkest sumpigt och träskigt. Amer. 12 (1675). Ej vatten fanns, ej träskig gyttja heller. Kullberg Tasso 2: 11 (1860). Mellan Borezyn och Kokot är en ytterst svag höjning av terrängen, både i norr och söder begränsad av de förut nämnda åbäddarna med träskiga stränder. Hedin KrRyssl. 692 (1915).
Spoiler title
Spoiler content