UTILITARISM ɯ1tili1taris4m, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr d. utilitarisme, t. utilitarismus, fr. utilitarisme; efter eng. utilitarianism, till utilitarian, till utility (se UTILITET). — Jfr UTILITARIST, UTILITARISTISK]
ideologi som sätter nyttan som högsta norm för mänskligt handlande, nyttomoral, utilism. (Spinoza) preluderar för Rousseau’s Contrat social, liksom för Bentham’s utilitarism. Geijer I. 7: 376 (c. 1835). Utilitarismen, eller den verldsåskådning, som vill lyckan för de flesta, (är) icke omoralisk. Strindberg TjqvS 2: 270 (1886). Den engelske empiristen John Stuart Mill .. (var) en av utilitarismens främsta företrädare. Marc-Wogau FilDiskuss. 182 (1955).
