publicerad: 2012
UTKIK ɯ3t~ɟi2k, om person m.//ig. (Rosenfeldt Tourville 121 (1698) osv.), om sak r. l. m. (Sahlstedt (1773) osv.) ((†) n. Lind (1749), Ramsay VägvFinl. 266 (1895)); best. -en; pl. -ar (Lagerbring 1Hist. 2: 548 (1773) osv.) ((†) = ReglFl. 1834, 1: 74, AB(L) 1895, nr 264, s. 6; -er Möller (1790), NordT 1895, s. 95).
Ordformer
(förr äv. -th-, -ij-, -j-)
Etymologi
[liksom d. udkig, udkik sannol. av nl. uitkijk; (l. lt. utkik), ssg av UT, adv., o. en avledn. av kijken (resp. kiken), se KIKA, v.2]
1) på fartyg (till sjöss) l. på lotsplats o. d., om verksamheten att (ss. schemalagd tjänstgöring) (oavbrutet o. omsorgsfullt) ge akt på o. hålla uppsikt över omgivningen i syfte att därigm upptäcka o. avvärja hot l. fara o. d.; äv. om sådant aktgivande på land, särsk. i syfte att upptäcka brand l. fientlig trupp o. d.; i sht konkretare, om enskild omgång av sådant aktgivande, särsk. i sådana uttr. som stå (på) l. ha utkik(en); äv. i mer l. mindre försvagad anv., utan tanke på hot osv. (se särsk. slutet). Lundberg Paulson Erasmus 69 (1728). Tornwäktare skola, under påstående wakt .. hålla utkik på alla sidor af Staden, och noga efterse, om någon farlig Eld sig någorstädes wisar. PH 4: 2770 (1748). Så satte han (dvs. hunden) sig mitt i gläntan för att ha utkik åt alla håll, vred hufvudet runt, gäspade och lyssnade. Forsslund Djur 85 (1900). En gång, när jag som vanligt stod på utkiken, syntes en väldig brottsjö rusa mot bogen. Bergdahl Antip. 27 (1906). Fartyg bör i närheten av krigsmakten tillhörande fartyg .. framföras med försiktighet, varjämte utkiken bör skärpas. SFS 1945, s. 60. särsk. i allmännare anv. i vissa uttr., särsk. dels hålla utkik på ngn l. ngt, övervaka l. bevaka l. ha uppsikt över ngn l. ngt, dels hålla utkik efter ngn l. ngt, spana efter l. (med blicken) söka efter ngn l. ngt. Carlén Köpm. 2: 528 (1860). Aktieägarna, som noga hålla utkik på att omkostnaderna ej drivas för hårt i höjden. SvD 1930, nr 66, s. 3. Han hade hållit utkik efter henne, längtat efter att få se henne. Wahlberg FrusLiv 298 (2003).
2) om medlem av fartygsbesättning som håller l. har till (huvudsaklig) uppgift att hålla utkik (i bet. 1), utkiksman; äv. om dels brandvakt l. väktare o. d., dels spanare (se d. o. 3). Rosenfeldt Tourville 121 (1698). Det Utkiken betygade, neml. at vattnet steg ända opp til honom på förtoppen. Wallenberg (SVS) 2: 34 (1771; uppl. 1991). I alla händelser har jag två pålitliga utkikar vid stranden. Topelius Vint. I. 1: 160 (1863, 1880). Öfversta delen (av brandstationens torn) inrymmer ett vaktrum med utsigt öfver hela staden, och der en utkik ständigt finnes för att, då så behöfves, allarmera brandkorpsen. TT 1878, s. 6. Tjugu minuter i åtta glas kom utkiken in i hans hytt och tände ljuset. Kjellgren Smar. 30 (1939). — jfr SIGNAL-UTKIK.
3) utkiksplats; särsk. dels om (l. elliptiskt för) lotsutkik, dels i allmännare anv., mer l. mindre liktydigt med: utsiktsplats. Detta utkik, som man kallar Boa Vista, och i hvilket också verkligen utsigten är det enda som duger. Palmblad Nov. 1: 13 (1840). Vakten i utkiken varskodde ett skepp på ingående. Koch AntHav. 27 (1918). — jfr LOTS-UTKIK.
Ssgr (till 1): UTKIKS-FREGATT. (†) fregatt (huvudsakligen) avsedd för l. använd till spaning. Möller (1790). Trolle Sjöoff. 2: 106 (1870). —
-HUS. hus avsett för l. använt till (lots)utkik; i sht förr äv. om för utkik avsett utrymme på fartyg. SFS 1894, nr 45, s. 5. Särskilt avdelade rum, som .. uteslutande begagnas för fartygets navigering och manövrering, såsom .. signalhus, lanternerum, styrhus och utkikshus. SFS 1953, s. 1639. —
-HÅL. på pansartorn o. d.: hål varigm utkik kan hållas; äv. allmännare: titthål. Jämte fönstret finnes .. alltid i botten af balkongen ett hål af ett par tums bredd. Detta är .. (de egyptiska kvinnornas) egentliga utkikshål, genom hvilket de få betrakta ytterverlden. Retzius Nil. 18 (1891). Ett på örlogsfartyg befintligt, med utkikshål försedt pansartorn. 2NF 17: 848 (1912). —
-MAN. sjöt. utkik (se d. o. 2). Hildebrand Medelt. 1: 1015 (1894). Sådan synförmåga, som enligt vad är särskilt stadgat skall finnas hos utkiksman eller rorsman på fartyg. SFS 1953, s. 1090. —
-PLATS. (upphöjd l. högt belägen) plats varifrån utkik hålls l. kan hållas; äv.: utsiktsplats; jfr -post 2, -punkt, -ställe, -tunna. Zethelius Fältarb. 74 (1892). Istället talar jag om för ägarna att katten gärna vill ha en utkiksplats. Hellman Holmström KattBet. 36 (2009). —
-POST.
1) (numera bl. tillf.) post (se post, sbst.2 6) med uppgift att hålla utkik; jfr utkik 2. ReglFl. 1834, 1: 188. Vid fältvakten ställes en man såsom gevärspost och på punkter med god utsigt en man såsom utkikspost. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 136 (1886).
2) utkiksplats; äv. bildl.; jfr post, sbst.2 2. KrigVAH 1883, s. 199. Fienden observeras noga af officerare på särskildt anordnade utkiksposter. Holmberg Artill. 4: 170 (1886). HT 1933, s. 344 (bildl.). —
-STÄLLE. (utkik- 1788 osv. utkiks- 1889 osv.) utkiksplats. PH 14: 128 (1788). En stor del (hus) med ett slags balkonger eller utkikställen på taket. Andersson Verldsoms. 2: 39 (1854). —
-TJÄNST. sjöt. jfr tjänst 2 (c). Som regel förrättas icke utkikstjänst mer än 30 min i följd. UFlottMansk. 1945, s. 142. —
-TORN. torn varifrån utkik hålls l. kan hållas; äv. allmännare: utsiktstorn. Rydberg Gudas. 14 (1887). Något för om (u)båtens midt står styr- och utkikstornet. 2UB 9: 561 (1906). —
-TUNNA. på fartygs förmast: (om tunna påminnande) utkiksplats; jfr tunna, sbst. 5 a. SD 20/12 1892, s. 6. (Valfångst)Fartyget ligger vid kaj med den karaktäristiska utkikstunnan i förmasten. DN 22/5 1996, s. A6.
Spoiler title
Spoiler content