SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2012  
UTILISM ɯ1tilis4m, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. utilismus; till lat. utilis (se UTILITET) o. till UTILIST. — Jfr UTI-LISTISK]
sammanfattande, om de idéer som var rådande i utilistiska samfundet (se UTILISTISK); äv. (o. numera vanl.) allmännare, om ideologi som genomsyras av tanken på nytta, nyttighetslära, utilitarism. En mängd pressorgan, hvilka säga sig ogilla ”den råa utilismen”, prisade högljudt alldeles samma tendenser .. hos hr Strindberg och andra, särskildt under 80-talets förra hälft. PedT 1890, s. 182. Samhällsnyttan – ”utilismen” – blev högsta statsvisdom och därav präglades den frihetstida kulturen. Lindroth SvLärdH 3: 92 (1978).
Spoiler title