publicerad: 2017
VIDUNDER vi3d~un2der l. vidun4der, n.; best. -dret; pl. =; pl. best. -dren (WoJ (1891) osv.), äv. (tillf.) -derna.
Ordformer
(vidunder (w-, -idh-, -v-) 1526 osv. vijdunder (w-, -idh-, -v-, -ndh-) 1526–1723. wÿdunder (-ÿdh-, -v-) 1661–1690)
Etymologi
1) (†) märkvärdig l. häpnadsväckande händelse l. företeelse, särsk. dels: underverk, dels: järtecken (se d. o. 2 a); äv. dels: förundran l. häpnad (se a), dels: åtlöje l. spektakel (se b). Iach skall geffua widhunder vppe j hi(m)melen, och teekn nedher på jordhe(n)ne, blodh och eldh och röökdamb. Apg. 2: 19 (NT 1526). Therföre icke borde för widhvnder hållas, ther någhot sådant nw skedde (dvs. riksdag utan konungen), medhan Rijket så gott som vthan Konung är. Chesnecopherus Skäl Oo 1 a (i handl. fr. 1595). Månge wijdhunder lata sig see vnder himmelen, i haafuet, och på Iordenne. Forsius Phys. 11 (1611). Sedhan wandrade .. (Jesus) kring om hela Galileen .. och genom store wijdunder botade allehanda siwkdomar. Schroderus Os. 1: 6 (1635). Gardiet ock dahlregementet hafwa satt mäst emellan (vid slaget) .. De kunna ock snart sägas hafwa giordt widunder. Hermelin BrBarck 155 (1708). Bjuggs Poem är et vidunder: det är så märkeligt för en vis, som den röda töcknen öfver Europen för några somrar sedan, eller hvart och et vidunderligt meteor. Thorild (SVS) 3: 23 (1791). Säkert (är det) ett vidunder, som näppeligen tillförne försports, att en svensk krigshär skulle öfvervinnas i öppen slagtning af moscoviter. Crusenstolpe Tess. 4: 140 (1849). — särsk.
a) i sådana uttr. som till ngns vidunder, till ngns förundran, ngn till ett vidunder, till ett tecken för ngn. Iagh haffuer satt tigh Israels hws til itt wijdhunder. Hes. 12: 6 (Bib. 1541; Bib. 1999: Jag gör dig till ett tecken för israeliterna). Att the haffue hollit een dödh kropp i öpen graff til hwars mans widunder. Tegel E14 321 (i handl. fr. 1577). Doch haffuer Gudh nådigst låtit honom hulpin warda, och til sijn helsa igen komma, androm til stoort widunder. PPGothus Und. Ii 1 b (1590). Den wåldsamma gärning, hwilken nyligen, til ett widunder för hela werlden, är föröfwadt emot de bägge Kongl. Pohlniske Printzar. Nordberg C12 1: 467 (1740).
b) med ringaktande l. nedsättande innebörd, om ngn l. ngt som är till åtlöje l. spektakel; i vissa språkprov svårt att skilja från 2. Thå j .. till hädhilse och bedröffuilse för itt widhunder allom vtsatte woren. Hebr. 10: 33 (NT 1526). (De onda andarna) bedraga wåra Sinnen .. medh sina galna widhunder. Sylvius Mornay 402 (1674). Såsom ett Gothiskt tempel är en ofantlig massa af vidunder och stor löjlighet; men har .. ett pedantiskt Majestät. Thorild 3: 46 (1791). Sådane vidunder bland människjor! Envallsson Schlenzh. 75 (1796). — särsk. i vissa uttr.
α) i sådana uttr. som bli till l. vara ngns vidunder l. (ett) vidunder för ngn, bli till resp. utgöra ett spektakel för ngn, (komma att) uppfattas av ngn ss. löjlig l. ovärdig o. d. Wij äro wordne itt vijdhunder werldhenne, och englomen, och menniskiomen, wij äre dårar för Christi skull. 1Kor. 4: 9 (NT 1526). Skall jagh hafwa dhen, dher är itt widvnder för alla, och höra för hanss skull spott och spee. VDAkt. 1661, nr 194. Wår död syntes til ingen annan ända wara upskuten, än at wij måtte blifwa til Wijdunder för et grymt Folck. Ehrenadler Tel. 28 (1723). Jag är giord til at .. wara hwars mans narr afskrap dåre afhugg widunder missfoster åtlöje. VDAkt. 1788, nr 546.
β) ha l. hålla ngn l. ngt för (ett) vidunder, anse ngn l. ngt vara löjeväckande l. ovärdig(t). Til thet ytersta, skal man weta at brokot klädedrächt hafwer fordom hoos the Swänska för widu(n)der hållen warit. Tempeus Messenius 190 (1612). The Grekiske .. Skolor, ther .. (översteprästen Diceneus) ibland alle höghlärde och wijse män höltz för ett widhvnder. Schroderus JMCr. 95 (1620). När werldsens barn hafwa tre resor hafft tig för widvnder; så wenda the sedan igen. Swedberg Dödst. 56 (1711).
γ) för vidunder skull, av sensationslystnad; äv.: till allmänt (nyfiket l. närgånget) beskådande. Han skrifwer .. om en Qwinnes person .. (som har) blifwit warse itt stort och widt Korsztekn .. vppå sin Slöijare .. Månge luppo dijt för wijdvnder skull. Schroderus Os. III. 1: 3 (1635). (Ingen fick besöka fångarna utom när fångvaktaren) behagade sina venner ther med gratificera såsom för vijdunder skull. HH 20: 376 (c. 1640). Då .. (folket med sju huvuden), för syn och widunder skul, föras omkring från den ena orten til den andra. Roman Holbg 139 (1746).
2) om (stor) varelse av onaturlig l. högst ovanlig form l. skapnad (som gör ett skrämmande l. obehagligt intryck), monster; särsk. om djurväsen i saga l. berättelse o. d.; äv. allmännare, om ngn l. ngt som har egenskaper som i hög grad avviker från det normala l. kan upplevas som onaturliga l. skrämmande; ibland äv. (möjl. med kvardröjande bet. av 1) med tanke på positiva egenskaper (se b–d); jfr 1 b. Om eliest intet annat widunder eller förskräckeligit ting, kunne .. öffuerwinna en oöffuerwinnerlighan Första eller then aldra starkaste Man (osv.). Rudbeckius Starcke B 6 a (1624). Et vidunder med horn i pannan, horn på knäna, klöfvar på fötterna, et bittert smålöje på breda läppar. Kellgren (SVS) 5: 271 (1795). Vidunder med hundrade armar och tjugu alldeles olika hufvuden. Stiernstolpe Cuv. 63 (1821). Hit, Vidunder! Res dig ur vågorna opp, / och låt mig få se din förfärliga kropp. Ling As. 570 (1833). Perseus befriade Andromeda från vidundret, sedan han dödat den med sin blick allting förstenande Medusa. SagSed 1935, s. 31. I åns svarta vatten ruvar ett vidunder, långt nere i dyn och gömd i stinkande underjord. Henschen SkuggBrott 195 (2004). — jfr HAVS-, SAGO-, SJÖ-, SKRÄCK-VIDUNDER. — särsk.
a) om person l. djur; särsk. om person som beter sig l. uppträder på ett onaturligt l. grymt l. omänskligt sätt. Tu hade ganska rätt, at begiära det man intet skulle hålla dig för Menniskia, ty du war et Widunder, som icke hade den endaste Menskelig egenskap. Ehrenadler Tel. 736 (1723). Den .. hvilkens själ oaflåtligen beherrskades af tanken på fäderneslandets ära och storhet, kan ej vara ett moraliskt vidunder. 2SAH 34: 337 (1861). Sigrid var så genomgående ”snäll” och älskvärd, att man skulle varit ett odjur för att kunna ”hata” henne, och Gustafva var alldeles icke något vidunder. Idun 1888, s. 376. Onaturlige far och vidunder i människohamn, tänker ni mörda ert oskyldiga barn? Idun 1890, s. 39. Krit- och juraperiodens flygande vidunder. Trägårdh Djurv. 303 (1927).
b) om föremål l. företeelse; särsk. om ngt som är anmärkningsvärt stort l. kraftfullt. Dessa verkliga vidunder af voiturer (dvs. åkdon) äro svåra att beskrifva, så vida man icke föreställer sig en gammal så kallad sjuglas täckvagn verticalt afhuggen på midten. Gosselman Col. 1: 40 (1828). Den djupt känsliga .. unga flickan .. såg sina minsta förseelser förstorade till vidunder, sina oskyldigaste handlingar misstänkta. Bremer Hertha 70 (1856). Calcutta kan med sina 800,000 invånare knapt nämnas vid sidan af vidundret London. Svensén Jord. 235 (1885). Då och då rusade jagarna förbi, långa, järngrå vidunder av stål. Holmström Benj. 229 (1932). — jfr SJÖ-VIDUNDER.
c) i förb. med prep.-uttr. inlett av av l. i (i sht förr äv. uti), vars huvudord betecknar positiv l. negativ egenskap. Er Rezia måste varit et vidunder uti skönhet? Envallsson OförtMöt. 35 (1786). Han är .. ett widunder af dumhet, tröghet och oskicklighet. SKN 1841, s. 74. En betänklig och farlig öfverretning af ärelystnaden eger .. rum, då barnet framhålles som ett vidunder af dygder och företräden. Verd. 1891, s. 156. Tack vare De la Gardies och Rudbecks målningar har .. (professor Schütz) gått till efterverlden nästan som ett vidunder af elakhet och oregerlighet. Annerstedt Rudbeck Bref CXXXVI (1905). Jas 39 Gripen är stor, blank och snygg .. Här har säkert mänsklighetens yppersta intelligens varit inblandad, tänker man, när man ser detta iskalla vidunder av effektivitet. AB 29/3 2011, s. 21.
d) i sådana uttr. som (ett) vidunder till det l. det, om ngn l. ngt som uppfattas som onaturlig(t) l. skrämmande l. som (anmärkningsvärt) stor(t) l. kraftfull(t) l. märkvärdig(t). Ett vidunder till händelse, som .. med ena handen drar mig fram åt målet, och med den andra skjuter mig tillbaka. Sparre Frisegl. 2: 249 (1832). Hwad är du för ett widunder till karl, som på det wiset far ut emot en menniska, som ej känner dig, ej heller du honom? Hagberg Shaksp. 11: 51 (1851). Resenären hade .. på sina fötter ett par vidunder till pjäxor, som .. mera liknade ett par kanoter än vanlig mänsklig fotbeklädnad. Sällberg Långv. 89 (1894). I havet simma vidunder till fiskar, sådana intet mänskligt öga har skådat. SDS(A) 1932, nr 144, s. 3. Hur en jättelik pappersrulle förvandlats till en tidning .. i tidningsutgivarens nya avancerade vidunder till tryckerimaskin. NerAlleh. 31/12 2001, s. 31.
Ssgr (†): (2) VIDUNDER-FISK. om broskfisken Chimaera monstrosa Lin., havsmus (vars form kan uppfattas som underlig l. onaturlig); jfr spöke 5 a. Vidunder-fisken. Bor i Västerhafvet, och är fångad vid Strömstad. Linné MusReg. 53 (1754). Östergren (1967). —
(1) -LAND. förundransvärt l. sällsamt land, sagoland. Indien, fantastikens gamla vidunderland. Vetterlund StDikt. 111 (1901). Östergren (1967).
Avledn.: VIDUNDERLIG, adj. -are; adv. -en (†, Weste (1807), Dalin (1855)), -t (Adlerbeth Æn. 155 (1804) osv.).
1) till (1,) 2: sällsam l. besynnerlig; orimlig l. absurd; äv. (o. numera i sht): som upplevs starkt positivt, underbar. Widunderliga bilder, tankspöken och galenskaper swäfwa i et skumt ljus för hans inbildningsspegel. Hasselroth Campe 125 (1794). Så blir det .. för dem en vidunderlig tanke, att studenter, att ”gentlemän” skulle uppträda med .. körsång. Nu 1877, s. 236. Utsikten när man når toppen är vidunderlig. Karnstedt Slamf. 217 (1977).
2) till 2: som liknar ett vidunder; förfärlig, avskyvärd; äv.: mycket stor. Kellgren (SVS) 5: 586 (1792). Vidunderliga varelser, hvilkas blotta åsyn kunde jaga den tappraste soldat på flykten. Fryxell Ber. 6: 237 (1833). Vidunderliga svårigheter att få pengar, när de bäst behövdes. Göth SmeFredrKJ 141 (1936). Den metafysiska hemkänslan i tillvaron .. har sjuknat, färgerna slocknat. Det ohyggliga, det vidunderliga tränger sig in. 3SAH LIV. 2: 238 (1943).
3) till (1,) 2, ss. adv., närmande sig l. övergående i rent förstärkande bet.: väldigt, oerhört, fantastiskt. Vidunderligt grymma / Tvillingsresar med trotsande arm. Adlerbeth Æn. 155 (1804). Matsalen hade utsikt över den vidunderligt sköna Piazza Sankt Marcus. Wall Männ. 118 (1926).
Avledn.: vidunderlighet, r. l. f. till vidunderlig 1, 2: särsk. konkret(are): sällsamhet l. egendomlighet. Medan vi skåde vidunderligheten af nya upptäckter. LBÄ 23–24: 25 (1799). Dessa vidunderligheter, hvilka .. på grund af sin orimlighet ej borde kunna vinna synnerlig spridning. 3SAH 13: 7 (1898).
Spoiler title
Spoiler content