SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2009  
TVIVEL tvi4vel, n. (G1R 1: 48 (1523) osv.) ((†) r. l. m. LPetri Œc. 5 (1559), LBÄ 9–10: 86 (1798)); best. -vlet; pl. =. Anm. I vissa uttr. (se särsk. γ) i ä. sv. kan ordet vara n. pl., t. ex. ingen tvivel, utan all tvivel (jfr RÅD, sbst.3 anm. 1:o (se sp. R 3495)). Eftersom ordet är ett lån o. det i mlt. äv. uppträder i m. (jfr äv. d., t.) kan det dock i sådana uttr. vara m.
Ordformer
(tvifl (tw-, -ij-, -wl) 1673 (i vers)1789 (: tviflsmål). tvifvil (tu-, -fuil) 15291583 (: tuifuilssmåll). tvil (tu-, tw-, -ll) 15291565. tvivel (th-, tu-, tw-, -(i)j-, -f(f)-, -f(f)u-, -f(f)v-, -f(f)w-, -uel, -wel, -ll) 1523 osv. tvivle- (-uiff-) i ssgr 1534 (: tuiffles måll)1690 (: tvifle-skott). twifwe (-ij-, -ffu-) 1604c. 1710. twyfwell (tuy-, -ffu-) 1561c. 1635)
Etymologi
[fsv. tvifl, n.?; jfr fd. tvil, n., f. (d. tvivl, r.), nor. bm. tvil, r., got. tweifl, m.?, fht. zwīfal, n. (t. zweifel, m.), mnl. twīfel, m., n. (nl. twijfel, m.); av mlt. twīvel, n., m., substantivering av twīvel, adj., tvivelaktig; av en avljudsform till samma stam som föreligger i TVE- o. en bildning till samma stam som i adj. på -FALDIG (se FÅLL, sbst.1, o. FÅLLA, v.1). — Jfr TVIVELAKTIG, TVIVLA]
(känsla av) osäkerhet (om hur ngt förhåller sig l. skall avlöpa l. huruvida ngn l. ngt är tillförlitlig(t) o. d.); ovisshet (se d. o. 1) l. tvekan l. villrådighet; äv. dels: misstanke om att ngt inte är verkligt l. sant l. riktigt l. av (tillräckligt) god beskaffenhet o. d., dels: kritisk l. skeptisk inställning l. hållning till ngn l. ngt; särsk. i fråga om Guds existens; jfr BETÄNKLIGHET 2 b, DUBIER. SvOrds. B 4 a (1604). Hufvud-elementet i den akademiska undervisningen är skepsis, tviflet, förkastandet på förhand af det antagna och godkända. Agardh BlSkr. 1: 371 (1836). Ett stilla tvivel, huruvida verkligen .. någon vetenskaplig metod är i stånd att fånga in det historiska skeendets hela verklighet. 3SAH LXI. 1: 19 (1950). Hon tog skenbart vänligt emot .. (sonens fästmö) men lät småningom sina tvivel om hennes lämplighet framskymta. Siwertz Tråd. 25 (1957). (Frödings) vardagskänslor av famlande tvivel och osäkerhet. 3SAH LXIX. 1: 11 (1960). — jfr SAMVETS-, SJÄLV-TVIVEL. — särsk. i vissa uttr.
α) betecknande att ngn känner tvivel l. bringar sina l. ngns tvivel att försvinna, särsk. hysa l. ha (sina) tvivel, skingra tvivlen o. d. Thacke wij eder ganske kerlige oc gunstelige oc wele .. ther i jngen twekan eller twill wdi haffua skole i någhen måtte. G1R 6: 40 (1529). Ej måge andre till Riddare nämnas än sådane, som .. wunnit den förkofran, at om deras kunskaper och nit ingen twifwel hysas kan. PH 9: 927 (1772); jfr γ. Blott jag vore riktigt säker på att all förnimmelses lif är stelnadt inom (stenarna) .. jag har ibland mina tvifvel derom .. tänk om de kunna känna. Munthe Nap. 95 (1885). Skulle någon djärvas betvivla att jag är slagen till riddare av Kung Arthur själv, så ska min tapperhet snart skingra allt tvivel. Lindström Leksaksb. 15 (1931).
β) betecknande att ngn uttrycker tvivel om l. ifrågasätter ngt, särsk. i sådana uttr. som resa l. väcka tvivel om l. på ngt, draga l. sätta ngt i tvivel, kasta tvivel över ngt (se KASTA, v. II 4 f); äv. (numera mindre br.) vara tvivel underkastad, vara föremål för tvivel l. vara ifrågasatt. At thet jcke sättes j twiffuel om han troor som döpter warder. OPetri 2: 19 (1528). Trälen .. smekt utaf sin Herres hand / Skall snart hans envåldsrätt i vådlig tvifvel draga / Och hvarje mildhetsprof för prof af fruktan taga. Kellgren (SVS) 3: 141 (1786). Banér (hade) måst undergå ett förhör i Svea hofrätt, då tvifvel väckts om giltigheten af hans äktenskap med Maria Skytte. Tegnér SvBild. 46 (1896). Det torde ej vara något tvifvel underkastadt, att Sigtuna tog arf efter handelsstaden på Björkö, efter Birka. Ekhoff StClem. 170 (1912). Egendomligt nog hade redan nu rests tvivel på Konungastyrelsens äkthet. Schück VittA 3: 240 (1933).
γ) betecknande att ngt inte är föremål för minsta tvivel; särsk. i sådana uttr. som det råder (se RÅDA, v.1 12) l. är l. (numera mindre br.) lider inget, äv. ingen (jfr anm. ovan) tvivel (om) ngt, stå utom (allt, äv. all (jfr anm. ovan)) tvivel, vara höjd över alla tvivel (se HÖJA 2 a γ δ' slutet), ställa (se STÄLLA, v.1 I 2 j) l. sätta (se SÄTTA, v.3 I 18 b ν) ngt utom (allt, äv. all (jfr anm. ovan)) tvivel; äv. i de adverbiella uttr. utan l. utom (allt, äv. all (jfr anm. ovan)) tvivel, tvivels utan (se TVIVELS-UTAN). Om j ey nw tagha tiil sinnes Saa ath vthan alth twifvel Taa warder eder tet samma öfwergaangande Som her vtöfwer os i Swerige skeeth. G1R 1: 48 (1523). Hwad han effter tracktar / Uthom all Twifwel, nåår / En from ok dygdig Kwinna. Lucidor (SVS) 138 (1674; uppl. 1997). Thet är ingen twifwel, at ju Frälsaren, under frestelsen, hemligen suckade til sin Himmelska Fader. Bælter Christen 73 (1743, 1748). Att vi få förhör på halsen, lider ingen tvifvel. Almqvist DrJ 224 (1834). Det står utom allt rimligt tvivel att marknadsföringen påverkar barn att konsumera mer ohälsosam mat. DN 13 ⁄ 2 2007, s. A8.
Ssgr: A: TVIVEL-FRI, se B. —
-RÅDIG . (†) osäker l. tveksam l. villrådig (i valet mellan olika möjligheter). (Han) War twifwelrådigh hur’ han sigh / Bäst skull’ angrijpa thetta Krijgh. Olofson Christiern 163 (1644). SAOL (1950).
-SJUK. som har benägenhet för tvivel l. som är ansatt l. plågad av tvivel; äv. i överförd anv., om ngt sakligt: som är ett uttryck för l. vittnar om tvivelsjuka. 2SAH 12: 423 (1827; om åsikt). Ehuru jag icke kan säga mycket till tröst, eftersom jag sjelf är mycket tvifvelsjuk gent emot lyckan. Fröding 2Brev 2: 14 (1892). Den tvivelsjuke Hamlet. Fehrman Gullberg 108 (1958).
-SJUKA. egenskapen att vara tvivelsjuk; särsk. om form av tvångstankar som yttrar sig i osäkerhet om huruvida man utfört en handling riktigt. Wulf Köppen 2: 809 (1800). Skepticism, eller rättare tvifvelsjuka, blef snart hela tidehvarfvets esprit. Geijer UpplysnRel. 26 (1811). Tvångshandlingar, ss. då man behärskas av tvivelsjuka .. och oupphörligt tänker på el. tvivlar på att man stängt av gaskranen el. låst ytterdörren, innan man gått till sängs. 2SvUppslB 30: 12 (1954).
-TANKE. (tvivel- 1673 osv. tvivels- 1845 osv. tvivle- c. 1670) (numera mindre br.) tanke som innebär l. präglas av l. föranleds av tvivel, tvivlande tanke. Columbus (SVS) 2: 184 (c. 1670). Hwarföre uppstiga twifwelstankar i edra hjertan? Melin JesuL 4: 205 (1851). Lönnberg Ragnf. 12 (1873).
B: TVIVELS-FRI. (tvivel- 16611939. tvivels- 16301937) (†) om person l. ngns tro o. d.: fri från tvivel; om ngt sakligt äv.: som inte är underkastad tvivel, som är säker; ss. adv.: otvivelaktigt; jfr -lös. Twifwels fritt wore dett, att Rijksens tienst och alles wåres wählfärdh säkrare stodhe. Gustaf II Adolf 545 (1630). Det öga, som allt seer, och öron, som allt höra. / De räkna tvifvelsfritt er tårar tusenfalt. TRudeen Vitt. 315 (1700). De hade .. samma självklara och tvivelfria tro på Gud, som bestämmer över liv och död. SvFolket 4: 66 (1939).
-FÖRUTAN. (†) tvivelsutan, otvivelaktigt. Konungen i Engelandh lärer .. tviffvels föruthan komma i speelet. RP 6: 639 (1636). Stiernman Com. 2: 719 (1653).
-LÖS. (†) fri från tvivel; ss. adv. äv.: otvivelaktigt; jfr -fri. Kellgren (SVS) 5: 688 (1794; ss. adv.). Både i tron .. och i det första vetat, är samma tvifvelslösa öfvertygelse om ett och det samma. Biberg 1: 314 (c. 1820).
-MÅL. (tvivels- 1545 osv. tvivles- 15341597) tvivel; särsk. i uttr. vara l. sväva i tvivelsmål om ngt o. d. (jfr sväva, v.1 6 g), hysa tvivel om ngt, draga l. sätta ngt i tvivelsmål, väcka tvivel om l. ifrågasätta ngt, sätta ngt utom (allt) tvivelsmål (se sätta, v.3 I 18 b ν α'), utan tvivelsmål, utan tvivel; förr äv. ha tvivelsmål på ngt. Vm thet forbund .. är skeedt med thet Jutske rådz .. samtyckie ther h(ans) n(åd) endels haffuer eth tuiffles måll på. G1R 9: 207 (1534). Emädhan utan tuifuellssmåll oss nu icke längher effterlates vpskoff. VDAkt. 1650, nr 75. (F. Bremer) anförtrodde ofta åt Franzén sina tvifvelsmål i religionen. 3SAH 2: 877 (1887). Försök ej att starta (flygplanet) om du är i tvivelsmål angående startutrymmet. Söderberg PrFlygl. 1: 122 (1935). En belackare drar hans hederlighet i tvivelsmål. BonnierLM 1954, s. 380. Arv 1955, s. 41 (: sväva). Dels har vi den liberala Bibelkritiken, det är då själva skriften som sätts i tvivelsmål. Dels (osv.). Expressen 20 ⁄ 2 1990, s. 4.
-TANKE, se A. —
-UTAN4010 l. 10~32. (förr äv. särskrivet) [jfr t. zweifelsohne] utan tvivel, otvivelaktigt; jfr -förutan. Gustaf II Adolf 9 (c. 1620). Till dess denna uppteckning blifvit företagen, har sången tvifvelsutan blifvit muntligen öfverlemnad från slägt till slägt. Lysander RomLittH 1: 100 (1858). Tvivelsutan har slottsbygget vid Borgholm .. spelat en betydelsefull roll för det öländska stenhuggeriets konstnärliga skolning. ActaOel. 2: 88 (1924).
C (†): TVIVLE-TANKE, se A.
D (†): TVIVLES-MÅL, se B.
Avledn.: TVIVELAKTELIG, adj.; utom i ssgn o-tvivelaktelig anträffat bl. ss. adv. -a (OPetri 3: 532 (c. 1535), Linc. Hhh 4 a (1640)) o. -en (2SthmTb. 5: 246 (1577), Ekblad 93 (1764)). (†) ss. adv.: tvivelaktigt; särsk. i uttr. icke tvivelakteligen (jfr icke e α), otvivelaktigt. I thet stycket .. talade så twiffuelachteliga. OPetri 3: 532 (c. 1535). Huilket och m(ed) tänckeboken icke twiffuelachtelig(e)n bewÿses. 2SthmTb. 5: 246 (1577). Ekblad 93 (1764). jfr o-tvivelaktelig.
TVIVELSAM, adj. (numera föga br.) osäker l. oviss; tveksam; tvivelaktig; förr äv. om person: tvivlande. PKalm hos Linné Bref I. 8: 74 (1751). Tvifvelsamt syntes om en resa till lands eller sjös var underkastad större faror. Geijer II. 2: 60 (1832). Hon är .. i religiöst afseende tvifvelsam, men metodistpastorn .. intresserar henne. PT 1898, nr 221, s. 3. I tvifvelsamma fall. Uppl. 1: 405 (1903). Professor Clason, som .. kommit till det resultatet, att han måste ställa sig mycket tvifvelsam rörande möjligheten att finna någon för ändamålet qvalificerad person. PT 1911, nr 101 A, s. 2. SAOL (2006).
Spoiler title
Spoiler content