TURBULENT tur1bɯlen4t, adj.; n. o. adv. =.
Etymologi
[jfr t., eng., fr. turbulent; av lat. turbulentus, upprörd, orolig, till turba, oordning (se TURBERA). — Jfr TURBULENS]
som kännetecknas av turbulens; som är i (häftig l. våldsam) rörelse, upprörd l. virvlande o. d.; särsk. (i sht i fackspr.) om flöde, ss. luft l. gas l. vätska o. d.: som virvlar l. rör sig i oregelbundna banor, virvlande l. brusande o. d. VetAH 1762, s. 153. Temperaturstegringen äger till större delen rum nedifrån genom från marken uppstigande turbulenta konvektionsströmmar. Carell o. Edelstam 69 (1931). Tyskarna skulle .. ha förlorat styrförmågan i det turbulenta vattnet. SvD(A) 18 ⁄ 9 1960, s. 6. I Golfströmmen har man .. funnit att de turbulenta virvlarna pumpar in såväl värme som rörelseenergi i huvudströmmen. DN 12 ⁄ 1 1967, s. 3. Luftens virvlar kring flygplanskroppen, oljan som bubblar i stekpannan, cigarettröken som börjar upplösas. Detta är turbulenta – oordnade – strömningar. ForsknFramst. 1987, nr 7, s. 26. Samtidigt som Storbritannien på tisdagen drabbades av den andra orkanen på två dygn träter forskarna om vad som ligger bakom den turbulenta väderleken. SDS 28 ⁄ 2 1990, 3: 18. — särsk. bildl.: som är mycket oordnad; tumultartad l. kaotisk; äv.: omvälvande. En sådan turbulent Stat, som nu för tijden wore vthi Ryszland. Widekindi KrijgH 224 (1671). Såssom Edhers Kongl. Maij:t uthi desse turbulente tijder bredevijd dess svåra regementszbörda med margfaldigt bekymber och högvichtig omsorg belastat är, så (osv.). RARP 12: 331 (1678). De mest turbulenta Facultetssessioner hållas. BL 17: 121 (1849). Erik Lindorm var till sitt väsen en paradox. Mot hans turbulenta liv .. står den poesi i kraft av vilken han överlevt. 3SAH LXXXIII. 1: 132 (1975). Marknaden för operativsystem (är) något turbulent. ADBDig 134 (1992).
