publicerad: 2017
VISIR visi4r, sbst.3, n. (KrigVAT 1850, s. 392 osv.) ((†) r. l. m. l. f. BoupptSthm 22/2 1661); best. -et; pl. = (Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 91 (i handl. fr. 1654) osv.) ((†) -er WoJ (1891), Auerbach (1916)).
Ordformer
(fisier 1654. viser- i ssgr c. 1695 (: viser-skott)–1889 (: viserskifva). visier 1686. visière 1837. visir (-z-) 1645 (: Visir- och Bysz Mäster Roder) osv. wijseer 1661)
Etymologi
(numera bl. ngn gg) på skjutvapen l. mätinstrument o. d.: sikte l. siktinrättning; jfr DIOPTER 1. 16 st. Fransöska Fisier med Fyrlåsz. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 91 (i handl. fr. 1654). (Han hade) Circlar Lineal, Quadranter med Visier. Rosenfeldt Roo A 4 b (1686). Man rigtar först pjesen öfver visir och korn mot det på t. ex. 100 stegs afstånd belägna målet. KrigVAT 1839, s. 249. Överst på gnomonen anbringar man en skiva med ett litet fint hål i mitten (det första ”visiret”), som då åstadkommer en liten elliptisk solbild på marken. Strömgren AstrMin. 2: 69 (1927).
Ssgr (Anm. Vissa av nedanstående ssgr kan möjl. äv. hänföras till VISERA, v.1, jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): VISIR-LINJE. (i fackspr.) siktlinje (se sikt-linje, sbst.2); särsk. om (tänkt) linje mellan sikte o. korn på vapen l. mätinstrument o. dyl. l. om motsv. linje mellan öga o. riktpunkt l. mål. JernkA 1839, s. 233. Visirlinie eller sigtlinie är den, som, gående från ögat efter sigtet och kornet, träffar föremålet. Källström Jagt 209 (1850). Visirlinjen .. d. v. s. afståndet mellan siktskåra och kornspets. 2NF 23: 409 (1915). —
-PUNKT. (†) om punkt på siktlinje; särsk.: siktpunkt (se d. o. 2 a). Hazelius Artill. 80 (1833). Det enklaste riktmedlet .. är siktskåra och korn, tillsammans benämnda visirpunkter. 2NF 23: 409 (1915). SAOL (1973). —
-SKIVA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) mattskiva (för bl. a. inställning av skärpa). Nyblæus Fotogr. 23 (1874). Likväl må anmärkas, att fotografen för att få hela den långa fjällsträckningen in på visirskifvan nödgats uppställa sin apparat väl långt från fjället. TurÅ 1891, s. 106. —
-SKOTT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om skott som avfyrades vid elevation (se d. o. 1 b) av artilleripjäs; särsk. om kanonskott (från längre distans) varvid eldröret vinklades uppåt (över riktpunkten) för att träffa målet. Grundell AnlArtill. 2: 46 (c. 1695). Att sigtlinean går öfver kammarens och trumfens högsta punkter, hvilket kallas att rikta öfver metallen, sjelfva skottet kallas vizir-skott, och den höjning kanonen då eger, sigt- eller vizir-vinkel. Hazelius Artill. 82 (1833). —
-VINKEL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) vinkel mellan visirlinje o. kärnlinje vid visirskott. KrigVAH 1827, s. 174.
Spoiler title
Spoiler content