VRÅK vrå4k, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar; förr äv. VRÅKA l. VÅKA, f. l. r.; l. VÅK, m. l. r.; l. VÅG, sbst.2, m. l. r.; best. -en; l. VÅP, sbst.1
Ordformer
(vråk (w-) 1798 (: Ormvråk) osv. vråka 1907 (: ormvråka). våg (w-) 1821 (: Muswåg)–1907 (: musvåg). våk 1907 (: ormvåk). wåka 1827 (: Ormwåka). wåp 1785 (: Möszwåp))
Etymologi
[fsv. -vaker (i ssgn musavaker); motsv. ä. d. -vok (i ssgn mus(e)vok) (d. våge), nor. -våk (i ssgn musvåk), fvn. vákr, falk(art), hök; av ovisst ursprung; former med vr- har trol. uppkommit i ORM-VRÅK gm påverkan från förledens -r-]
om fågel tillhörande något av släktena Buteo Lacépède l. Pernis G. Cuvier; särsk. dels (zool.) i pl., sammanfattande om dessa släkten, dels (o. i sht) ss. senare led i ssgr; äv. (i vissa trakter) ss. senare led i ssgrna ORM-VRÅKA, ORM-VÅKA med bet.: glada (se GLADA, sbst.2); jfr RÅK, sbst.3 Wråk. En roffågel. Deraf finnas Biwråk, Gråfalk, Ormwråk, som alla äro temligen talrike. Leijonflycht (1827). Vråkarna utmärka sig genom trög flykt med korta och trubbiga vingar. Carlson Fågl. 178 (1894). Från den gamla poppeln i kanten av mossen sänker sig en vråk i makalöst vacker flykt. Holmström LändStränd. 2: 4 (1919). — jfr FJÄLL-, MUS-, ORM-VRÅK m. fl. o. ORM-VRÅKA o. MUS-VÅG o. ORM-, SKEN-VÅK o. ORM-VÅKA samt MÖSS-VÅP.
SAOB
