SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2012  
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(1 d) UT-IN, adv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ut och in; särsk. i uttr. vända utin på ngt, vända ngt ut och in; äv. bildl. Lind (1749). Vill han .. / Vänder han ut-in på folk och på båt. Sehlstedt Utk. 19 (1857).
(12, 13) -INNAN, prep. [fsv. utinnan] jfr därutinnan, härutinnan.
1) (†) i lokal bet., angivande befintlighet: i (jfr uti I 1 a); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. i fråga om innehåll i text o. d. Christus (har) lärdt oss ena böön, ther fåå ordh ära vthinnan och diwp sinne. OPetri 1: 54 (1526). Hans vndersåter wdinnan wår län. G1R 3: 149 (1526). TbLödöse 396 (1597).
2) († utom i ssgrna därutinnan, härutinnan) i vissa utvidgade l. bildl. anv. (jfr 1), särsk. angivande situation l. tillstånd (jfr uti I 4) l. medel l. avsikt (jfr uti I 6). Hon wille heller bliffua widh thet onda wäsende som hon war vthinnan. OPetri 3: 233 (1530). Han är lijffzens brödh, thet är, Then födha som wij skole haffua lijff vthinnan. OPetri 3: 240 (1530). Iagh .. wil förbijdha titt nampn, ty tine helighe haffua ther frögd vthinnan. Psalt. 52: 11 (Bib. 1541). Nähr han .. wardt tilfrågatt hwadh intention och meningh han war vtinnan Gaf till swarss (osv.). VDAkt. 1664, nr 154.
(1 b) -ISA, -ning. (†) avlägsna is runt o. möjliggöra avfärd för (fartyg); jfr isa ut. Öfuerkommet medh störste lifsfahra aff issgången ij Sundet med een Dansch skuta, den jag een half mihl ij siöön uthissa lätt. OxBr. 11: 438 (1631). VFl. 1934, s. 191.
-JAGA, -else (†, Tegel G1 1: III (1622)), -ning.
1) till 1, 2: jaga ut (se jaga ut 1) l. fördriva (ngn l. ngt ngnstans ifrån); äv.: vid jakt få (djur) att komma ut (jfr 3); äv. mer l. mindre bildl. J hafwe wel förfariith huru ledis Kwng Cristiern ær wtaaff Danmark wth iagath. G1R 1: 95 (1523). (Skogsmården) ligger .. merendels i ett ihåligt träd eller ekorrebo, hvarur han blir utjagad och skjuten. Nilsson Fauna 1: 174 (1847). Att en björnhona med tvenne årsgamla ungar utjagat två unga gossar på en utanföre en udde i vattnet liggande, större sten. Källström Jagt 186 (1850). När montanismen utjagas ur kyrkan, har också den urkristna pneumatiska entusiasmen förintats. SvTeolKv. 1932, s. 394.
2) (numera mindre br.) till 2 (d), 4: tvinga l. pressa l. driva ut (ngt ur l. från ngt); särsk. med avs. på vätska l. gas l. slaggprodukter o. d.; äv. med avs. på bult (jfr jaga ut 2). Palmchron SundhSp. 6 (1642). När ett kärl är såradt gifver det efter för tryckningen af de kringliggande organerne och utjagar saften. Agardh Bot. 2: 102 (1832). Kablarne emottagas och inhalas skyndsamt, så snart skeppet aflupit, stinnarebultarne utjagas derefter, slädtåg och ridare lossas. Frick o. Trolle 116 (1872). Sedan luften blifvit utjagad af den inströmmande ångan, stänges åter luftkranen. TT 1880, s. 67. (Malmen) är vanligen af låg fosforhalt och efter bränning för utjagande af kolsyran ganska järnrik. LfF 1911, s. 46.
3) till 11, i fråga om jakt av djur.
a) (†) till 11 a: gm jagande trötta ut (djur). Lijkawist som en vthiaghat hiort trengtar efter watnet. LPetri Luther Nattw. E 5 b (1558).
b) gm jagande göra mer l. mindre slut på (djurbestånd); äv.: gm jagande tömma (mark) på vissa djur. Är en viss mark, som stundom händer, alldeles utjagad, kan man likväl vara säker, att om en 14 dagar på samma ställe icke jaga förgäfves. TJäg. 1834, s. 792. Kontinuiteten mellan forntiden och nutiden lämnar blott fisken. Älgarna och björnarna utjagades, men laxen och siken har först regleringarna förmått att lämna sina vatten. SvD(A) 9/8 1960, s. 4.
(12) -JORD. [fsv. utiorþ] (numera i sht i skildring av ä. förh.) om (urspr. obebyggd) mindre jordbruksenhet omgiven av andra jordägares mark; särsk.: till fastighet hörande jordstycke som ligger inom en annan by än fastigheten (jfr urfjäll); ngn gg äv. allmännare, om jordområde utanför l. långt borta från bebyggelse (jfr ut-mark). Enn vthiord ij Söderby. G1R 5: 118 (1528). Utjord kallas den jord, som antingen uti sjelfwa Bolbyn der den skrifwes och har sitt namn utaf, eller uti någon annan by är belägen .. med sin Ränta och titul skattlagd .. den må vara skatte- Krono- eller Frälse natur, och af en Åbo uti en annan eller samma By brukad warder. LandtmFörordn. 34 (1765). Att bönderna skaffa sig renar är någonting mycket naturligt, ty det finnes på deras utjord stora fjällsträckningar uteslutande lämpade till renbete. LAHT 1894, s. 55. När vi varit borta på en av utjordarna för att bärga havre. Wassing Dödgr. 46 (1958). jfr frälse-, klockar-, kloster-, krono-, kyrko-, skatte-utjord.
Ssg (numera bl. i skildring av ä. förh.): utjords-ägare. AdP 1800, s. 874. Utjordsägaren Gustaf Adolf Johansson från Harlingstorps utjord. PT 1909, nr 172 A, s. 4.
(11 a) -JÄKTAD, p. adj. (numera bl. tillf.) helt uttröttad av jäktande; utsjasad; jfr jäkta 2 slutet. Jag är alldeles utskrifven, utjägtad, uttröttad, och längtar outsägligt att komma på landet. 3SAH 37: 186 (1845).
(1 g, 9) -JÄMNA, -ing; -are (se d. o.), -erska (†, Östergren (1965)).
1) göra (ngt) jämnt l. jämnare, jämna ut (se jämna ut 1); äv.: platta till l. plana l. släta ut; äv.: lägga på l. stryka ut (ngt) jämnt; äv. dels i pass. övergående i dep., dels refl.: bli jämn(are), slätas ut. Uti gamla tider ströks gemenligen Tegel på en slät utjämnad jordbotn i ladan. Wijnblad Tegelbr. 20 (1761). Han bad honom höra på några löpningar .. (på pianot) till, så skulle säkerligen rynkorna i hans bistra panna utjämna sig. Cederschiöld Riehl 2: 76 (1878). Söder om Belgrad inträdde vi genast i en temligen kuperad, skogbevuxen terräng, som småningom utjämnades. Hedin Beskickn. 4 (1891). Bottnen fylles med något sylt i ett tunt lag, och däröfver utjämnas ett omkring 10 mm. tjockt lag af sandtårtmassa. Grafström Kond. 221 (1892). Kanter och hörn äro afgnagda, vinklar utjämnade. Anholm Norm. 150 (1898). För utlagning av sprickor och hål göres spacklet stadigare, för utjämning tunnare. BeckerFärgfakta 1991, s. 10: 1.
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1: mildra l. avlägsna (olikheter l. motsättningar l. fel o. d.); åstadkomma jämvikt hos l. jämställdhet i (ngt); äv.: kompensera; äv. dels refl. (se särsk. a, b), dels abs. (se särsk. e); jfr jämna ut 2, kompensera 24. Tegnér (WB) 8: 215 (1837). Att den kallare skogsluften utströmmar öfver fälten, tills en utjemning af temperaturen inträffar vid nattens inbrott. Thelaus Skog. 22 (1865). Du skänkte mig livet, när jag var i ditt våld. Nu menar jag, att det är någorlunda utjämnat oss emellan. Melin VikSaga 139 (1910). Den danska eskadern hade .. ett större antal kanoner, men detta utjämnades av att de refflade kanonerna i motståndarnas fartyg dels voro svårare, dels .. kunde avge eld åt bägge sidor. SvFl. 1939, s. 76. Beteckningen standardiserade varor betyder .. inte ledsam utjämning och grå billighet. Form 1948, s. 60. (Sedan glaset upphettats) kyls det långsamt ned till rumsvärme för att spänningar i glasmassan skall utjämnas. Kulturen 1953, s. 191. jfr tryck-utjämna o. spännings-, temperatur-utjämnande samt risk-, säsongs-utjämning. särsk.
a) åstadkomma förlikning l. försoning i (tvist o. d.); äv.: jämka samman (åsikter o. d.); äv.: mildra l. lösa (tvistefråga l. svårighet o. d.); i sht förr särsk. ss. vbalsbst. -ing: förlikning l. försoning; förr äv. refl. Jag kände mig .. hjertligen tacksam emot Löwenstern hvilkens förtjenst, det var att misshälligheten fort blef utjemnad. 2MoB 1: 105 (1813). 2SAH 46: 143 (1870; refl.). Tiden utjämnade emellertid dessa små stridigheter. 3SAH 11: 223 (1897). Vad han saknade var förmågan att utjämna meningsskiljaktigheter. 3SAH LVIII. 2: 210 (1947). Att en verklig utjämning mellan Per Albin och Höglund aldrig kom till stånd är känt. Wigforss Minn. 2: 258 (1951).
b) i fråga om ekonomi, särsk. med avs. på priser l. kostnader l. skatter o. d.: gm förflyttning l. (om)fördelning göra jämna(re) (över tid l. mellan ngra o. d.); minska l. eliminera skillnader i; äv. med avs. på konto, närmande sig l. övergående i bet.: balansera; äv. refl.; förr äv. i uttr. utjämnat tal, runt tal (jfr rund, adj. 4). Omkastas icke spannmålsprisen från höga till låga, utan att något blifvit gjordt för att utjemna dem. Agardh o. Ljungberg II. 2: 194 (1856). Under sistlidna november månad har den genom staten förmedlade telefontrafiken att uppvisa en siffra af i utjemnadt tal 280000 hvar för sig särskildt betalta samtal. SD 1900, nr 52, s. 2. Statsbidrag till beredande av utjämning av skoldistriktens kostnader för folkskoleväsendet. SFS 1934, nr 97, s. 134. Cassel TeorSocEkon. 382 (1934; refl.). Kassakontot blir utjämnat: båda sidorna är lika stora. Larson o. Rohlin ElAffärsredovisn. 46 (1975). jfr konjunktur-, pris-utjämnande o. betalnings-, skatte-utjämning.
c) i fråga om samhällsstruktur; särsk. med avs. på (sociala) skillnader mellan grupper i samhället: minska l. eliminera; äv. i fråga om fördelning av gruppers rättigheter l. möjligheter o. d.: göra jämn(are). En bestämd benägenhet att utjemna befintliga olikheter i rättigheter för olika samhällsklasser. Carlson Hist. 6: 219 (1881). Hyfsningen steg år från år .. därmed utjämnades ock den sociala klyftan. Almquist Wennerbg 36 (1917). Hela välfärdssystemet förvandlas från att vara utjämnande och gemensamt till att bli segregerande och privat. SäljSkiten 147 (2009). jfr klass-, privilegie-, standard-, stånds-utjämning.
d) språkv. med avs. på viss språklig företeelse (särsk. fonem l. stavelse o. d.): (gm analogi l. påverkan o. d.) eliminera l. minska skillnader hos l. mellan; äv. allmännare, med avs. på språk l. dialekt(er); i sht ss. vbalsbst. -ing. De få fall, där o skulle stått kvar .. äro genom analogiska utjämningar försvunna. Landsm. VI. 6: 78 (1888). Att u-omljudet i en hel mängd fall, där det inträdt, åter aflägsnats genom såkallad utjämning. FoU 16: 9 (1903). Folkmålen utjämnas efter hand under inflytande av litteraturspråken. Landsm. 1911, s. 17. jfr språk-utjämning.
e) sport. gm att göra mål l. poäng o. d. göra (ställning) jämn mellan motsatta lag; ofta abs. Kl. 3.3 em. kom utjämningen .. Sofus Nielsen .. nickade en kanonkula i mål. Jonason Fotb. 164 (1917). Efter 32 minuter lyckades den omarkerade centern .. utjämna ställningen till 1–1. SDS 1924, nr 156, s. 9. 17 sekunder före slutsignalen utjämnade Ulf Eliasson i Västra Frölunda till 26–26 mot Karlskrona. GbgP 31/3 1988, s. 33.
Ssgr (i allm. till -jämna 2): utjämnings-andel. till -jämna 2 b, särsk. om andel av skattemedel avsedd för kostnadsutjämning. SFS 1920, s. 2130.
-bassäng. (i fackspr.) jfr bassäng 1 a o. -jämnings-magasin. Utjämningsbassäng .. (dvs.) bassäng i vilken flödestoppar, t. ex. av avloppsvatten vid regntillfällen, utjämnas genom magasinering. TNCPubl. 51: 93 (1973).
-faktor. särsk.: faktor (se d. o. II 2) som verkar utjämnande. Henriksson Tyskl. 39 (1901). Upplagringen, som icke kan verka som botemedel mot kronisk överproduktion utan endast som utjämningsfaktor mellan enskilda skördeår. De Geer SvNatRiked. 2: 114 (1950).
-fond. till -jämna 2 b: fond (se fond, sbst.1 II 2) avsedd för täckande av förlust. SFS 1928, s. 1078.
-försök. särsk. (†) till -jämna 2 a: försök att stifta fred l. åstadkomma kompromiss. SAOL (1900). Diplomatiska utjämningsförsök anlitades .. i anknytning till länge sedan föråldrade fördragsbestämmelser. 2NF 23: 1503 (1916).
-galleri. (i fackspr.) i bergvägg insprängt utrymme använt för uppsamling av överloppsvatten; jfr galleri, sbst.1 1. TurÅ 1914, s. 74.
-ledning. särsk. (i fackspr.): neutralledning, nolledning. 2UB 3: 214 (1897).
-magasin. (i fackspr.) anläggning l. naturlig sänka l. sjö o. d. som mottar överloppsvatten o. tjänar som reservoar l. översvämningsskydd; särsk. om magasin i avloppsnät för utjämning i flöde av avloppsvatten; jfr -jämnings-bassäng. 2NF 28: 369 (1918). TNCPubl. 65: 149 (1977).
-mandat. mandat som i efterhand fördelas proportionellt mellan partier i syfte att utjämna förh. mellan regionalt tilldelade mandat o. valresultatet i hela riket. SvD(A) 2/2 1967, s. 10.
-medel. särsk. till -jämna 2 b, om pengar till l. ss. medel (se medel, sbst. 13, 14) för utjämning; i sht förr äv. till -jämna 2 a, c: medel (se medel, sbst. 13) för mildrande av social konflikt. Jag .. anser att arbetarebostäderna .. äro att räkna icke till utjemningsmedel af den sociala konflikten utan snarare tvärtom. TT 1874, s. 106. SFS 1924, s. 886.
-mål. särsk. till -jämna 2 e: mål som innebär att ställningen i match utjämna(t)s. IdrBl. 1924, nr 78, s. 12.
-oro. (i sht förr) jfr oro 3. För att uret skall hafva en gång som ej varierar under olika temperaturer måste det vara försedt med en verksam utjemningsoro. Hammarlund Fickur. 11 (1893).
-plan. (i fackspr.) till -jämna 1: utjämningsyta; jfr plan, sbst.1 I 3 e. SvGeolU Ba 12: 5 (1932).
-politik. 1) (numera mindre br.) till -jämna 2 a: politik som gm kompromisser l. medling o. d. försöker undvika öppen brytning. Under valstriden hade han påyrkat en lugnande utjämningspolitik. 2NF 35: 1015 (1923). SvD(A) 13/10 1968, s. 4. 2) till -jämna 2 b, c: politik som syftar till utjämning av i sht sociala l. ekonomiska skillnader. DN 19/11 1970, s. 2.
-skatt. till -jämna 2 b: skatt avsedd att utjämna kostnadsskillnader. SFS 1928, s. 1118.
-ström. (i fackspr.) utjämnande ström; särsk. om vattenflöde riktat mot primär havsström; jfr kompensations-ström. Hagman FysGeogr. 99 (1903).
-tull. till -jämna 2 b: tull som i utjämnande syfte tas ut på import av vissa (i exportlandet subventionerade) varor. AB(L) 1895, nr 260, s. 3.
-yta. (i fackspr.) till -jämna 1: peneplan, denudationsyta; jfr -jämnings-plan. Fennia LIII. 1: 235 (1930). Fjällen längre bort når alla upp till ungefär samma nivå – den gamla utjämningsytan från jordens medeltid. TurÅ 1957, s. 32.
-JÄMNARE. [till -jämna] motsv. -jämna 2, om ngn (se a, b) l. ngt (särsk. anordning l. apparat o. d.) som utjämnar l. kompenserar ngt. TT 1896, Byggn. s. 117. NE (1996). jfr tryck-utjämnare. särsk.
a) (numera mindre br.) motsv. -jämna 2 a: medlare. Utjämnare af tvister. Rydberg Myt. 2: 311 (1889). DN 31/8 1991, s. A1.
b) motsv. -jämna 2 b, c, om ngn l. ngt som utjämnar (ekonomiska, sociala o. d.) skillnader mellan (grupper av) människor; särsk. om döden. Mattsson Resebr. 155 (1910). Fehrman DiktDöd. 22 (1952; om döden).
(9 d) -JÄSA, -ning.
1) jäsa ut (se jäsa ut 2); ibland äv.: jäsa till slut; i sht om dryck; äv. bildl. (jfr jäsa ut 3). När dricka är fulljäsit, dock ingalunda utjäsit; som någorlunda synas kan på jäsandet, at thet intet faller. Broman Glys. 3: 124 (c. 1730). Et väl-bryggt, utgäsit och klart Öl, (är) den sundaste dryck, som måtteligen kan njutas. VetAH 1770, s. 267. Non mousseux, kallas sådan champagne, som fått alldeles utjäsa. Leufvenmark Vin. 2: 140 (1870). Laurin Skämtb. 545 (1908; bildl.).
2) (i fackspr.) om jäst: komma (dryck l. socker o. d.) att jäsa l. jäsa färdigt; jfr jäsa ut 4. I Norge skall man tillverka maltstarkt dricka med hjälp af sådana jästarter, som blott obetydligt förmå utjäsa drycken. Almquist Häls. 721 (1897). Hithörande (jäst)arter bibehålla .. sin förmåga att bilda sprit i vört; äfven om förmågan att utjäsa sockret .. växlar. Almquist Ärftl. 54 (1912).
Ssg: utjäsnings-grad. till -jäsa 1: förjäsningsgrad. GHT 8/11 1895, s. 2.
-KALLA, -else (numera bl. tillf., 2Petr. 1: 10 (NT 1526) osv.), -ning; -are (numera bl. tillf., Linc. Ee 2 a (1640) osv.). [fsv. utkalla]
1) till 1, 2: kalla l. anmoda l. be (ngn) att komma l. bege sig o. d. ut l. bort; äv. oeg. l. bildl., förr särsk. i fråga om att lämna jordelivet (jfr hädan-kalla 2). Thå kom hans modher och ha(n)s brödhra, och stodho vthe, och sende någhra till hono(m), som hono(m) vthkalla skulle. Mark. 3: 31 (NT 1526). När Hans K. Maitz. käre Siäl bleff aff Gwdi vthkallat aff Lekamen. Svart Ähr. 44 (1560). Jag lät utkalla sekreteraren, dr Roget, som jag kände och som presenterade mig i sällskapet. Berzelius Res. 69 (1812). Applaudissementerna hafva varit sig alltid lika, utom vid (sångerskan) Fru C:s egen benefice, då hon blef två gånger utkallad. SC 1: 384 (1820). särsk. i fråga om beordrad tjänstgöring, förr särsk. militär tjänstgöring (i krigstid); jfr inkalla 2 b α. VDAkt. 1679, nr 231. Nu, när det är allmän mobilisering, blir läget prekärt, bönderna och bondsönerna, de som var kvar hemma, är utkallade. Martinson ArméHor. 279 (1942).
2) (†) till 4: kalla (se kalla, v. I 3, 4) l. utse l. utvälja (ngn till ngt); särsk. i fråga om religiös kallelse; särsk. ss. vbalsbst. -else: kallelse (se d. o. 4). Legger idher .. winning om ath j gören idher vthkallilse och vthkorilse wissa. 2Petr. 1: 10 (NT 1526). Anno 1722 dn 24. Decembr: sammankallades samtel: Borgerskapet .. att utkalla och förslå, samt accordera om en wiss herredagzman att reesa till den nu instundande rijkzdag, stadzens ärender att förrätta. VRP 24/12 1722. KyrkohÅ 1910, MoA. s. 87 (1738).
-KAMMA, -kamning, förr äv. -KÄMMA.
1) till 4: gm kamning befria (ngt, i sht ull l. lin o. d. från ngt); ss. vbalsbst. -ning förr äv. konkret, om vid kamning erhållet avfallsmaterial; äv. bildl. (se särsk. slutet). Silkesflockar eller utkamning Tull-frie. SPF 1812, s. 272. (Spinnrockens) blån-kammar äro 2:ne stycken .. för att kunna, med en i hwardera handen, widare utkamma eller häckla blånorna. Ekenmark Lb. 133 (1847). särsk. (†) bildl.: gm noggrant genomsökande finna o. ta fram l. ut (ngn l. ngt); i sht ss. vbalsbst. -ning, om förfarandet. ”Utkamning” af värnpliktiga, som tidigare på otillräckliga grunder sluppit undan fronttjänst. 2NF 35: 1018 (1923). SvD(B) 31/7 1944, s. 5.
2) till 9: gm kamning reda ut l. lösa upp (ngt). Scherping Cober 2: 142 (1737). (Hästarnas) manar skola ordentligen utkammas. Blanche Bild. 1: 70 (1863). 10 cent. långa tofsar af utkammadt hvitt zefirgarn .. pryda hörnen. Freja 1873, s. 27. särsk. i p. pf., om hår: kammat o. löst hängande (utan uppsättning o. d.). Med rundt utkammadt hår, går han in i de förnämsta sällskap. Eurén Kotzebue Redl. 50 (1797). Lucia .. skred sakta genom skolan i vit klänning och med utkammat hår och ljus på skallen. Carlsson Hel 37 (1953).
(12) -KANT.
1) yttre delen l. längst ut av resp. i ett större geografiskt område, särsk. dels om perifert l. avlägset område i förhållande till ett (verkligt l. tänkt) centrum, ytterområde, dels om område invid yttre gräns (äv. innefattande själva gränsen) av avgränsat område, gränsområde; i pl. äv. med singular bet.; särsk. i sådana uttr. som i (i sht förr äv. ) utkanten l. en utkant l. i utkanterna (av ngt). Dalin (1855). På utkanten af österrikiska monarkien emot öster, på gränsen af den stora, ryska kontinentmassan är Bukowina beläget. Svedelius Statsk. 3: 43 (1869). Vid den utkant, der den äldre kyrkogården slutar, hvilar som gränsvakt tänkaren Boström. 2SAH 56: 220 (1879). I utkanten af Malmö växa fabriker upp snart sagdt som svampar ur jorden. NordRevy 1895, s. 881. När de kom ner till byns utkant med skottkärran såg de att vakten inte längre var kvar. Erkelius SåsomEld 337 (1989). En typograf i utkanterna av Rotterdam genomgick en personlig kris. Jonasson Hundraår. 209 (2009). särsk.
a) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr b), om plats som är avsides belägen, särsk. närmande sig dels bet.: avkrok l. bakgård, dels bet.: utpost. (Vegaexpeditionens) iakttagelser öfver alla de egendomliga företeelser, som denna utkant af jordklotet har att uppvisa. SvAlm. 1880, s. 45. Micke Krytzkow och Hans Lando voro båda ett par plantor, som så att säga växte på samhällets utkant. Benedictsson Folkl. 52 (1887). Norrlands aflägsnare delar voro en .. utkant af världen. 3SAH 12: 118 (1897). En liten ödslig rysk gränsfästning på civilisationens yttersta utkant. Solnedg. 3: 268 (1912). I skolan höll han sig i utkanten av alla samlingar. Tunström Tjuven 117 (1986).
b) bildl. (jfr a), om abstr. företeelses periferi l. gränsområde. Lundegård Benedictsson 37 (i handl. fr. 1875). Dessa intressanta sidor ligga gemenligen på ämnets utkanter, äro jämförelsevis bisaker. Verd. 1890, s. 119. Hon hade en naturlig sympati för dem, som befann sig i lagens utkanter och med vilka hon delade vissa risker. Siwertz Tråd. 56 (1957). Åke Liljegrens namn hade förekommit i utredningen. Men det hade varit i utkanten. Mankell Villospår 305 (1995).
2) om yttre kant (se kant, sbst. 4, 9) av föremål; särsk. entomol. om yttre kant av insektsvinge. Carlström Spinnm. 88 (1832). Insektvingen har vanligtvis 3 kanter: utkant (margo exterior), inkant (m. interior) och bakkant (m. posterior). Dahlbom Insekt. XIII (1837). På utkanten är kopparen blank, endast fernissad. TT 1899, M. s. 45. Kärnan upprammas vidare, dock så att sanden till en början går upp till utkanten af modellens ribbor. TT 1900, M. s. 111.
Ssgr (till -kant 1): utkants-bebyggelse. TSvLärov. 1940, s. 408.
-gata. Han stannade utanför en rad byggen vid en uppriven och belamrad utkantsgata. Siwertz Sel. 2: 146 (1920).
-kultur. kultur i geografiskt l. kulturellt ytterområde. Fornv. 1928, s. 124. Andersson SkånH 1: 127 (1947).
-miljö. jfr miljö 4. Martin Koch söker .. en helhetsverkan: han vill ha fram den trista utkantsmiljön och fånga ett och annat ansikte i vimlet. Linder 4Decenn. 313 (1949).
-område (-kant- 1934. -kants- 1950 osv.). område i utkanten (av stad l. bygd o. d.); äv. mer l. mindre bildl. SvNat. 1934, s. 82. Intensifierad forskning kring människornas försörjningsmöjligheter inom marginella miljöer eller s. k. utkantsområden, där näringsresurserna är svaga. Rig 1979, s. 32.
(2) -KARA. (†) (me-delst redskap) föra l. skjuta l. dra ut (ngt, särsk. ur ugn l. eld o. d.), raka ut; jfr kara ut. Schultze PVetA 1762, s. 6. SD(L) 1902, nr 482, s. 6.
-KAST. [fsv. utkast; till -kasta o. kasta ut]
1) motsv. -kasta 1, 3: handlingen l. verksamheten att kasta ut ngt, utkastande l. utslungande; äv. motsv. -kasta 2, i fråga om utkastande l. bortskaffande av ngt odugligt l. oönskat o. d.; särsk. (o. numera bl.) dels konkretare (se särsk. a), dels konkret, särsk. dels om (del av) anordning på redskap l. maskin o. d., dels om ngt utkastat (se särsk. b). Thet är swårt at förklara på hwad sätt frossan genom China(bark) fördrifwes, althenstund man intet ser något särdeles Naturens uthkast, hwarken igenom swett, stohlgång eller urinen. Lindestolpe Fross. 48 (1717). Utkast, (dvs.) det som hafvet kastar på stranden, strandvrak, äfven hvad som utkastas från bord under en storm. Jungberg (1873). Hammarström Sportfiske 99 (1925; vid flugfiske). Båda grönsaksskärarna har utkast och det är praktiskt när man till exempel skivar potatis i större mängd till gratäng. ICAKurir. 1992, nr 52-53, s. 19. jfr silkes-utkast. särsk.
a) konkretare, i fråga om dels spjut- l. diskuskastning o. d., om utslungande av spjut osv., dels handboll l. bandy o. d., särsk. om målvakts utkastande av bollen på plan. IdrBl. 26/11 1924, s. 7 (i spjutkastning). I sista sekunden skickade .. (handbollsmålvakten) iväg ett långt utkast som gick direkt i mål. KvällsP 24/2 2005, s. 8.
b) (†) konkret, om dels vulkaniskt nedfall, dels sten- l. flyttblock o. d.; jfr -kasta 3. Slike löse Gråstenar och Mineraliske utkast. VetAH 1740, s. 198. JernkA 1828, Bih. s. 47. jfr skiffer-utkast.
2) motsv. -kasta 5, konkret(are), om mer l. mindre preliminär o. i grova drag l. i sina huvuddrag utformad framställning av ngt, särsk. om dels förstudie till teckning l. målning o. d. (jfr skiss 1), dels koncept (se d. o. 2) till skrivelse l. litterärt arbete o. d. (jfr skiss 2); äv. närmande sig l. övergående i bet.: plan(ritning) (se särsk. a); äv. mer l. mindre bildl. (se särsk. a, b). Ett första utkast till en målning, en överenskommelse, en roman. Föreligga i utkast. Hon mejlade över utkastet. Bönderne begärte att Adelen wille hielpa them der till, att the finge see uthkastet af Rikzdagzbeslutet. RARP 4: 407 (1650). Förr målade man stora Systemer, nu teknar man små Utkast och Försök. Kellgren (SVS) 4: 188 (1780). I det föregående hafva vi åtnöjt oss att med få hufvuddrag teckna utkastet till historien om den Romerska litteraturens utveckling. Lysander RomLittH 8 (1858). (Kyrkoherden) brukade tala fritt men följde ett förut skrivet utkast, noga utarbetat med över- och underavdelningar. MinnGPrästh. 1: 57 (1924). En ny moderiktning tillkommer ytterst genom en idé av en modetecknare, som denne först i utkast sedan i detalj tecknat ner. Fröberg Skrädd. 128 (1941). jfr kart-, lektions-, porträtt-, roman-, skiss-, studie-utkast m. fl. särsk.
a) plan (se plan, sbst.1 II 1) l. planritning; förr äv. bildl., mer l. mindre liktydigt med: avsikt l. syfte (jfr plan, sbst.1 II 2). KOF II. 2: 491 (c. 1655; vid kyrkobygge). Han .. tycktes tro mig hafwa något hemligt utkast, det jag icke wågade yppa. Ödmann MPark 75 (1800). Antonio Sant Elias grafiska studier och arkitektoniska utkast över den nya staden. KvällsP 21/6 2003, s. 7.
b) i bildl. anv.: första begynnelse (till ngt), förstadium l. embryo. Columbus BiblW Q 2 b (1670). Hvad är jag sjelf utom ett ofärdigt utkast till ett menskligt väsen? Bremer Hertha 85 (1856). Ottawa .. ännu blott ett utkast till stad. Roth 1Geogr. 323 (1886).
(1, 2) -KASTA, -else (†, Linc. Cc 4 b (1640), Lind 1: 281 (1749)), -ning; -are (se avledn.). [fsv. utkasta]
1) kasta ut (se kasta ut 1) (ngt (från l. ur l. till en plats o. d.)); särsk. med avs. på (fisk)nät l. rev o. d. (jfr kasta ut 1 a); äv. (numera bl. tillf.) bildl. (särsk. med avs. på ngt abstr., se särsk. c) (jfr 5, 6); äv. med distributiv bibet., närmande sig bet.: (ut)sprida, sätta i omlopp (jfr a, b, 3; jfr kasta ut 1 e). The som näät vthkasta j watnet skola bedröffuadhe warda. Jes. 19: 8 (Bib. 1541). Här och ther utkastade försmädelige skriffter och pasqwiller om Landzhöfdingen och Professoribus. BraheBrevväxl. II. 1: 136 (1659). Den andra (handen) hade han (dvs. en prelat) altid utsträckt, för at utkasta Guds välsignelse ibland den djupt bugande menigheten. Eurén Kotzebue Orth. 2: 36 (1794). En sten utkastas med en hastighet av 20 m/sek. i horisontell riktning från ett 50 m högt torn. Bergholm Fys. 5: 35 (1925). särsk.
a) med avs. på pengar; äv. (o. numera nästan bl.) närmande sig l. övergående i bet.: förslösa, kasta bort (se kasta bort 2 b); jfr kasta ut 1 b (β). Tå man vppå hans Kröning, effter en brukeligh Ceremonie, vthkastade ibland Folcket Penningar (osv.). Schroderus Os. III. 2: 91 (1635). Men denne ville inte, för han sade att det var rent onödigt och bara utkastade pengar. Nilsson BombiMor 121 (c. 1945).
b) (†) med avs. på säd o. d.: (ut)så; särsk. mer l. mindre bildl.; jfr kasta, v. I 1 h. RARP 7: 74 (1660; i bild). Att henne effterlåtes all rougen effter the 14. skeppor här uthkastades på prästegårdzens åkrar förleden höst. VDAkt. 1678, nr 300. Bælter JesuH 3: 192 (1756).
c) (numera bl. tillf.) i bildl. anv., med avs. på beskyllning l. förebråelse (i sht förr äv. skälls- l. smädesord) o. d.: utslunga, kasta ur sig; äv. allmännare, med avs. på (oöverlagt) yttrande l. påstående o. d.: yttra l. framkasta l. yppa, äv. med avs. på innehållet i sådant yttrande osv. (jfr 5); jfr kasta ut 1 d. Min k(äre) F(ar)k(är) wille migh icke förtänkia att iagh så dristigt wthkastar mina tankar. Ekeblad Bref 1: 221 (1653; rättat efter hskr.). Ehuru de utkastade denna försmädelsen allenast i miugg och emellan sig sielfwa, så (osv.). Bælter JesuH 5: 347 (1759). De nedsättande och orättvisa beskyllningar som man behagat offentligen utkasta mot mig. Adelsköld Dagsv. 3: 243 (1900). Detta var nu blott några utkastade gissningar. Rudin Odödl. 16 (1903).
2) gm att kasta ut göra sig av med (ngt odugligt l. onödigt l. oönskat o. d.), kasta l. slänga bort; särsk. i fråga om fartyg: kasta (ngt) överbord; äv. i oeg. l. bildl. anv.: utmönstra l. förkasta; förr äv. med avs. på nyfött barn: sätta ut (se sätta ut 1 b; jfr 4); ss. vbalsbst. -ning förr äv. konkret (jfr 3); jfr kasta ut 2. The warppehögher vtkastninger och soffringa hoper som tilförende vtwaskade äre widh Sale grwffuene. G1R 7: 24 (1530). Thet godz som antingen i sielfwa Siön är blifwit utkastat, eller ock på något annat sätt utom någons förwållande bortmist. Schmedeman Just. 1492 (1697). Man vet ju, at ehuruväl man funnet uti den .. allmänt vedertagna Kyrko-Ordningen, mycket, som borde ändras och utkastas, särdeles det, som tyckes osa af Papistisk surdeg .. så (osv.). Wallquist EcclSaml. 5–8: 372 (1724). Att de gamla staterna mindre ledo af folkbrist än öfverbefolkning, ser man af .. seden att utkasta barn. Palmblad Fornk. 2: 94 (1844). Fruktträden voro för länge sedan lika plockade som en utkastad julgran. Hellström Malmros 96 (1931). jfr barlast-utkastning.
3) med saksubj.: slunga ut (ngt (från l. ur l. till en plats o. d.)), ge ifrån sig (jfr kasta ut 3); äv. med distributiv bibet., närmande sig bet.: sprida ut (jfr 1); särsk. dels i pass. övergående i dep., dels ss. vbalsbst. -ning, förr äv. konkret, särsk. om vulkaniskt nedfall l. sten- l. flyttblock o. d. (jfr 2 o. ut-kast 1 b). Forsius Phys. 252 (1611). Då fasta berglager icke finnas, måste uppmärksamheten fästa sig vid deras utkastningar eller geschieberna. Hisinger Ant. 4: 190 (1828). Vesuvius .. utsände tjocka rökpelare, utgöt en lavaström och utkastade massor af glödande stenblock. Nordenskiöld Vega 2: 448 (1881). Inåt ön (dvs. Gotl.), där de små härliga medeltidskyrkorna ligga så tätt utkastade. Fahlcrantz Kyrkoh. 255 (1907). Belyses t. ex. en metallplatta med ultraviolett ljus, utkastas elektroner enligt vissa lagar, som (osv.). Bolin KemVerkst. 185 (1942). jfr slagg-utkastning.
4) med avs. på person: kasta ut (se kasta ut 5 a) (från l. ur l. till en plats o. d.); äv.: köra ut l. bort, fördriva, äv. bildl. (jfr kasta ut 5 b). Utkastad i vuxenlivet. Thet skall skee, ath hwar och en siäl som icke hörer then propheten hon skall vthkastas frå folkit. Apg. 3: 23 (NT 1526). Att utkasta den till elände, som sjelf icke kan värna sig deremot, vore väl barbari. Snellman Stat. 48 (1842). När halftroppschefen med sin trupp utkastas på skyttelinie. SvTidskr. 1871, s. 416. En gång fann man .. ett par piplärkeungar, redan fyra dagar gamla, utkastade ur boet. Rosenius SvFågl. 2: 416 (1926).
5) [eg. bildl. anv. av 1] (†) skissera (ngt), göra ett utkast (se d. o. 2) till (ngt); särsk. med avs. på (innehållet i) dels teckning l. målning o. d. (jfr skissera 1), dels skrivelse l. litterärt arbete o. d. (jfr skissera 2); jfr kasta ut 1 f. Må .. the wel lidha, ath hertoghen later sielff vthkasta breffuit. HSH 39: 27 (1531). (Ingenjören) skall .. affatta och utkasta hvarje tomt med sin rätta längd och bredd och så regular som möjligt. HFinlH17Årh. 337 (1639). Ritaren Olof Rehn .. ärnar .. fulborda de Kopparstick öfwer S:t Henrics Graf, som på flera plåtar woro utkastade af den förra Archivi Ritaren Wendelius. Schück VittA 5: 328 (i handl. fr. 1758). Efter den plan, som jag redan för länge sedan, ehuru icke från början, utkastat, kommer (osv.). 3SAH LXI. 3: 4 (1847). Det är förut nämndt att dikten utkastats på papperet redan 1798. 3SAH 2: 335 (1887). Östergren (1965). särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: utkast l. skiss. G1R 17: 270 (1545). Vij haffve .. seedt then utkastning thu oss opå slotzbygningen i Upsale tilschicket haffver. G1R 24: 13 (1553). Lindfors (1824).
6) (†) med avs. på (bord)duk o. d.: brodera (medelst utdragssöm); anträffat bl. dels i p. pf., dels ss. vbalsbst. -ning i konkret anv., om visst slags (medelst utdragssöm förfärdigat) broderi. GripshR 154647. Skiffuedwker .. medtt 3 bredder och wttkastning i Rwthr. GripshInvent. 26/5 1547. Enn duk med sprongningh och vthkastat medh silke. FörtHert-JohLösegend. 1563, s. 91 (1566). jfr garn-, silke-utkastning.
Avledn.: utkastare, om person m.//ig., om sak r. l. m.
1) till -kasta 3, om sak; särsk.
a) i fråga om avledande l. avtappande av vatten, särsk. dels om (avslutande l. yttersta del av) anordning varigm regn- l. smältvatten avleds från tak l. byggnad, dels om uttag för avtappning av vattenledningsvatten på vattenpost l. husfasad o. d. Öfver den sydvestra liksom öfver den sydöstra sträfpelaren ses en stor utkastare. Brunius GotlK 1: 151 (1864). Galvaniserade stuprör med tratt och utkastare. TLev. 1910, nr 16, s. 2. Vattenutkastare för trädgårdsslangen. Nyare utkastare är självdränerande, men äldre kräver tömning varje höst. DN 17/1 1996, s. C20.
b) (i fackspr.) om anordning som utkastar tomhylsa på handeldvapen. EldhandvSkjutsk. 2: 26 (1877). Då en bygel (på geväret) .. nedtryckes, nedföres också slutstycket, som då stöter emot utkastaren, så att patronhylsan utslungas. 2UB 6: 341 (1904). jfr hyls-, patron-utkastare.
2) till -kasta 4, särsk. (ngt vard.) om person med uppgift att ha tillsyn över (ingången till) nöjeslokal l. restaurang o. dyl. o. därifrån avvisa l. avlägsna oönskad l. störande gäst, dörrvakt. Nordlindh EPpr 58 (c. 1905). Hovmästare och servitörer rusade till och med kuslig snabbhet uppdök också en handfast utkastare. Siwertz Förtr. 124 (1945).
(1 g) -KAVLA, -ing. kavla ut (deg l. bröd o. d.); äv. oeg. l. bildl., särsk. med avs. på dels plåt(ämne) o. d., dels (med saksubj.) naturformation l. markyta o. d. När nu Deegen för sidste gången är vtkaflat. Salé 111 (1664). I viss mån kan ock isen hafva utkaflat åsen och dymedelst danat jämnare rullstensgrusmarker. Fennia VII. 2: 76 (1892). SD(L) 1902, nr 216, s. 5 (med avs. på tennplåtar).
(4) -KESA. [fsv. utkesa; jfr mlt. ūtkesen] (†) kora l. välja ut (ngn, äv. ngt (till ngt)); utse; äv. med indirekt refl. obj.; jfr kesa, v.1, o. -kora. OPetri 2: 206 (1528). Medenn Claes Bertelson och hans hustrw sielfuer vtkeeste thenn södre delenn (av huset som skulle delas). 3SthmTb. 20/8 1593, s. 96 b. (Han) uthkeeste sigh sin Son Diadumenum til en Regementz Medhielpare. Schroderus Os. 1: 163 (1635). Saul blef .. vthkest till Konung. Isogæus Segersk. 480 (c. 1700).
Spoiler title
Spoiler content