SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2012  
UTILITET ɯ1tilite4t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(utilité 1864. utilitet (-tét) 1861 osv.)
Etymologi
[jfr t. utilität, eng. utility; av fr. utilité, av lat. utilitas (gen. -ātis), nytta, användbarhet, till utilis, nyttig, användbar, till uti, bruka. — Jfr USUS, UTILISM, UTILIST, UTILITARISM]
1) om egenskapen att vara nyttig; nytta, gagn; nyttighet. KonvLex. 4: 344 (1865). Han ansåg .. att andra nationalekonomer hade skapat begreppsförvirring genom att använda ordet utilitet (nytta) på ett missvisande sätt. Dickson Nationalekon. 29 (1983).
2) (†) konkret, om person som är användbar (men saknar större talang); särsk. (o. i sht) om skådespelare som är användbar i olika roller; jfr ANVÄNDBARHET slutet. Vi hade ännu bröderna Kinmansson, begge i särskilda genrer ypperliga båda dramatiska och lyriska utiliteter, till och med mer, än det. Sturzen-Becker 1: 206 (1861). 1872–80 var Cetti anställd vid k. teatern i Köpenhamn och hade der en stor repertoar, men ansågs för föga mer än en utilitet. NF 20: 136 (1896). Auerbach (1916).
Ssg (till 1; numera bl. tillf.): UTILITETS-PRINCIP. om inom utilitarismen rådande princip; jfr nyttighets-princip. BEMalmström 3: 491 (c. 1860).
Spoiler title
Spoiler content