VIMMEL vim4el, sbst.1, n.; best. vimlet.
Etymologi
[jfr t. wimmel, gewimmel; vbalsbst. till VIMLA, v.1]
1) (numera mindre br.) motsv. VIMLA, v.1 1, om förhållandet att ngn l. ngt rör sig (av o. an) l. far omkring. Columbus (SVS) 2: 181 (1679). Vid min förtroliga lockning skola .. (hönsen) flacksa til fenstret och under smekande hvimmel begära mat af min hand. Enbom Gessner 124 (1794). Båtarnas orediga hvimmel ordnade sig i grupper. PoetK 1819, 2: 8. Svanorna, som nyss hade legat i en så skön ordning, summo nu om varandra i häftigaste vimmel. Lagerlöf Holg. 2: 174 (1907).
2) motsv. VIMLA, v.1 2, om (stor l. oordnad l. oredig) mängd l. skara l. kollektiv (av levande varelser l. föremål l. företeelser) som befinner sig tillsammans o. (mer l. mindre planlöst l. oroligt) rör sig av o. an l. far omkring, myller; särsk. i fråga om nöjesliv o. d.; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett med av, angivande vad mängden osv. består av. Amnelius Quirsfeld 459 (1690). Ljuskronor strålade i salarne, der ett brokigt hvimmel af gäster redan rörde sig. Lundgren MålAnt. 2: 208 (1859). Ett vimmel af fågellåt, kvitter och nyvaknad glädje. Geijerstam LycklMänn. 198 (1899). I kottbärande alar finner man ofta ett lifligt vimmel af gråsiskor. Uppl. 1: 133 (1901). En stor ångande fabrikslokal med ett vimmel av maskiner och arbetare. Siwertz JoDr. 142 (1928). (Hon) syns ofta ute i Malmös vimmel. Arbetet 23/8 1995, s. 5. En ryggtavla på väg att slukas upp i vimlet. Östergren SistCig. 155 (2009). — jfr FOLK-, GATU-, KRIGS-, MÄNNISKO-, SLAKT-, STJÄRN-, STORSTADS-, STRIDS-, TRAFIK-VIMMEL m. fl.
Ssgr (till 2): VIMMEL-REPORTAGE. i tidning l. på TV o. d.: reportage från vimmel i nöjeslivet; jfr reportage 2 o. societets-reportage. Du vet att du blivit gubbe eller tant när .. du bläddrar i vimmelreportage och inser att du känner igen fler kändisar i Svensk Damtidning än i Vecko-Revyn. Expressen 19/4 1991, Bil. s. 6. —
