publicerad: 2011
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
UPP-LOSSA, -ning (se d. o.).
1) till 3.
a) (†) ta isär, lösgöra (ngt l. ngn). Vplossa thet som sammanlimmat är. Linc. Rrr 6 b (1640). Menniskorna, utan at hafwa annammat nåd, äro .. skilgde eller uplåszade ifrån Gud. Rutström SionNSång. Föret. 6 (1778). Arrhenius Jordbr. 3: 266 (1861).
b) (numera mindre br.) knyta upp l. lossa på (band l. knut); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Ett förtida .. tagit Beslut .. (kunde) lägga sådane band, som till äfwentyrs alldrig kunde upploszas. AdP 1789, s. 637. Jag gick bort till den bundna, och upplossade Jan Carlsons kraftigt tilldragna knutar. Almqvist Skälln. 98 (1838). Malmström Hist. 5: 28 (1877).
c) (†) (gm att knyta upp band l. öppna lås o. d.) öppna (säck l. kista o. d.); äv. i bild. M. Oluff skulle hafua i deeres lagh uplossat en säck ful medh wäder, och derföre hafuer sigh det pärlementet förorsakat. BtÅboH I. 6: 89 (1633). Ahlman o. Forsman (1885).
2) (†) till 1, 10, intr.: lossa, lasta ur (från fartyg o. d.); äv. tr., med avs. på gods o. d. Nu ähro de medh all deres last hijt igen ankompne, föregiffuandes sigh inthe haffue kunnet inkomme uthi Pillou och der uplossa för denn myckna is. OxBr. 3: 170 (1628). Vare Fartygsbefälhavaren .. på anfordran .. skyldig att på egen bekostnad genast upplossa godset. SFS 1915, s. 29.
3) (numera mindre br.) till 12: luckra upp l. sönderdela (ngt). At mullen warder uploszad och granner, uti hwilken kornet sås. Broman Glys. 3: 56 (c. 1730). (En) djup matjord (kan) tid efter annan, djupare upploszas och nytta dragas af desz undre lager, samt derföre oftare besås. Lundequist Landtbr. 40 (1840).
4) (†) till 12: upplösa l. upphäva (ngt). I skolen icke mena ath iach är kommen till ath vplossa laghen eller propheterna. Mat. 5: 17 (NT 1526). Säger icke Christus, att man ej får upplossa ett äktenskap, utan för hor skull? BL 21: 58 (1630). Auerbach (1915).—
(12) -LOSSNA, -ing (se d. o.). (†)
1) (†) luckras upp, sönderdelas, upplösas. Tå Wåren .. komma, vplosna all Ting tilbaka igen, och söndra sig hwar ifrå andra. IErici Colerus 1: 178 (c. 1645). Lundberg Träg. 196 (1754).
2) (†) i p. pf., om brev: som har öppnats (gm att förseglingen lossnat). Wittnet .. laas bem(ält)e uplossnade bref. VDAkt. 1720, nr 110. —
1) (†) motsv. -lossa 2: lossning l. urlastning (från fartyg). PH 8: 412 (1766). Tullkammaren, som äger förordna om godsets upploszning under behörig bewakning. SPF 1839, s. 11.
2) (numera mindre br.) motsv. -lossa 3 o. -lossna 1: uppluckring, upplösning. 1Saml. 2: 154 (1773). Larsson Spinoza 444 (1931). —
(2 e) -LOVA, -ning. sjöt. lova upp; numera bl. ss. vbalsbst. -ning. GT 1788, nr 89, s. 4. Hade ångaren ej företagit upplofning strax före ankringen utan omedelbart ankrat, är det mycket sannolikt att den klarat grundet. VFl. 1912, s. 28. —
(12) -LUCKRA, -ing; -are (GbgP 7/6 1984, s. 39, osv.). göra (ngt) löst l. glest; särsk.: luckra upp (jord l. mark o. d.); äv. bildl. Den följande våren .. uppluckrades jorden emellan plantorna. QLm. 2: 6 (1833). Föräldraauktoriteten är stadd i uppluckring. SvD(B) 1944, nr 10, s. 10. Äggets uppluckrande egenskaper utnyttjas .. i olika bakverk. ModStKokb. 221 (1983).
(12) -LUGGA, v.1 -ning. (numera bl. tillf.) ludda upp (tyg l. annat material). Dalin (1855). Garnets styrka och motståndskraft mot uppluggning och friktion i solv och vävsked. HantvB I. 8. 2: 143 (1940). —
(10 a) -LUGGA, v.2 -ning. (numera mindre br.) klå upp (ngn), lugga upp. Källarmästaren upluggade så dugtigt sin wederdeloman, at han innan kort nödgades draga sig utur striden. GT 1787, nr 93, s. 3. En generation uppiskade och uppluggade skolpojkar. Ahrenberg Hih. 18 (1889). —
(7 f) -LUGNANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) lugnande. Försvaret verkar virrigt så fort laget spelat sig till en ledning. Den upplugnande kraften saknas, trots Erik Larssons goda vilja. DN(A) 8/1 1934, s. 10. —
(8) -LUPEN, p. adj. Anm. Beträffande här icke upptagna anv. av p. pf. upplupen se -löpa. [p. pf. av upp-löpa o. löpa upp] om ränta l. skuld l. kostnad o. d.: som (vid viss tidpunkt) uppkommit (o. sammanräknats). BrevStiernhielm 268 (1662). Jag måste .. gifwa i böter 100. Dal. .. för the vplupne omkostningar. Humbla Landcr. 45 (1740). Upplupen ränta skall tillgodoföras konto vid kalenderårets slut. SFS 1924, s. 824. Kronofogden drev in några mindre föremål som avbetalning för upplupna skulder. Sydsv. 26/11 2007, s. A6. —
(3) -LYCKA. (†) öppna (ngt); äv. refl.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. i bet.: avslöja l. uppenbara (ngt). (Jesus) sågh vpp j himmelen suckandes och säyiandes till honom, Ephphatha, thet är sagt, vplyck tigh, Och strax öpnadhes hans ören och hans tungos band wort löst, och taladhe redeligha. Mark. 7: 34 (NT 1526). Han icke thet för os vplyckte eller oppenbårade ath han nogot vthåff sådant godz viste. G1R 4: 338 (1527). Wart altså dören uplyckter, och geck Fridthjofer in. Björner Fridth. 39 (1737). Träd ut – Vid Jani vink dit fängsel uplyckt sig. Kellgren (SVS) 2: 296 (1789). —
(1) -LYFTA, -ning; -are (se avledn.). lyfta l. höja upp (ngt, äv. ngn); resa upp; i sht förr äv. refl.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.: inspirerande, stimulerande. OPetri 1: 112 (1526). Iagh .. skal låta monga Hedhningar vthkomma offuer tigh, lijka som haffuet vplyffter sigh medh sina bölior. Hes. 26: 3 (Bib. 1541). Det är hans ambition: At .. då och då trösta et bedröfwadt hierta, uplyfta en ruinerad Familia. Dalin Arg. 2: 294 (1734, 1754). Wispa så mycket groft råg-miöl dertil, at det ringlar sig efter wispen då han uplyftes. Warg 448 (1755). Upplyfta en kullfallen. Ahlman (1872). På den tertiära upplyftningen av det skandinaviska området följde så en tid, då detta .. småningom övertäcktes av inlandsis. TurÅ 1929, s. 66. Starka kvinnoporträtt, finfin humor och ett hoppingivande budskap gör detta till en upplyftande filmupplevelse. GbgP 28/3 2008, s. 9. jfr själs-, själv-upplyftande o. ben-, själs-upplyftning. särsk. (numera bl. ngn gg) i vissa i sht bildl. uttr.: upplyfta rena händer o. d. (jfr ren, adj. 3 g α), med upplyft hand (se hand 2 b δ), upplyfta sina ögon l. sin blick l. syn, upplyfta sitt sinne l. hjärta l. sin själ, upplyfta sin mun l. röst, göra sin röst hörd, tala. Thå the vplyffte theres öghon, sågho the ingen vtan Jesum allena. Mat. 17: 8 (NT 1526). En Echta Man (skall) trädha vthi Echtaståndet medh ett rent hierta, och ther vtinnan leffua, på thet at han kan vplyffta rena hender, bidia och bekomma Gudz Welsignelse. Leuchowius Zader 493 (1620). I stor församling iag min mun uplyffta vill. Rosenfeldt Vitt. 97 (c. 1690). Själen renas, förädlas och upplyftes alltefter som hon lefver i sanning, kärlek och dygd. 2SAH 30: 196 (1857). Upplyften edra hjärtan till Gud. MusSvMäss. 12 (1896).
Avledn.: upplyftare, om person m.//ig., om sak r. l. m. (numera bl. tillf.) om person l. maskindel o. d. som lyfter upp ngt; förr äv. ss. yrkesbeteckning. Serenius Ii 1 b (1734). Arbetspersonalen (vid ett götvalsverk) utgjordes .. (av) 14 upplyftare och hjälpare. JernkA 1894, s. 379. Hennerberg o. Norlind 1: 7 (1912; om del i orgel).
upplyftelse, r. l. f. [fsv. uplyptilse] (†) upplyftning l. upplyftande; upphöjelse. Öghons och henders vplyfftelse åth himmelen. Paulinus Gothus ThesCat. 239 (1631). Hvad böre vi, såsom Christne, känna den stund vi erfare huru allt detta förgås? – Vi böre känna en helig själens upplyftelse. Wallin 1Pred. 1: 20 (c. 1830). Östergren (1964).
Spoiler title
Spoiler content