publicerad: 2012
UTI ɯ4ti l. 3~2 l. 04, prep. o. adv.
Ordformer
(ti (th-) 1620 (i vers)–1672 (i vers). udi (v-, w-, -dh-, -ii, -ij, -j, -y) 1521–1624. uti (v-, w-, -th-, -ii, -ij, -j) 1524 osv. wtti 1590)
Etymologi
[runsv. ūtī, prep., ute i, i, fsv. ut i, prep.; jfr fd., d. udi, nor. uti; jfr äv. sv. o. nor. dial. ti; ssg av UT, adv., l. UTE o. I, prep. o. adv.2]
Anm. Ordet användes i ä. spr. omväxlande med I, prep. o. adv.2, o. förekommer i de flesta bet. o. anv. upptagna under detta ord. Bruket av uti kritiserades redan under 1700-talet (Sahlstedt CritSaml. 451 (1764)) o. minskade kraftigt under 1800-talet (jfr UTAV anm.). Numera förekommer uti (utom i vissa dialekter) nästan enbart i vers o. i vissa ssgr (särsk. INUTI).
I. ss. prep. med det styrda ordet utsatt (l. med det styrda ordet bestående av ett utelämnat rel. pron.).
1) i rumslig bet., angivande befintlighet l. rörelse l. riktning o. i därmed nära sammanhängande anv.
a) för att ange befintlighet inom ngt (ss. kropp l. rymd o. d.) l. på ytan av ngt, l. för att ange att ngn l. ngt omges l. omsluts av ngt o. d.: i (se I, prep. 1); äv.: ute i; förr äv. i anv. motsv.: på l. (särsk. i fråga om befintlighet på sjö l. hav) ute på; äv. i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv., särsk. i fråga om text o. d. (jfr 2). Uti vår hage där växa blå bär (vistext). Alla jäntor var som vax uti min famn (vistext). It huss .. som hans swera h(ustru) ragnil wdi boodt haffde. OPetri Tb. 80 (1525). Vtij lugnast watn äre mest ormar. SvOrds. C 7 b (1604). Hr Landtmarskalcken förmante dem på dätt högsta, att dhe skulle sittia stilla uti sine stoolar och tahla med fogh. RARP 11: 256 (1672). Effter Konungen i Danmark hade haft stoor storm utj siön, strannade it af hans skeep widh Trelleborg. Spegel Dagb. 91 (1680). När prästen .. har sungit .. klädder uti wahnlig Skrud och prydnat, så (osv.). Kyrkol. 11: 10 (1686). Hwad alla de påcker skal jag med de fransöska brefwen, som jag icke förstår et ord uti? Lagerström Jean 6 (1744). Då suckar det så tungt uti skogen. BEMalmström 6: 35 (1839).
b) för att ange förflyttning l. rörelse l. utsträckning till det inre av ngt l. ngn l. till en viss plats o. d.: i; till; äv.: ut i l. ut på; äv. oeg. l. bildl. (jfr 2); jfr I, prep. 2. Thet är gräszelight falla vthi leffuandes gudz hender. Hebr. 10: 31 (NT 1526). Ther ifrån begaff han sigh vthi Sicilien. Schroderus Os. 2: 307 (1635). När thet giäller så kunna the bringa uthi feldt itt hundrade tusend män. Bolinus Dagb. 43 (1668). Effter 1/2 tijma kommo wij uti een håla, som war full med sniö eller snarare ijss. KKD 5: 320 (1712). Och när de lyfta ögat uti höjden, / Och se den sorgsna enslingen på klippan / Tilbedjande utsträcka sina armar, / Då fly de ej hans syn. Kellgren (SVS) 2: 320 (1790). I det mellersta Hög-Asien flyta åtskilliga steppfloder dels uti sjöar, dels försinande i sanden. Palmblad LbGeogr. 50 (1835). Hvar och en .. (måste) till skolan bära en träpall, försedd med en låda, uti hvilken inlades papper, bläck och lexika. De Geer Minn. 1: 15 (1892).
c) för att ange riktning l. avstånd: i; äv.: ut l. ute i; jfr I, prep. 3. Rosenfeldt Nav. 16 (1693). Genom det ena Landskapet till det andra alt uthi wäster. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 47 (1698). Branden (på Borgholms slott) lyste, som en fyrbåk, långt uti Östersjön. Kullberg Portf. 203 (1847).
2) i vissa anv. utgående från o. med nära anslutning till 1, särsk. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 a o. b: i; förr äv.: på l. vid; jfr I, prep. 4, 5. Tagher idher wara för the scrifftlärdha, som wilia .. sitia fremst vthi gestabodhen. Luk. 20: 46 (NT 1526). En Historia skön / Om Paris aff Troja en konungs son, / Huruledes han foor vthi jacht. Rudbeckius Starcke B 7 b (1624). Jag märckte at detta yttrande mycket oroade honom och uti et besök hos Riks-Rådet Wrede efter måltiden betygade han detsamma. Höpken 1: 87 (1752). Ständerne gingo in med Konungen uti detta förslag. Bælter Cerem. 87 (1762). Om man inlåter sig uti irreligionens ursprung. Ödmann StrFörs. 1: 123 (1799).
3) i fråga om tid.
a) för att ange tidsperiod: i, under; jfr I, prep. 6. Ja, må hon leva uti hundrade år, sjöng barnen. Uthi sin regerings tidh. RA I. 1: 350 (1544). Dhe Två Tunnor spannemåhl, som dhe uthi åhr åthniutit hafva. VDAkt. 27/3 1682, nr 83. Konungarnes bruk uti fordna tider, at löna en Narr bland sine Hofmän, skulle tyckas bevisa at de öfrige icke voro det. Kellgren (SVS) 5: 603 (1792). Uti första åren af Gustaf Adolfs regering woro hans utmärktaste krigare de redan under Karl den niondes tid pröfwade Jakob De la Gardie, Ewert Horn .. m. fl. Fryxell Ber. 6: 179 (1833). särsk. (†) för att ange tidsperiod som åtgår för ngt l. inom loppet av vilken ngt sker o. d.: på; jfr I, prep. 6 b. Cicilien ähr så wijd .. så at et stort skepp kan henne omsegla vthi otta daghar. Schroderus Sleid. 21 (1610). Tijden lärer mychit förandra uti 3 åhr. RP 8: 333 (1640). Verelius Gothr. 139 (1664).
b) för att ange viss tidpunkt, styrande tidsbetecknande ord i eg. mening (jfr c): i, på; förr äv.: vid; jfr I, prep. 7. Effther kerliighz och venskap skall ytter mere vere och blijffue udy frem tydhen. BrinkmArch. 1: 4 (1538). Thz vthj ene daghen seyes, weth man then andre föge komme ihugh. HB 2: 343 (1598). (Gud) kan vti ett ögnablick bringa tilwäga, at (osv.). Humbla Landcr. 2 (1740). Uti hösten, då skörden är mogen. Sätherberg Dikt. 1: 96 (1862).
c) (†) för att ange mer obestämd tidpunkt (l. styrande ord med mer obestämd tidsinnebörd; jfr b): i, på; förr äv.: vid; särsk. i vissa adverbiella uttr. motsv.: i (se I, prep. 7 d), särsk. uti tid (se TID, sbst. 11 e), äv. dels i sådana uttr. som uti förstone, uti förhand, uti längden, uti det sista, dels i uttr. uti meller tid, under tiden o. d. (jfr EMELLERTID I 1). Hans barmhertugheet warar frå slect och vthi slecter, ofwer them som fructa honom. OPetri 1: 73 (1526). Brahe Kr. 37 (c. 1585: wdj midler thid). HT 1916, s. 192 (1597: uti förstone). Dätt vill nu så utij legndan intett låtta sigh giöra. OxBr. 8: 402 (1643). Den tacksamhet, man uti lämpligit tillfälle wijsar är dubbelt kärkommen. 2Saml. 1: 122 (c. 1669). Lät oss hoppas uti det sista / På den hjelp som oss Himlen ger. Kellgren (SVS) 3: 308 (1788). Uti förhand kan man icke, utan försök inse, hvad väckelse en sådan blandning af Stånd och förmögenhet kan åstadkomma. TT 1879, s. 134 (1829).
4) (numera bl. tillf.) i uttr. angivande situation l. tillstånd l. beskaffenhet l. sätt o. d.; särsk.
a) i uttr. som anger omständigheter l. situation l. tillstånd vari ngn befinner sig l. varunder ngt sker o. d.: i; jfr I, prep. 9. Ath han motte warda förlossat aff then wedhermödho han vthi war. OPetri 1: 97 (1526). Någon anner som något längher udi samme embethe kan varitt haffve. OxBr. 5: 40 (1613). När wi förlusta osz uti något oskyldigt nöje, eller hafwa något wackert ärende för händer, då syns det wi ha lif, ja, ett menskeligit lif. Kling Spect. Nn 1 b (1735). Och liten pilt han lyssnade, blef hemsk uti sitt mod / Och började att springa utåt leden. BEMalmström 6: 35 (1839). En hjelp uti nöden. Jolin Barnhusb. 65 (1849).
b) i uttr. som anger sätt på vilket ngt sker l. beskaffenhet l. form med vilken ngt l. ngn framträder o. d.: i; äv.: på; särsk. i fråga om språk l. språklig framställning (jfr I, prep. 10); förr särsk. i sådana uttr. som uti alles (se ALLS 1 a; jfr I, prep. 10 g slutet), uti (och för) sig själv(t) (jfr SJÄLV I 1 b ι; I, prep. 10 h). Som the för oss uthi egen kong:e person ther um till svars vara ville och kunne. RA I. 1: 493 (1546). (Att) konungen i Swerige hade många förrädare, såsom stodo honom efter all hans wälfärdt, doch wthj löndom. Brahe Kr. 25 (c. 1585). H. Excellence (insinuerade) uti punctevijss hvad som vore att gifva Her Grubbe uti instruction. RP 8: 322 (1640). (Man vill) uthi största kortheet .. berätta. Bolinus Dagb. 8 (c. 1675). En hop verba, som kallas impersonalia, och gifwas uti Engelskan genom orden it, they, one, man; hwaremot i Swenskan swarar, thet, och man. Kullin EngGr. 45 (1744). Hans ansökan uti och för sig sielf, rörer mig aldeles intet. VDAkt. 1758, nr 146. Twå nätter uti rad ha dessa herrar / .. Sett denna syn. Hagberg Shaksp. 1: 287 (1847).
c) i uttr. som anger material o. d. varav ngt är tillverkat l. det varav ngt består l. färg l. mönster o. d. som ngt har; jfr I, prep. 11. Itt st:e Rödth vdii goltt dammarsk. VaruhusR 1541. 1. Oskrifwen Book uthi Blått Papeer. BoupptSthm 31/3 1671. Een Engelsman, haar för 300 Åhr sedan seet huru Printzen uppå Öön Talache giorde sin goda Måhltijdh uthi TrääMatkor. RelCur. 111 (1682). Somlige (utjordar) bestå uti bara Åker, en del uti äng allena. LandtmFörordn. 34 (1765).
d) i vissa (numera obrukliga l. bl. tillf. brukliga) uttr. motsv.: i (se I, prep. 12), ss. uti anseende (till) (se ANSEENDE II 1 e), uti fall (att) (se IFALL 1 a; jfr UTI-FALL), uti ngns makt (jfr MAKT 1 d), uti lika l. samma måtto o. d. (se MÅTTA, sbst.2 5 a), uti sanning (se SANNING 11 a), uti skuld (se SKULD 4), uti synnerhet (se SYNNERHET). Udi min magt. VgFmT II. 6–7: 46 (1549).
5) i uttr. angivande förändring av situation l. tillstånd l. beskaffenhet o. d.
a) i uttr. som anger förändring av ngns l. ngts situation l. tillstånd o. d.: i; jfr I, prep. 13. Jach göstaff Eriichson .. haffwer tagit .. Systeræ i askeby clöster .. vdj min och Rikisens hegn frid och fforswar. G1R 1: 5 (1521). Tå Hunden .. , ehwart jag gick, fölgde mig, skedde at jag ther igenom vti en ny olycko råkade. Humbla Landcr. 11 (1740). Uti den heder du behagat göra mig. MoB 6: 8 (1785). Nu sedan min poëtiska anda af för mycket bemödande fallit uti svimning. Sjöberg (SVS) 2: 116 (1814).
b) i uttr. som anger förändring av ngts beskaffenhet l. ngns l. ngts förvandling o. d.: i; till; jfr I, prep. 14. Hes. 37: 22 (Bib. 1541). Så wele wij attw Siffridh Jönsson schalt lathe Male then Rogh .. vdi Miöll och seden bakenn i brödh. HB 2: 85 (1572). Att Sanct. Olof wände Bergztrollen uthi stora stenar. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 12 (1698). Angantyr, hwilken förwandlat all den trohet och wördnad, som han burit för Hialmar, uti ömhet och omsorg för hans Son. Mörk Ad. 2: 82 (1744). Hundarnas stämmor / byttes bak åsen från gnisslande dref uti ekande ståndskall. Klinckowström Örnsjötj. 83 (1906).
6) (numera mindre br.) för att ange medel l. orsak l. avsikt l. ändamål: i (se I, prep. 15, 16, 18); särsk. dels: medelst l. genom, dels: på grund av, dels: för; förr äv. i det konjunktionella uttr. uti det att, därigenom att, emedan (jfr ATT, konj. 14, I, prep. 17). Anden warde icke giffuen vthan allena vthi medh och genom troona på Jesum Christu(m). FörsprRom. 1 b (NT 1526). Såsom och tesförutan thett samme udi trycket moste utgå. RA I. 1: 525 (1547). Efter som the tre högste Dygdenes Ähre Cronor .. numera .. äre komne i stort Miszbruk: Vthi thet at the .. intet altid ägnas och tildelas them som sig om Dygd och Tapperheet beflijta. Stiernhielm Virt. 1 (1650, 1668). Finner .. Anföraren för Flotten rådeligit antingen vthi Storm och Owäder at minska Segell .. eller (osv.). Siöart. 1685, s. 82. Jag (är) så dristig, at jag påstår, det kan detta arbete göra fulkomligit gagn uti det ändemål, hwartil det nu af mig utgifwes. Berch Hush. Föret. 3 (1747). Han sänkte lugnt, helt lugnt, sin arm mot bordet / Och strök det tomt uti ett enda drag. Runeberg (SVS) V. 1: 122 (1848). Wennerberg 1: 30 (1881).
7) (numera bl. tillf.) i fråga om, med avseende på, angående, vad beträffar, om; förr särsk. i uttr. uti allo (se ALL, adj., pron. X 1 d β β'); jfr I, prep. 19. RA I. 1: 263 (1540). Ath hann skulle sigie sin sanningh wthi huadh hann wetth thil den sack, som belånngiendis ähr emellom Oloff Larssonn och Hendrich Hannssonn. TbLödöse 123 (1589). Hvad Kong. Maij:tt vijdare hafver .. Cammarådett befaltt att bestella uthi mjöl, sill, krut, lunter, bly, klädhe och commiss sampt annan krijgzredskap. OxBr. 1: 300 (1625). Han är .. / Blind uti wett; men klok, och snäll vti lister, och arghet. Stiernhielm Herc. 333 (1658, 1668). At jag kunnat fela uti tilräckelig eftertanka .. uti at förstå och följa statskonstens dolda vilja, det medgifver jag. HH XXXII. 1: 39 (1776). Man examinerade Nahum uti grammatikan. CFDahlgren 4: 123 (1831). När det pikanta uti saken dunstat bort. Gellerstedt GVis. 10 (1900).
8) (numera bl. tillf.) för att beteckna att ngt (äv. ngn) utgör ngt l. utgörs l. består av ngt: i form av; såsom; jfr I, prep. 20. Til Danmark en Summo ther fast drogh, / Vthi sölff och penninger rett öffuer nogh. Svart Gensw. E 5 b (1558). 700 tunnor spn:ll uthi godh rågh och maltt. OxBr. 5: 65 (1613). Thet godzet Dahlen, Spereuter haffver hafft uthi underpant. RP 6: 114 (1636). Gesällen (skall) intet wara befogat mera begiära uti Weckolön än Twå D:r Kop:r Mt. MeddNordM 1897, s. 99 (1712). Uti honom har jag funnit en uppriktig vän. Heinrich (1814). Åt rytteriet (gavs) ett understöd i striden dels uti de lätta kanoner, som kunde döljas bakom leden, dels uti plutoner af musketerare, som ställdes emellan skvadronerna. Forssell G2A 41 (1894).
II. ss. prep. utan utsatt styrt ord (jfr I) l. ss. adv.; äv. ss. prep. l. adv. i vissa verbförbindelser (särsk. förb.). Anm. I särsk. förb. har uti vanl. redovisats tillsammans med i.
1) i vissa (numera obrukliga l. bl. tillf. brukliga) anv., i sht i bet. motsv. I 1, särsk. dels i förb. med inf. som utgör bestämning till ett sbst., dels i sådana uttr. som mitt uti (se MITT, adv. 1 c), med ngt uti (jfr MED, prep. o. adv. I 12 c), nyckeln uti o. d.; jfr I, adv.2 1, 4. Werlden .. är altijdh bullersam och mödhosam at wara vthi. OPetri Kr. 3 (c. 1540). Jag såg .. (C. XII) klädd i blå rock, mässingsknappar uti och lädergehäng där utanpå. KKD 3: IX (c. 1708). Ost med matskar uti är härlig, ty de äta bara ost. Linné Diet. 1: 141 (c. 1750). Medenberg gick trappan upp, fann nyckeln uti och öppnade varsamt en dörr. Almqvist TreFr. 1: 159 (1842). Det behöfves (dikt)grupper med genomgående kläm uti, för att det skall göra effekt. Snoilsky hos Warburg Snoilsky 291 (1882).
2) i skilda bet. i ett flertal särsk. förb., särsk. dels i förb. blanda (sig), blåsa, dimpa, falla, fylla, fänga, giva, gripa, gå, haka, hugga, hålla, hälla, köra, lura, låta, lägga, proppa, purra, rymma, skarva, skovla, skänka, slå, slänga, smyga, smälta, springa, sticka, stiga, stjäla, stoppa, sätta, taga, tala, träda uti m. fl., dels i förb. draga, dricka, gluffa, klunka, kolka, slucka, snaska, snåla, svälja uti sig m. fl., dels i förb. slippa uti tu; se särsk. förb. under resp. verb; jfr I, adv.2 3.
Ssgr: (I 4) UTI-FALL, konj. (vard.) om, ifall; i sht i det liktydiga uttr. utifall att; jfr ifall 1 a. Adelsköld Dagsv. 3: 206 (1900). Först smög de sakta förbi honom, med misstänksamma blickar – utifall att han skulle göra något. Hellman Holmström KattBet. 117 (2009). —
(I 1 b) -KLÄDA. (†) ikläda (ngn l. sig ngt) l. klä (ngn l. sig med ngt); ofta mer l. mindre bildl.: bekläda (ngn l. sig) l. begåva (ngn) (med); jfr ikläda 1, 2. Läraren scal vthiklädas welsignelse. Psalt. 84: 7 (öv. 1536). Tu skalt icke vthiklädha tigh een klädhning som aff vll och lijn tilsammans kommen är. 5Mos. 22: 11 (Bib. 1541). (Herren) lät .. utikledde sin Smorda med sådan krafft af högdene, at han oförmodeliga uträttade dråplig ting. Swedberg HoTror § 1 (1709). The (ord) ther hafwa vtiklädt sig en annor egenskap och bemerkelse. Swedberg Schibb. 160 (1716). —
(I 1 b) -LÄGGA. (†) ilägga (ngt); anträffat bl. i p. pf. BoupptSthm 1674, s. 852 b. Sedan all Borrspånen war .. utilagd och hettan ökades, fattade blandningen liksom eld. Rinman JärnH 873 (1782). —
(I 5 a) -RÅKA. (†) råka i l. ut för (ngt); i sht i p. pf.; jfr råka, v.2 I 10. Sin dotters uthj råkade olägenheet. VDAkt. 1677, nr 286. VDAkt. 1784, nr 86. —
(I 1 b) -SKÄNKA. (†) hälla i (ngt); jfr i-skänka. VarRerV 30 (1538). Att kunna dricka så mycket som uthiskänckt var. RP 2: 72 (1631).
Spoiler title
Spoiler content