SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2011  
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
(7) UPP-LÄRA, -ning. lära upp (ngn) (i l. till ngt). PolitVis. 183 (1626). (Prinsessan) uplärdes i mycken .. verldslig klokhet, och gjorde derutinnan stora framsteg. SvMerc. 1764, s. 689. Sådana arbeten, som icke skada arbetarens duglighet för det yrke, till hvilket han egentligen blifvit upplärd. EkonS 2: 610 (1902). Det krävs ett års upplärning innan man .. kan handla självständigt. Dessförinnan går man parallellt med någon. ICAKurir. 1986, nr 51–52, s. 10.
-LÄSA, v.1, se -låsa.
(8 c) -LÄSA, v.2, -ning; -are (se d. o.). [fsv. upläsa] läsa upp (se läsa upp 2) (ngt) (för ngn); förr särsk.: för lärare o. d. redogöra för l. läsa utantill (läxa o. d.) (jfr läsa upp 2 slutet); jfr läsa, v.3 1 f. Konungen läät vpläsa noghro articklar för honom. OPetri Kr. 104 (c. 1540). Kyrkians Räkenskaper blef(w)o offentl(igen) uplässne och så afslutne. OfferdalKArk. N I 1, s. 157 (1731). Lärosättet .. (är) sådant, att lärjungen under lärotimmarna i Skolan icke blott uppläser lexor. BerRevElLärov. 1843, s. 59. Regelbundet varannan vecka hållas .. uppläsningar på tyska. RöstRadio 1933, s. 37. jfr läx-uppläsning.
Ssgr: uppläsnings-afton. om kväll med offentlig uppläsning. En skönlitterär uppläsningsafton. BiblBl. 1920, s. 160.
-konst. (utövande av) färdighet l. skicklighet i fråga om (offentlig) uppläsning. Den i uppläsningskonsten mindre försigkomne. Svahn MuntlFöredrK 97 (1890).
-turné. jfr turné, sbst.1, o. föreläsnings-turné. 2NF 5: 984 (1906). I länder som USA är uppläsningsturnéer en viktig del av författarnas sätt att försörja sig. DN 25/10 1994, s. B7.
-LÄSARE. [till -läsa] om person som läser upp ngt (offentligt); jfr föreläsare 1, 2, hög-läsare. Lind 1: 1618 (1749). Hjalmar Söderberg hade .. en musikalisk stämma som för en trängre krets gjorde honom till en utmärkt uppläsare. Skådebanan 1933, nr 4, s. III.
-LÄTA, se -låta.
-LÄTTA, -ning. [fsv. uplätta]
1) (†) till 1: lyfta l. höja upp (ngt); jfr lätta upp 1 a. Forsius Fosz 441 (1621). (Om åkern) är illa kjörd med ibland upplättad, ibland nedtryckt trädes-stock .. kunde (osv.). VetAH 1805, s. 67.
2) (numera bl. tillf.) till 7 f, göra (ngt) lättare (se lätt, adj.2 10, 12); jfr lätta upp 3 (a slutet). Är det genom denna sinnesställning han för sig sjelf lifvar och upplättar de tunga mödor, som tillhöra hans kall? 1SAH 3: 125 (1790, 1802). Inom kort hade .. (tidningen) omvandlats: en avklädd flicka på tredje sidan blev symbolen .. för upplättningen av innehållet. DN 24/5 2000, s. B12.
(10 a) -LÄXA, -ning. läxa upp (ngn). Dalin (1855). (De upplysningar) på hvilka man grundat sin uppläxning av Ehrenborg. Wachtmeister AntBr. 167 (1915). Hon hade själv blivit uppläxad i andras närvaro och visste hur det kändes. Hedberg Drömtydn. 89 (1952).
-LÖPA, -ning. [fsv. uplöpa. — Jfr -lupen]
1) (numera bl. tillf.) till 1, 2: springa l. (skyndsamt) bege sig upp (ngnstans) (jfr löpa upp 2); äv. (till 1 d) om ngt sakligt, förr särsk. i p. pr. i adjektivisk anv.: som sträcker sig uppåt (jfr löpa upp 5). (Han sade) att pigan kom en tijdh oplöpandes in i cammaren. 3SthmTb. 9: 301 (1617). (Bordet är) Halfannan aln bredt .. med fyra opplöpande stolpar, dem ett vackert tak eller himmel stöder sig på. Eneman Resa 2: 46 (1712). Upplöpning med djupsprång. IGymnInf. 1872, s. 44.
2) (†) till 1 e; särsk.
a) om växt(bestånd): spira l. skjuta l. växa upp; jfr löpa upp 4 a. Ahlich 114 (1722). De störa aldrig sina Vin-plantor, det är: de låta dem ej upplöpa i långa rankor, utan tvärtom skära dem låga. Sparrman Resa 1: 37 (1783). Swedjad mark, tätt bewäxt med upplupen ungskog af blandad gran och björk. Allvin Mo 56 (1857).
b) om kroppsdel l. hud o. d.: svälla upp, svullna; äv. (med anslutning till upp 8) om svullnad l. blåsa o. d.: bildas l. uppstå; äv. utvidgat, med annat subj.; jfr löpa upp 4 b. När han finner .. sårnadhen vplopen på hans skallota .. så är han (osv.). 3Mos. 13: 43 (Bib. 1541). När .. (myrorna) pissa på en menniskia, suijdher rumet ther af skräckligha, och uplöper, som thet wore näslebrendt. Forsius Phys. 287 (1611). (Järnet är rödbräckt) om det i brottet är hwitgult, med stora Iholigheter, Gallror eller toma Blåsor uplupet. Rinman JärnH 161 (1782). Upplupen Crême med Grädda. Sjöberg Singstock 206 (1832).
c) i bildl. anv. av a o. b: uppstå, uppkomma. HalmstDomb. 2: 125 (1684). Är och twist om Prästewalet uplupen. VDAkt. 1766, nr 315.
3) (†) till 2 d: springa ifatt l. hinna upp (ngn) (jfr löpa upp 1); äv. dels med avs. på plats: nå, komma fram till, dels med annat sakobj.: förskaffa sig l. erhålla. Carll vplop bonden och hölt honom fast. VRP 1628, s. 292. Hwar med han icke allenast sielff itt ilacht Nampn uplupit haffuer, uthan och (osv.). HärnösDP 1660, s. 6. Medan jag .. samlade naturalier, uplupo vi granskapet af Linien. Wallenberg (SVS) 2: 74 (1771; uppl. 1999). Elgström o. Ingelgren 217 (1809).
4) (†) till 3, 12: gå upp l. isär, öppna sig; särsk. om maska l. söm o. d. (jfr löpa upp 6); anträffat bl. i p. pf. KlädkamRSthm 1730, s. 162. Jordegumman berättade, at vid hennes ankomst, var .. Födsloläpparna uplupna. Schützercrantz 1Förlossn. 42 (1785). Strumpor med upplupna maskor. Lundkvist Spegel 117 (1953). IllSvOrdb. (1964; under upplupen).
5) (†) till 7, om ränta l. kostnad l. skuld o. d.: stiga l. gå upp l. belöpa sig (till så l. så mycket) (jfr löpa upp 7); äv.: uppkomma l. uppstå (jfr 2 b, c), särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., i sådana uttr. som upplöpande ränta, upplupen (se d. o.) ränta. Hwaröfwer iag då nödgades till mijn och mijn families nödtorfftige Vnderhåld på swårt Interesse vptaga 1 600 Rdl däraf Interesse till dato .. med Capitalet lijka högt vplupit. Stiernhielm (SVS) III. 1: 160 (1653). (Låntagaren skall ställa borgen för lånet) med förbehåll, at Löftes-Männerne ei skola .. kunna undandraga sig, at wara answarige för den uplöpande Räntan. PH 2: 1485 (1739). Den årliga ränteavkastning, som upplupit sedan den 1 januari 1942 eller framdeles upplöper av .. prästlönefond, som utgör ersättningsmedel för jord. SFS 1942, s. 2378.
6) till 11.
a) (†) om penningsumma o. d.: göra slut på, förbruka; anträffat bl. i p. pf. VDAkt. 1698, nr 416. Årets inkomst är, på grund av den dyra resan från Italien, i det närmaste upplupen. SnoilskyVänn. 2: 32 (1882).
b) (numera bl. tillf.) om tid(speriod): gå till ända, utlöpa; särsk. (o. numera bl., ngn gg) i p. pf. i adjektivisk anv.: tilländalupen. Så förordsakas iag dock beklaga huru tijden uplupet. VDAkt. 1716, nr 306. DN 25/2 2001, s. A13 (: upplupen tid).
-LÖSA, -else (†, Murenius AV 308 (1655: oplöselse plikt)), -ning (se d. o.); -are (se d. o.). [fsv. uplösa]
1) till 3, 12 a, i fråga om lösgörande l. lossande l. öppnande; särsk.
a) med avs. på knut l. band l. bälte o. d.: lossa (se lossa, v.1 I 1), knyta l. knäppa l. lösa upp (se lösa upp 3); särsk. dels i bild (se särsk. α; jfr band, sbst.1 2, knut, sbst.1 1 b δ), dels oeg. (se β); särsk. (o. numera i sht) i p. pf. Joh. 1: 27 (NT 1526). Huru som de kommit hit på landet, är en swårare knut at uplösa. Linné Sk. 87 (1751). Ester .. upplöste hans bälte och hjelpte honom af med .. pelsen. Topelius Fält. 4: 347 (1864). Då såg jag att hennes skoband på ena skon var upplöst. Wassing Dödgr. 240 (1958). jfr o-upplöst. särsk.
α) med avs. på äktenskapsband o. d.; jfr 6 slutet. Thet Gudh haffuer sammanfogat, skal menniskian icke åtskilia, Men huar så henda kunde, at hoor komme ther emellan, tå är Echteskapsens band allaredho vplöst. Falck Und. 191 a (1558).
β) (†) oeg., med avs. på säck l. knyte o. d.: knyta l. binda upp l. öppna (o. ta fram innehållet ur); jfr lösa upp 3 a. Han skulle hafua vplöst sin kiöpaman slädha, och såldt till tuene bönner någhra alnar klädhe. ÅngermDomb. 28/11 1636, fol. 121. Många tillknutna penningepungar upplöstes. Fryxell Ber. 2: 40 (1826).
b) (†) med avs. på ngt nedpackat l. förseglat o. d.: ta fram, packa upp; jfr lösa upp 1. Tiil bencth Wesgötha .. ath han ranszakar och öplösær the besegledhe peninghe. G1R 2: 144 (1525). Jag hade wäl, när jag uplöste mina saker, funnit papper, pennor och bleck. DeFoë RobCr. 61 (1752).
c) i sådana uttr. som upplöst hår, utslaget hår; jfr lösa upp 1 slutet. Kellgren Nal 105 (1852).
d) (†) med avs. på person: lösgöra; äv. mer l. mindre bildl.: befria l. förlossa; särsk. med adverbiell bestämning inledd av prep. från l. av, särsk. i uttr. upplösa ngn från en ed, lösa ngn från en ed (jfr lösa 3). Holof. 17 (c. 1580). Ther medh Påwen åter Keysaren i Bann lyste, och vplöste alle hans Vndersåthare ifrån then Eedh och Plicht, hwar medh the honom förbundne woro. Brask Pufendorf Hist. 302 (1680). Så offta Barnet sig orenat hafwer, skal hon thet uplösa, ömsa Linnen, och lägga thet uti en ren .. Blöja. Hoorn Jordg. 1: 284 (1697). PH 9: 512 (1771; bildl.).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.; eg. bildl. anv. av 1] (†) med avs. på (teoretiskt) problem l. fråga l. gåta o. d.: lösa (se d. o. 15); förklara l. klargöra, komma till rätta med, (ut)tyda; jfr lösa upp 4. Vish. 8: 8 (Bib. 1541). Jag är icke så lärd som J täncken, och alt för ringa at uplösa sådana wichtiga ting. Lagerström Holberg PolKannstöp. 70 (1729). Begynnom med att .. återkalla i minnet sjelfva de svårigheter som behöfva upplösas. 2SAH 1: 24 (1801). Det var som om endast musik kunnat upplösa lifvets gåta för henne. Montgomery-Silfverstolpe Mem. 1: 186 (1908). jfr o-upplöst.
3) (†) till 11: bringa (ngt) att upphöra l. försvinna; särsk. med avs. på lag l. ed l. löfte o. d.: upphäva l. förklara ogiltig (jfr lösa 14). (Kristus) är för then skul worden menniskia, at han wil vplösa och sönderslita dieffuulens werck. LPetri 2Post. 255 b (1555). Stiernman Riksd. 486 (1599; med avs. på ed). Följande dagen ombyttes Rector Gymnasii, då den tilträdande .. hemförlofvade Ungdomen, och uplöste terminen. Fallén Biogr. 18 (c. 1820). Jesus har icke kommit för att upplösa lagen. Giertz Kyrkofr. 44 (1939). särsk. med avs. på tvivel l. motsägelse o. d.: undanröja, göra slut på; äv. med avs. på invändning l. argument o. d.: vederlägga; jfr lösa 16 o. lösa upp 5. Schroderus Os. 2: 499 (1635). Denna invändning har jag redan gjort mig sjelf, – och har redan upplöst den. Palmblad Nov. 2: 87 (1819, 1841). Alla wåra twifwelsmål skola (i himlen) upplösas. Hagberg Pred. 1: 304 (1825). jfr o-upplöst.
4) till (11 a,) 12 b: (fullständigt) sönderdela l. bryta ned (ngt), ofta med särskild (l. huvudsaklig) tanke på att det som objektet betecknar försvagas (se särsk. c δ) l. förlorar sin struktur (se särsk. b, c α) l. övergår i ngt annat (se särsk. a, c β, d); särsk.
a) (kemiskt) lösa (se d. o. 12 a) l. lösa upp (se lösa upp 2 a) (kropp l. ämne l. substans o. d.); förr äv. i allmännare anv., särsk. liktydigt med: (samman)smälta; särsk. (o. numera i sht) i p. pf. Stiernhielm Arch. A 4 a (1644). Nederslag sker, då Metallerne äro uplöste, antingen af något vått menstruo, eller af någon Mineral uti smältning. VetAH 1752, s. 253. Vatten kan upplösa åtskilliga ämnen, som blandas deruti, t. ex. koksalt, socker, salpeter. Berlin Lrb. 119 (1880). Degen kan färgas skär eller ljusgrön med litet upplöst karamellfärg. StKokb. 47 (1940). jfr rost-upplösande o. o-upplöst.
b) i försvagad anv.: (gm sönderdelning l. nedbrytning) göra (ngt) lösare l. mjukare l. porösare till konsistensen; förr särsk. med avs. på dels blod: förtunna, dels jord: luckra upp; särsk. (o. numera i sht) i p. pf.; jfr lösa 19. (Gäss) lijda offta ther hoos Buksens Förstoppelse .. men the hiälpa sigh sielfwa, tå the förtära .. wätskefulle Krydder, med hwilka the uplösa sitt Lijff. IErici Colerus 2: 165 (c. 1645). At alt thet blodet, som .. warit förstockadt .. nu begynner af Qwicksilfret uplösas. Lindestolpe Frans. 88 (1713). Den sega jorden bör i den mon uplösas, att någon benägenhet till seghet ännu quarblifver. Wallerius Åkerbr. 277 (1761). (Jag har) flera dar varit i väta, då efter regn alla vägar äro upplösta. OoB 1904, s. 17 (c. 1855). Snön som låg kompakt i diket / var den som dränkte .. / en död provins och kom det stela liket / att upplöst svälla. Gullberg Terzin. 10 (1958). jfr slem-upplösande.
c) i oeg. l. bildl. anv.; särsk.
α) med avs. på (ngts) form l. kontur o. d., äv. övergående i bet.: göra oskarp l. otydlig l. flytande (se flyta, v.1 II 1 d δ); särsk. (o. numera nästan bl.) i p. pf. Romantikens ”förtrollade månskensnatt”, i hvilken alla konturer äro skimmerartadt upplösta. Ljunggren SmSkr. 2: 186 (1879). Ett runt hängsmycke av silver med upplöst djurornamentik. SErikÅb. 1958, s. 106.
β) mus. med avs. på dissonant ackord (ss. septimackord): låta övergå i konsonans; särsk. i pass. övergående i dep.; förr äv. refl. Londée Kellner Föret. 3 b (1739). Septimer och noner upplösa sig inåt. Wegelius Musikl. 1: 83 (1888). NE 7: 212 (1992).
γ) i p. pf. i adjektivisk anv. om person, särsk. dels i uttr. upplöst av ngt, utom sig l. tillintetgjord l. överväldigad av ngt, dels i uttr. upplöst i tårar, hejdlöst gråtande. En dag var jag så upplöst af värmen, att (osv.). Svanberg RedLefn. 487 (1882). Upplöst av förtvivlan. Kjellin Troili 2: 118 (1917). Han var upplöst i tårar och axlarna skakade av gråt. KvällsP 4/7 2005, s. 23.
δ) med avs. på ngt abstr. (ss. (samhälls)ordning l. moral l. föreställning o. d.), ofta med mer l. mindre framträdande bibet. av försvagning l. utplåning l. undergång (jfr 3). Således äro .. mina misstankar uplöste! Pilgren FigBröll. 54 (1785). Den nationala andan, Romarandan, upplöses märkbart. Lysander RomLittH 7 (1858). Manskapet, hvars disciplin med ens upplöstes, sökte .. fly öfver floden. Hjärne K12 49 (1902). En kristen samverkan frambringas framför allt av nödvändigheten att motverka de moraliskt upplösande krafterna i tiden. KyrkohÅ 1959, s. 53. jfr samfunds-, samhälls-, sede-upplösande.
d) med resultativ bestämning inledd av prep. i (förr äv. till): sönderdela (ngt) (i ngt); äv. övergående i bet.: förvandla (till); särsk. ss. refl. l. i pass. övergående i dep.: sönderfalla (i) (se sönder-falla 1), övergå (i) l. förvandlas (till); särsk. (o. numera i sht) i uttr. upplösas i intet, övergå i l. bli till intet. Schroderus Comenius 30 (1639). At .. (molnen) af hwarjehanda tilstötande ändringar i Lufften uplösas i Rägn. Block Progn. 30 (1708). Den gamla Isländska Drapan hade – likväl utan att derföre alldeles försvinna – småningom upplöst sig till så kallade Rimur. Hammarsköld SvVitt. 1: 17 (1818). Skämtet eger den farliga gåfvan att upplösa det onda i något blott löjligt. Tegnér SprMakt 133 (1880). Sverige har de senaste åren sett sina två viktigaste utopier upplösas i intet: folkhemmet och visionen om marknaden. Expressen 30/7 1993, s. 5.
5) till 12, med avs. på grupp l. kollektiv l. gemenskap av personer: bringa att upphöra som helhet gm att dela upp i dess beståndsdelar; skingra (se skingra, v.1 1) (jfr 5); äv. med avs. på institution l. bolag o. d.: avveckla l. likvidera (jfr 3); jfr lösa upp 2 b. Riksdagen, demonstrationen, föräldrahemmet upplöstes. Den nu förolyckade och uplösta Enke- och Pupill-Cassan. Wallquist EcclSaml. 5–8: 263 (1794). Genom kungörelse .. skal tillkännagifvas, när .. bankbolag upplöses af annan anledning än konkurs. SFS 1906, nr 65, s. 1. Hastigt stiftade, hastigt upplösta bekantskaper. Krusenstjerna Dagdriv. 258 (1923). På 1200-talet upplöstes .. Polen i ett flertal så gott som självständiga furstendömen. Grimberg VärldH 10: 670 (1941). särsk. med avs. på äktenskap o. d.; jfr 1 a α o. lösa upp 3 c. 2Saml. 1: 115 (c. 1669). Äktenskap upplösas dels genom döden och dels då makarna genom skiljobref .. åtskiljas. Agardh o. Ljungberg III. 3: 34 (1859).
6) till 12 b: (efter föregående undersökning l. beräkning) uppdela (ngt sammansatt) i (dess) enkla (l. mindre) beståndsdelar; särsk. med avs. på dels matematisk storhet, dels gm optiskt instrument o. d. återgiven o. förstorad bild; äv. (i sht språkv.) med avs. på förkortning: skriva ut utelämnade bokstäver; i sht förr äv. med avs. på orsak l. föreställning l. begrepp l. sats o. d., närmande sig l. övergående i bet.: analysera; särsk. med resultativ bestämning inledd av prep. i (se särsk. slutet). Upplösta förkortningar. Upplöst i primfaktorer. Palmquist Alg. 1: 36 (1745). Torde man af denna anmärckning någorlunda kunna uplösa orsakerna, hvarföre (osv.). Höpken 2: 507 (1758). För att bestämdt kunna åtskilja hvarje Sinnes andel i föreställningarne, måste man .. upplösa dessa. Ekman Jakob 34 (1822). Nebulosor, som .. kunna upplösas i stjernor .. benämnas upplösliga nebulosor. Lindhagen Astr. 634 (1861). Då man ville skildra produktionsprocessen som varje enskild nyttighets tekniska uppkomsthistoria, måste .. varje produkt .. låta sig upplösas i arbete och av naturen fritt till förfogande ställt material. Cassel TeorSocEkon. 47 (1934). särsk. (†) ss. refl. l. i pass. övergående i dep., med resultativ bestämning inledd av prep. i: kunna uppdelas (i), sönderfalla (i) (se sönder-falla 3). Förstånd, i en vidsträcktare bemärkelse .. uplöses i trenne förmögenheter, Förstånd, i en inskränkt betydelse, Omdömeskraft och Förnuft. VStyckUplKantPhilos. 27 (1798). Materien upplöser sig vid närmare undersökning uti idel krafter. Rydberg FilosFörel. 1: 239 (1876).
-LÖSARE. [till -lösa] särsk. motsv. -lösa 4.
a) (i fackspr.) motsv. -lösa 4 a, om teknisk anordning l. maskin o. d. TNCPubl. 66: 251 (1977). jfr cellulosa-upplösare.
b) motsv. -lösa 4 c δ. Jag är förstöraren, upplösaren, verldsbrännaren. Strindberg Dam. 250 (1898). jfr samhälls-upplösare.
-LÖSLIG. [till -lösa] (utom i ssgn o-upplöslig numera bl. tillf.) som kan upplösas. Helsingius (1587). särsk. (†) motsv. -lösa 4 a: löslig (se d. o. I 1). Som af föregående klarligen ses, at menstrua acida, agera uppå de af dem uplöselige kroppar .. så märker man (osv.). VetAH 1743, s. 96. BEMalmström 5: 174 (c. 1860).
Avledn. upplöslighet, r. l. f. (utom i ssgn o-upplöslighet numera bl. tillf.) om egenskapen l. förhållandet att kunna upplösas. Lind 1: 214 (1749). särsk. (†): löslighet (se d. o. I). Bergman Jordkl. 1: 372 (1773). TT 1873, s. 117.
-LÖSNING. [till -lösa o. lösa upp]
1) särsk. motsv. -lösa 1 a, i sht mer l. mindre bildl. (jfr 3 a). Helsingius (1587). Kropsens uplösning ifrån siälen förtienar .. knapt at kallas någon död. Bælter JesuH 5: 142 (1759). Alla urgamla fjättrars uplösning. LBÄ 1: 55 (1797). Upplösning av gamla band och traditioner. Expressen 10/2 2009, s. 9.
2) (†) motsv. -lösa 2: lösning (se lösning, sbst.2 7) l. förklaring l. (ut)tydning. Helsingius (1587). Dhe swåra samwets frågors uplösning. KOF II. 2: 460 (c. 1655). Den enda och rätta upplösningen på Regeringskonstens problem. Tegnér Brev 2: 316 (1823). Auerbach (1915).
3) motsv. -lösa 3, om förhållandet att ett skeende l. händelseförlopp fullbordas l. förs till l. når sin slutpunkt: avslutning l. slut; äv. med särskild tanke på skeendets osv. utgång l. resultat; jfr 4 b γ. Uplösningen af Tragedien skedde uti Roskild år 1156. Lagerbring 1Hist. 2: 126 (1773). (Vi) antogo, att allt var slut med denna sträva upplösning på en .. komisk historia. Hallström Händ. 66 (1927). Upplösningen på .. rättegången innebar att .. (den åtalade) befanns skyldig på alla de tre åtalspunkterna. DN 5/9 1987, s. 1. särsk.
a) i fråga om utgången av intrig l. (med anslutning till 1) dramatisk knut (se knut, sbst.1 1 b δ α') i skådespel. (Ett skådespel består av) en Knut .. som .. är inweklad i åtskilliga swårigheter; och en Uplösning, som på et .. owäntadt sätt, röjer desza swårigheter ur wägen. Bergklint MSam. 1: 248 (1781). Hvilken Dram! Ämne, intrig, upplösning – allt är förträffligt, min vän. Remmer Turk. 61 (1824).
b) (†) i fråga om avslutningen av levnadslopp: frånfälle l. död. Gud, som .. (de korsfäste) vtan twifwel innerligen i sitt hierta anropade om en hastig vplösning, hörde theras suckningar. Humbla Landcr. 328 (1740). SvBL 4: 219 (1862).
4) motsv. -lösa 4; särsk.
a) motsv. -lösa 4 a; förr äv. konkret: lösning (se lösning, sbst.2 4); äv. i försvagad anv., motsv. -lösa 4 b. UHiärne Förb. 17 (1706). (Efter tuggningen) går (födan) .. ned uti magen, der ytterligare uplösning föregår. Bergman Jordkl. 412 (1766). Om ren vextjord .. lemnas att stå med vatten, får man vanligen en gul upplösning, som efter afdunstning qvarlemnar ett gult extrakt. Lundequist Landtbr. 21 (1840). Vid upplösning av Målarsoda i vatten skall inte kärl av aluminium användas. BeckerFärgfakta 1991, s. 11: 4. jfr gummi-, ler-, metall-, salt-upplösning m. fl.
b) motsv. -lösa 4 c; särsk.
α) motsv. -lösa 4 c α. Rydberg Vap. 302 (1891). En av världens elegantaste privatbostäder med en stark upplösning av volymer och rumsbildningar. Form 1948, s. 2.
β) mus. motsv. -lösa 4 c β. Envallsson (1802). Dissonanser .. hvilka fordra en upplösning, d. v. s. öfvergång till en konsonans. Wegelius Musikl. 1: 53 (1888).
γ) motsv. -lösa 4 c δ: sönderfall (se d. o. c) l. nedbrytning, ofta närmande sig bet. dels: förfall (se förfall, sbst.4 2), dels: försvagning l. utplåning l. undergång; jfr 3. Vara stadd i upplösning. (När kärleken till fäderneslandet) börjat slockna, var .. upplösningens timme slagen. 2SAH 8: 149 (1817). Familjelifvets upplösning, öfveransträngning och yrkessjukdomar, starkt ökad dödlighet – sådana voro de vidare följderna af denna industriella revolution. EkonS 1: 440 (1894). Den grekiska bronsålderskulturens upplösning. Almquist VärldH II. 1: 33 (1931). jfr samhälls-, sede-, traditions-upplösning m. fl.
5) motsv. -lösa 5: skingrande; särsk. i fråga om dels äktenskap (jfr -lösa 5 slutet), dels institution l. bolag o. d.: avveckling l. likvidering. Mötetz uplösning. KOF II. 2: 295 (c. 1655). Vid äktenskapets upplösning hade enkan eller hustruns arfvingar rätt att återfordra (hemgiften). Olivecrona LagGift. 10 (1851). Skäl som kunna göra en upplösning af bolaget önskvärd. Adelsköld Dagsv. 3: 29 (1900). Platser för upplösning av värnpliktskontingent .. bestämmas av vederbörande truppförbandschef. SFS 1936, s. 1264. jfr riksdags-, stånds-upplösning m. fl.
6) motsv. -lösa 6; i sht förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: analys (jfr lösning, sbst.2 5). ÅbSvUndH 83–84: 178 (1743). Polynomers upplösning i faktorer. Björling Alg. 1: 17 (1861). Den spektralanalytiska upplösningen av stjärnljuset. Bergstrand Astr. 544 (1925). Den syntaktiska upplösningen .. är något osäker. Källquist SwSprKlag. 293 (1934). jfr sats-upplösning. särsk. [jfr eng. resolution] (i sht i fackspr.) om (förmåga till l. grad av) återgivning av detaljer i optiskt instrument l. på bild(skärm) o. d. I moderna laboratorier studeras protoners och neutroners inre struktur vid upplösningar motsvarande mindre än 10–13 cm. Gerholm NatFilFys. 17 (1971). Bildskärmar med låg upplösning .. frestar på ögonen. Arbetarskydd 1991, nr 5, s. 9.
Ssgr: upplösnings-dekret. (numera bl. tillf.) till -lösning 5. SvT 1852, nr 14, s. 4. Baselkonsiliet .. svarade på påfvens upplösningsdekret med att först suspendera .. och sedan afsätta honom. 2NF 2: 1019 (1904).
-förmåga. särsk. till -lösning 6 slutet. NF 10: 1570 (1886). Ju större diameter ett teleskop har desto större är dess upplösningsförmåga. GymnFys. 3: 162 (1979).
-medel. till -lösning 4 a: lösningsmedel. Retzius Pharm. 4 (1769).
-period. till -lösning 4 b γ; jfr -lösnings-skede. 2NF 4: 1110 (1905).
-plats. (numera bl. tillf.) till -lösning 5: plats för upplösning av militär trupp. SFS 1894, Bih. nr 15, s. 1. jfr kompani-upplösningsplats.
-process. till -lösning 4; jfr process, sbst.1 5. a) till -lösning 4 a. Rinman JärnH 979 (1782). b) till -lösning 4 b γ. Crusenstolpe Ställn. 13: 41 (1848). Till följd af skolastikens inre upplösningsprocess voro också dess språk och yttre former liflösa och pedantiska. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 28 (1898).
-rätt. till -lösning 5, om (statsöverhuvuds) rätt att upplösa (kammare i) riksdag l. parlament. NDA 10/6 1875, s. 2.
-skede. till -lösning 4 b γ; jfr skede, sbst.2 4, o. -lösnings-period, -lösnings-tid b. 1400-talet, gotikens upplösningsskede. 2NF 10: 12 (1908).
-tendens. till -lösning 4 b γ; jfr tendens 2. (Wirsén) har framstått som den mest stridbare och verksamme bekämpare af allt, som synts honom innebära upplösningstendenser, radikalism och ovederhäftighet på det litterära och etiska området. 2NF 32: 785 (1921).
-tid. särsk. till -lösning 4. a) till -lösning 4 a; jfr tid, sbst. 9. Rinman JärnH 809 (1782). Då tabletterna har förlängd upplösningstid bör de sväljas hela eller delade. Fass 1978, s. 437. b) till -lösning 4 b γ; jfr tid, sbst. 5, o. -lösnings-skede. Rydberg Myt. 2: 202 (1889). Denna reform- för att inte säga upplösningstid för vår svenska skola. TSvLärov. 1954, s. 250.
-tillstånd. till -lösning 4; jfr tillstånd 3. a) till -lösning 4 a; särsk. (o. numera bl., med mer l. mindre tydlig anslutning till -lösning 4 b γ) i försvagad anv. Ehrenheim Phys. 2: 110 (1822). Kroppen, redan stadd i upplösningstillstånd, flyter ut, delar sig. Krusenstjerna Pahlen 4: 334 (1933). b) till -lösning 4 b γ. I början, då jag .. får mycket besvär med att organisera Stiftet, som nu är i ett fullkomligt upplösningstillstånd. Tegnér Brev 3: 95 (1824).
(4) -LÖT, m. [fsv. upluter (ack. oplöth); med avseende på efterleden jfr löt, sbst.3, o. lott, sbst.2] (förr) i kvinnodräkt, om (av finare lärft sydd) blusliknande plagg täckande bröst, axlar o. armar o. som bars utanpå linnet (jfr natt-kappa 2); äv. om överdel till linne (se d. o. 4) l. särk. It spenne som han sprette aff en oplöt. VRP 1611, s. 247. Opplöt kallades överdelen till den kvinnliga dräkten i södra Sverige. TextBildv. 80 (1925).
-MAGASINERA, -ing. magasinera (ngt); lagra l. samla (o. förvara); äv. bildl. Callerholm Stowe 145 (1852). Företrädesvis sker denna uppmagasinering af reservnäring (hos plantan) i de öfvervintrande delarne. Juhlin-Dannfelt 433 (1886). Benedictsson FruM 250 (1887; bildl.).
(1) -MAKA, -ning. [jfr fsv. upmaka] (†) maka upp (ngt) (se maka upp 2). Om man .. plöger emellan Maysen från Söder til Norr .. så upmakar man mullen på södra och norra sidan om Mays-stånden med hackan. VetAH 1751, s. 317. Östergren (1964).
(11 a) -MALA. (numera bl. tillf., i p. pf.) mala upp (ngt). Skall och i landzänderne .. någre tusende t:nor spannemåhll .. opmaalas i mjöll och gryn. RP 5: 152 (1635).
Spoiler title
Spoiler content