VERSIFIKATORISK vær1sifikatω4risk, adj.; adv. -T.
(i fackspr.) som utmärker l. sammanhänger med l. har avseende på (rimmad) vers l. versifikation. Hammarsköld SvVitt. 1: 199 (1818). Den frihet, som skulle göra intryck af poetisk ledighet, lätthet, behag, ledde ofta till versifikatoriska origtigheter. 2SAH 61: 207 (1884). Kullbergs dikter äro .. i öfvervägande grad alster af fantasiens fria lek, versifikatoriska experiment utan bakgrund af någonting upplefvadt. 3SAH 13: 22 (1898). Man kan inte frånkänna författaren versifikatorisk talang. Hedberg VadUngFlick. 105 (1969).
