publicerad: 2013
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
UT-VÄXA, -ning.
1) till 1 (f), 5 (b), om växt- l. kroppsdel: växa l. skjuta l. sticka ut, växa fram; äv.: växa till, utvecklas; äv. närmande sig l. övergående i bet. 3, särsk. i uttr. utväxa till ngt, utbildas till ngt; förr äv. ss. vbalsbst. -ning, konkret: utväxt (se d. o. 2). Mistelen wthwäxer af Eken, och trijfues af henne. Forsius Phys. 208 (1611). Öfver ögonbrynerne äro kortare hår, som ansigtet der varit rakadt och håren begynt åter utväxa. Linné MusReg. 2 (1754). Benspäcksvulster bestå af en utväxning af bensubstans, hvaruti feta, sega eller flytande materier äro inblandade. Sönnerberg Arnemann II. 2: 317 (1806). Ändan af hvarje qvist och stam utgöres af i utvexning stadda delar, och efter slutad vegetation för året af en bladknopp. Stål Byggn. 1: 3 (1834). Gamla (lax)hannar hafwa stundom nedra käken utwext till en krok. Berlin Lsb. 115 (1852). Så .. utväxa från överhudstycken, som transplanterats på en såryta .. nya celler, som breda ut sig som ett tunt hudtäcke över såret. Nyström Kir. 1: 134 (1926).
2) (†) till 4, om kemiskt ämne: utkristallisera. När Saltpettern i afsätts-pannorne fullkomligen utvuxit .. aftappas luten och förvaras. VetAH 1763, s. 224. Efter försöket var metallen i skeppet väl smält och betäckt med utvuxna svarta grafitliknande små kristaller. TT 1895, K. s. 52.
3) till 9 (d): nå sin fulla storlek l. utveckling, växa färdigt l. klart; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: fullvuxen (se d. o. 2), särsk. (numera i sht i formen utvuxen) om person; förr äv. i pregnant anv.: växa för länge l. för mycket, växa igen; jfr 1. Risingh LandB 40 (1671). Stora utwuxna framtänder. Dalin Hist. 1: 445 (1747). Man har funnit af erfarenhet, at et träd föga wäxer hwarken på längd eller tiocklek, sedan det är utwäxt. SamlRönLandtbr. 2: 310 (1777). Hästar af fullkomligt god ras äro icke fullkomligen utväxta före det 6:te och 7:de året. Bure Häst. 27 (1825). (De) i gräs lagda gamla åkrarna .. (har) fått ligga i vall .. till dess att gräsvallen blifvit alldeles utväxt och mossbelupen. Hellström NorrlJordbr. 261 (1917). Wallander hade gång på gång ställt frågan om hur det kom sig att unga människor, fortfarande knappt utvuxna barn, kunde begå sådana grymheter. Mankell Villospår 421 (1995). jfr o-utvuxen.
4) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 l. 3; särsk. om vapenbild föreställande djur l. växt: till en del vara synlig omedelbart på sidan av skura l. sköldkant, skjuta ut. Gudz ord .. är then rätta sädhen, aff hwilko godh barn och frome Christne vthwexa. LPetri 1Post. M 5 a (1555). Revolutionskrigen .. hafva skapat en ny krigskonst, redan nu så utväxt, att den nästan synes sätta sig öfver sina första ungdomsminnen. Geijer I. 2: 247 (1844). I adl. ätten Kruses af Elghammar .. vapen, der i en klufven sköld ur det vänstra .. fältet utväxer en silfverlilja i blått fält. Schlegel o. Klingspor Herald. 66 (1874). En fullt utvuxen orkan för linjefartyg, det betyder ingenting, den märks inte! Kjellgren Smar. 84 (1939). —
(7) -VÄXLA, -ing.
1) i fråga om ömsesidig (viljestyrd) handling: överlämna (ngt) (till ngn annan) o. (samtidigt) motta (ngt (av samma slag)); särsk. med avs. på ngt abstr.; äv. med personobj. (se särsk. b); vanl. med pluralt obj. Serenius Ff 3 a (1734). Vi hafva hemligheter att utvexla med hvarandra. Almqvist TreFr. 2: 75 (1842). Redan vid middagen började välönskningar och skålar att utväxlas mellan Tyskland och England. Ramberg Svarta 61 (1911). (Julgåvor) utdelades till behövande och dessutom utväxlades de mellan över- och underordnade. Nilsson FestdVard. 124 (1925). (På hösten) reser Georg omkring i Tyskland och brev utväxlas. Kulturen 1993, s. 182. särsk.
a) med avs. på avtal l. traktat o. d.; särsk. i uttr. utväxla ratifikationerna (se ratifikation 2). En ny ofehlbar Fulmacht, then the .. med osz .., tillijka medh wår Fulmachtz Öfwergifuandhe, Vthwäxlade. Stiernhielm (SVS) 3: 150 (1652). Kontrakt mellan Bergslagen och Kunckel .. underskrevs .. i två exemplar och utväxlades mellan parterna. Lindroth Gruvbrytn. 2: 297 (1955).
b) med avs. på (krigs)fånge. Sedan som gislarna emot hvar andra voro uthväxlade. HH 20: 369 (c. 1640). Utvexling af fångar är frivillig och kan verkställas i enlighet med fördrag mellan de krigförande. TSjöv. 1890, Bih. s. 34. jfr fång-utväxling.
2) (numera bl. tillf.) byta ut (se byta ut 4) l. ersätta (ngt) (med ngt annat l. ngt nytt av samma slag), särsk. i förb. med prep. mot; förr äv. dels: avlösa, träda i stället för, dels intr.: övergå (i ngt annat). Celsius G1 2: 30 (1753). De strider, som stundom måste utföras, innan en frisk idé-sphär kan utvexla en gammal. SvLittFT 1834, sp. 261. LGBranting 3: 54 (1851; intr.). (Steg)pinnarne böra i tvärsektion vara rektangulära .. Deremot böra de så insättas, att de lätt kunna utvexlas. Wetterdal Grufbr. 283 (1878). Det latinska hostis är – med den .. regelbundna utväxlingen af germaniskt g mot romaniskt h – helt och hållet identiskt med vårt gäst. Tegnér HemOrd 45 (1881). särsk. (†) med avs. på betalningsmedel: gm byte omvandla (till annat slag av betalningsmedel l. valuta), växla. KamKollP 1: 361 (1631). Sedlarna .. (gällde) mindre än hvad som kunnat erhållas, äfven i det fall, att Banken blifvit sprängd och hela silfverfonden utvexlad. Palmblad Norige 187 (1846). I riksbankens huvudkontor .. äger en var att få .. belopp av sådana mynt, som endast till statens kassor äro lagligt betalningsmedel, utväxlat mot lika stort belopp samma slags gångbara mynt. SFS 1932, s. 11. jfr silver-utväxling.
3) (numera mindre br.) med avs. på post l. telegram l. telefonsamtal o. d.: befordra l. förmedla (till ort l. land l. abonnent o. d.); förr äv.: vidarebefordra (brev o. d.). K. Maytz Placat om Bönedagarna i thetta åhr haffr iag bekommit, och till Häradzbröderna i rettan tijd utwexlat. VDAkt. 1658, nr 122. Å rikstelefonnätet kunna för närvarande samtal utväxlas emellan Stockholm, Göteborg, Vesterås, Örebro, Sköfde (osv.). AB 1890, nr 103, s. 2. Genom postverkets förmedling utväxlas dels brefpostförsendelser, dels och paket. SFS 1907, nr 89, s. 6. Den 2 April (1801) utväxlades för första gången ett danskt-svenskt telegram. 3SAH 72: 229 (1963). jfr paket-, paketpost-, post-, telegram-utväxling m. fl.
4) tekn. i fråga om att överföra rörelse l. drivkraft från en maskindel till en annan (för att förändra hastigheten hos ngt); särsk. (o. numera i sht) ss. vbalsbst. -ing, särsk. dels konkretare: utväxlingsförhållande, dels konkret: utväxlingsanordning (numera ofta liktydigt med: växel); äv. mer l. mindre bildl. Polhem Brev 77 (1711). Spinne-vindan vindades omkring med en vef, och bestod af ett kugghjul, som utvexlade med andra mindre hjul. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 126 (1868). Vefskifvan och den koniska vexeln äro skyddade genom kapslar. Utvexlingen är 1: 20. TT 1874, s. 161. Utväxlingen består af kuggbåge samt axeltapp och ställknapp med friktionsskifva. LbArtill. 93 (1892). Karl-Bertils cykel var .. försedd med tre föränderliga utväxlingar. Serner Birck 101 (1917). Han är en undantagshäst med en enorm utväxling. Klarar att gå mer än två speeder. Det finns alltid en ny växel att lägga in. GbgP 20/6 1989, s. 35. jfr differential-, domkraft-, hjul-, kugg-, rem-, snäckhjuls-, snör-utväxling m. fl.
Ssgr (i allm. till -växla 4, i sht tekn.): utväxlings-anordning. i sht konkret; jfr anordning 1 a δ o. -växlings-mekanism o. transmissions-anordning. VFl. 1913, s. 43. Växellådan har i sig inbyggd en utväxlingsanordning avsedd att möjliggöra olika hastighetsförhållanden hos bakhjulen. Nerén BilB 1: 208 (1928).
-förhållande. om förhållandet mellan varvtalen för ingående resp. utgående axel (l. kugghjul) i en växel. TT 1873, s. 208. En vänstergängad snäcka på turbinaxeln driver ett snäckhjul med utväxlingsförhållandet 45:1. Dædalus 1947, s. 129.
-hjul. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr hjul 2 o. kugg-hjul. Et utwäxlings Hiul af Mäszing .. innehållandes 360 tänder, hwaremot swarar på Wattu-Hjuls Axolen et Dref eller träll-wall .. af 30 Kuggar. Triewald Förel. 2: 225 (1729, 1736).
-kassa. (†) till -växla 2 slutet: kassa (se kassa, sbst.1 8) (i bank) för växling av betalningsmedel l. valuta. Så snart utvexlingskassan för hvarje sedelinnehafvare står öppen och sedeln dervid efter parikurs invexlas. Nordström Cred. 132 (1853). Cannelin (1939).
-mekanism. jfr -växlings-anordning. Aneroider .. af det .. mest brukliga slaget, som hufvudsakligen består af luftdosa med utvexlingsmekanism samt visare med tafla för afläsningen. KrigVAH 1881, s. 154.
-postanstalt. (†) till -växla 3: postanstalt (se d. o. 2) som förmedlar postutväxling mellan länder. Geijer Postförf. 368 (1890). FFS 1924, s. 1055. —
1) (numera bl. tillf.) motsv. -växa 1: handlingen l. skeendet att växa fram l. utvecklas; äv. motsv. -växa 3, konkretare, om färdigvuxet tillstånd l. stadium; äv. mer l. mindre bildl. (jfr 3). Fischerström 3: 55 (1782). Nog synes det som hjernan redan i 7:de året har i det närmaste ernått sin fulla utwäxt. Florman Anat. 2: 207 (1830). (Renarnas nya horn) äro under utväxten särdeles bräckliga. Düben Lappl. 162 (1873). En stads utväxt från ett avlångt till ett oregelbundet område. SvGeogrÅb. 1934, s. 68.
2) motsv. -växa 1, 3, konkret, om ngt som växer l. vuxit ut från växt l. från organ l. kropp hos människa l. djur; särsk.: svulst (se d. o. 1); förr äv. närmande sig bet.: avart l. ogräs. (Håren är inte) några lemmar, vthan allenast excrementa och een vthwäxt ifrån sielwa kroppen. Sylvius Mornay 184 (1674). Galläpplen äro utväxter, som genom en viss insekts stygn uppkomma på bladen. Almroth Kem. 263 (1834). Utwexter i spenens mjölkgång kännes ofta utifrån wid hård anstrykning af spenen. Lundberg HusdjSj. 433 (1868). Vårtformiga utväxter eller nybildningar på stämbanden göra rösten hes. Setterblad Mackenzie 154 (1887). Vassa tistlar, fräcka kardborrar samt andra onda örter, snarare utväxter än växter. Lindqvist Herr. 210 (1917). jfr ben-utväxt.
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 2 (jfr -växa 4). ConsAcAboP 11: 392 (1725). Den Karmelska bergskedjan (är) en utväxt af Libanon. Palmblad Palæst. 19 (1823). Hvarför ska vi nu börja på och klåpa till några utväxter på det här huset? Samzelius Fänr. 23 (1899). Vi tycker inte att det är förnuftigt att införa en administrativ utväxt, som skulle göra sjukvården ännu mer byråkratiskt belastad. GbgP 21/10 1981, s. 3. —
(2) -ÅDRA, -ing. (†) om blod l. annan kroppsvätska: läcka l. tränga ut (ur blodkärl o. d. i omkringliggande vävnad l. hålighet); äv. tr.: släppa l. pressa ut (blod osv.), utgjuta; särsk. ss. vbalsbst. -ing, konkret(are): utgjutning (se -gjuta 1 c). Är det öpnade blodkärlet stort (vid sår i bröstet) och utådringen ansenlig, utflyter bloden wågtals i hwarje inspiration. Acrel Sår 120 (1745). Dalin (1855; tr.). Cannelin (1939). jfr blod-utådring. —
(1, 2) -ÅKA, -ning.
1) fara l. åka ut; ss. vbalsbst. -ning särsk. (sport.) om förhållandet att åka så att man hamnar utanför banan. Bark Bref 1: 131 (1703). Han kom utåkande till Stallmästaregården i droska. SD(L) 1896, nr 304, s. 4. Med de regler som nu gäller betyder varje utåkning också missade världscuppoäng. Expressen 27/11 1994, s. 30.
2) (†) köra ut (ngt); särsk. med avs. på gödsel: köra ut (o. sprida). PrivSvStäd. 4: 422 (1607). Den lantbrukare, som ej hunnit få gödseln utåkt innan hösten, nödgas verkställa den under pågående skördinbärgning. Hörlén GSed. 112 (1914). —
(12) -ÅKER. (†) åker belägen utanför l. långt borta från gård l. bebyggelse o. d.; jfr -jord, -mark, -äng. Porthan 5: 14 (1788). Fjärdingsman i Vehult gick och styrde sin ärjekrok på en utåker väster om byn. Oliv Röst. 7 (1929). Smeds Malaxb. 187 (1935). —
Spoiler title
Spoiler content