SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2023  
ÄSS, sbst.3, l. ESS, sbst.3, äs4, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(ess 1817 osv. äss 1751 osv.)
Etymologi
[samma ord som S, sbst.]
(utom ss. senare led i ssgr numera bl. mera tillf.) om bokstaven S (särsk. (o. i sht) ss. förled i ssgr); äv. (o. i sht): S-formigt föremål (jfr S, sbst. 1 b) (särsk. om dels redskap, dels bakverk). Olje-quarnen bestod af Stamp, Äsz och Präsz. Linné Sk. 189 (1751). Blanka, granna julhögar för en hvar voro uppställda, bestående af bröd af fyra särskildta sorter och olika former, kallade ”kyrkdörrar”, ”julkusar”, ”broar” och ”ess”. Carlén TatS 1: 32 (1866). Degen .. formas till långa, smala fingerstjocka stänger, hvilka .. afskäras i 1 dem långa bitar och sättas på smorda plåtar i form af ett ess. Friberg Kokb. 68 (1893). jfr: En Gulkädie m(ed) dubbel esz wogh 6 lodh ½ q(ui)ntin min(dre). 2SthmTb. 5: 220 (1577; möjl. om S-formiga hängsmycken). — jfr SABEL-, SPRITS-ESS o. FJÄDER-, KÅL-, MANDEL-ÄSS.
Ssgr (numera bl. mera tillf.): ÄSS-BUKT. (i fackspr.) S-bukt. ReglVirkeslefv. 1825, § 43.
-FORMIG. S-formig. Ess-formiga krökningar. Almroth Karmarsch 201 (1838).
Spoiler title
Spoiler content