publicerad: 1935
KAMEL kame4l, i bet. 1 o. 2 m. l. r., i bet. 3—5 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er (Jer. 49: 32 (Bib. 1541) osv.) ((†) -ar 1Mos. 24: 10 (Bib. 1541), Kolmodin QvSp. 1: 657 (1732)).
Ordformer
(tidigare skrivet cam-. — kamel (came(e)l, camehl) 1526 osv. kammel (cammel) 1704 (: Cammel hår)—1751 (: Kammelgarn). kammeel (cammeel) 1642 (: Cammeelshåår) —1676 (: Kammeeleband))
Etymologi
[fsv. kamel; jfr isl. kamell, mnt. o. t. kamel, holl. kameel, eng. camel; av lat. camelus, av gr. κάμηλος, av arab. ǧamal l. hebr.-feniciskt gāmāl; jfr äv. fr. chameau. — Jfr KAMELIN, KAMELOPARD(AL), KAMLOTT]
1) individ l. art hörande till det av en l. tvenne pucklar l. fettknölar på ryggen utmärkta, tvenne arter omfattande släktet Camelus Lin. inom kameldjurens grupp; stundom speciellt om den tvåpuckliga kamelen i motsats till dromedaren; förr stundom [efter uttr. till häst, till fots] i uttr. (färdas, resa osv.) till kamel(s), dvs. med användande av kamel. Enpucklig kamel, Camelus dromedarius Lin., dromedar; tvåpucklig kamel, C. bactrianus Lin. Lättare är en camel gå genom itt nååls ögha, än en rijk menniskio gå in vthi gudz rike. Mark. 10: 25 (NT 1526). (De vendiska krigsknektarna) ladhe stora Bördor på monge aff Kyrkiones Tienare, lijka såsom på Camelar och andre Dreefnööt. Schroderus Os. 1: 700 (1635). Den, som är något van vid att göra resor till häst, han kommer ock lätteligen ut med att resa till camels. Eneman Resa 2: 3 (1712). Kamelen .. är öknens skepp. Geijer BlåBok. 48 (1837). Scheutz NatH 48 (1843; om tvåpuckliga kamelen). (Vi funno) spåret af en vild kamel. Hedin GmAs. 1: 438 (1898). (Staden) ligger 3 veckor på kamel från kusten. GHT 1898, nr 224 A, s. 3. 4Brehm 2: 113 (1921). — jfr LAST-, RID-KAMEL. — särsk.
a) [efter nedan anförda bibelställe] bildl. i uttr. sila mygg(or) och svälja (förr äv. svälja upp, uppsluka o. d.) kameler (förr äv. kamelen), hänga upp sig på o. kritisera l. göra affär av obetydligheter l. småsaker, under det att saker av en helt annan vikt o. betydelse få passera oanmärkta. J blinde ledhare j sijlen myggor, och swälgien vp camelen. Mat. 23: 24 (NT 1526). Sijla mygg och vpsluka hela kamelen. SvOrds. C 2 b (1604). Han kunde sila mygg och svälja en Camel; / Ha Herrans ord i mun, i hiertat Satans spel. Kolmodin QvSp. 1: 204 (1732). Fröken silar mygg och sväljer kameler, glömmer det stora för det lilla. Knorring Cous. 1: 41 (1834). LLarsson (1929) hos OPetri Tb. VII.
b) (föga br.) bildl. i uttr. av en mygga (ngn gg en harkrank) göra en kamel, göra en mygga till en kamel o. d., låta en i sig själv obetydlig sak antaga orimligt l. fantastiskt stora proportioner, ”av en mygga göra en elefant”. Synes altså wara fåfängt her medh fara och giöra Cameler af hårkranker. MWexionius (1650) i BraheBrevväxl. II. 1: 56. Nya klagomål (inkommo över hertigarna) och den vid alla Hof vanliga ohyran giorde strax mygg til Kameler. Dalin Hist. 2: 344 (1750). Annerstedt Rudbeck Bref ccvii (1905).
2) oeg. o. bildl., med förklenande l. ringaktande innebörd om djur l. människa.
a) (vard., mindre br. utom i Finl.) om dålig häst: krake. Bellman (SVS) 1: 189 (c. 1773, 1790). Gå och fatta i munlaget; styr dermed din arma kamel, så skall jag under tiden skjuta på. Almqvist Skälln. 8 (1838). Blanche Band. 423 (1848). Hvad har han ridit för kameler i sina dagar, efter han icke bättre förstår sig på våra finska stridskampar? Topelius Vint. II. 1: 306 (1879, 1881). FoU 15: 53 (1902).
b) (vard.) om människa. Stiernstolpe DQ 4: 387 (1819). Hvart tog den kamelen Anders vägen? Almqvist Ekols. 1: 298 (1847). Topelius Läsn. 7: 191 (1891). Den där räntmästarn, det är allt en konstig kamel det. Dahlbäck Åb. 141 (1914). — särsk. (i Finl.): fotsoldat, infanterist. Schulthess (1885). Uppassningen (vid bordet) sköttes af kårens soldater, ”kamelerna”. Gripenberg Kadettk. 197 (1912).
3) [efter motsv. anv. i holl.] sjöt. ett slags pråm l. ponton med vars tillhjälp ett fartyg kan lättas tillräckligt för att tagas av grund l. föras igenom en i förh. till fartygets djupgående alltför grund farled; vanl. i pl. (då minst två dylika pråmar, en på vardera sidan av fartyget, erfordras). När nu bägge Kamelerne (som pumpats fulla med vatten) å båda sidor kommit väl under (skeppet), utpumpas åter vattnet, men lyfter tillika Skeppet ifrån grunden, at det kan flyta. SvMerc. 1763, s. 715. Ekelöf Skeppsm. 273 (1881). Dens. Ordl. (1898).
5) [jfr motsv. anv. i ä. t.; vissa sengrekiska o. senlat. kommentatorer av den hel. skrift antogo felaktigt att κάμηλος resp. camelus hade denna bet. i Mat. 23: 24, Mark. 10: 25 (se under 1 ovan)] (†) grovt tåg, kabel. Verelius 136 (1681).
-BAND. (kamel- 1645—1661. kamele- 1655—1676) [elliptiskt för KAMELHÅRS-BAND] (†) band av kamelhår l. kamelgarn. OxBr. 11: 810 (1645). BoupptSthm 28/8 1676 Bil. —
-DJUR.
2) zool. i pl. benämning på en familj av idisslarna, Camelidæ, omfattande kamelsläktet o. lamadjuren; äv. i sg., om hithörande djurindivid. NF (1884). Nathorst JordH 899 (1894). 4Brehm 2: 111 (1921). —
-DRIVARE. (kamel- 1745 osv. kamele- 1640) karl som sköter o. pådriver kameler. Linc. (1640; under camelarius). Vid 25 års ålder tog (Mohammed) .. tjänst som kameldrivare hos en rik köpmansänka vid namn Kadidja. Grimberg VärldH 5: 218 (1931). —
-FÅR. (†) lamaarten Auchenia vicugna Desm., vikunja; jfr GET-KAMEL. Palmblad LbGeogr. 83 (1835). Frey 1846, s. 119. —
-GARN. (kamel- 1710 osv. kamele- 1743—1779)
1) [jfr t. kamelgarn] garn som är spunnet av kamelens ull l. vari dylik ull ingår. Synnerberg (1815). 3NF (1929).
2) [jfr t. kamelgarn o. käm(m)elgarn, ävensom KAMELHÅR 2] garn som är spunnet av angoraull o. dyl. l. vari dylik ull ingår. RARP 17: 215 (1710). Turkiska Getter hafva et fint ragg, hvaraf spinnes Kamelgarn. Hastfer Får 32 (1752). Ekenberg (o. Landin) 339 (1890). Jensen Mickiewicz 409 (1898). Anm. till 2. I modern tid har man försökt ersätta ordet i denna bet. med kämelgarn. 4Brehm 1: 589 (1920).
Ssgr: kamelgarns-knapp, r. l. m. till -garn 2. Stora camelgarns knappar med löpande flätade trådar. Linné Ungd. 2: 362 (1734). GT 1788, nr 130, s. 4.
-tyg. 1) till -garn 1. SlöjdkomBet. 1907—08, s. 62. 2) till -garn 2. SmålAlleh. 1883, nr 122, s. 4. —
-GET. (numera föga br.)
2) [snarast elliptiskt för KAMELHÅRS-GET] angoraget. Rothof Reg. (1762). Rebau NatH 1: 310 (1879). Ekenberg (o. Landin) 339 (1890). —
-HÅR, se d. o. —
-HÖ. (kamel- 1659 osv. kamele- 1638—1639. kamels- 1578—1739) [jfr t. kamelheu] benämning på två arter av grässläktet Andropogon, A. laniger Desf. o. A. Schoenanthus Lin., vilka utgöra kamelernas huvudnäring i öknarna o. som förr äv. användts inom läkekonsten. BOlavi 3 b (1578). Hitzighe (örter): Såsom .. Camelehöö, Kärrlök, Bakhumbla (m. fl.). Schroderus Comenius 136 (1639). Serenius Iiii 3 a (1757; under camel's-hay). 3NF 11: 209 (1929). —
-KARAVAN. Hedin GmAs. 2: 49 (1898). För trafiken såväl i det inre (av Algeriet) som med Sahara äro kamelkaravaner fortfarande av stor vikt. Rönnholm EkonGeogr. 159 (1907). —
-KNAPP, r. l. m. [elliptiskt för KAMELHÅRS-KNAPP] (†) knapp av kamelhår l. kamelgarn. 4 Dusin cameel knapper. Bolinus Dagb. 84 (1683). —
-MASK; pl. -ar. (knappast br.) larv av piltandvingen, Notodonta ziczac Lin.; jfr -SPINNARE. Dahlbom Insekt. 184 (1837). —
-RYGG. (kamel- 1819 osv. kamele- 1694) ofta i förb. (färdas, forsla ngt o. d.) på kamelrygg(en). Dryselius Måne 509 (1694). Om fienden nalkas, kunna .. (araberna) på kamelryggen hastigt undkomma till långt aflägsna trakter. Thorell Zool. 2: 109 (1861). 17,000 m. järnrör .., hvilka fått på kamelrygg transporteras uti Sahara. TT 1897, K. s. 68. —
-SADEL. 1Mos. 31: 34 (öv. 1774). Orre SkissÖkn. 255 (1922). särsk. vävn. = -SÄCK. 2UB 8: 330 (1900). —
-SKÖTARE. (kamel- 1700 osv. kamele- 1652) Wollimhaus Ind. B 7 b (1652). Ahrenberg Männ. 6: 190 (1914). —
-SLÄKTE(T). släktet Camelus Lin. inom kameldjurens ordning; förr äv. allmännare om kameldjuren. Llaman (också af kamel-slägtet) är Amerikas Kamel. Palmblad LbGeogr. 83 (1835). Kamelslägtet (Camelus) med ganska lång hals, klufven öfverläpp och inga horn. Sundevall Zool. 37 (1835). Scheutz NatH 48 (1843). —
-SPILLNING. Rosenius Himmelstr. 262 (1903). Murade ugnar, som eldas med kamelspillning. Funch KBref 160 (1909). —
-SPINNARE, r. l. m. (föga br.) fjärilsarten Notodonta ziczac Lin., piltandvinge, vars larv har tvenne pucklar på ryggen; jfr -MASK. Dahlbom Insekt. 183 (1837). —
-STALL. (kamel- c. 1755 osv. kamela- 1541—1739) Hes. 25: 5 (Bib. 1541). JudLittSSkr. 9: 210 (1929). —
-STO. Mjölken af kamelsto .. är .. bättre än vår yppersta grädde. Wallin Bref 65 (1846). NorstedtVärldH 4: 404 (1928). —
-SÄCK. vävn. möbeltyg i konstrikt mönster, avpassat till kvadratiska dynor o. imiterande österlänningarnas kamelsadlar; jfr -SADEL. Turkiska Divaner, klädda med kamelsäck. SD 1892, nr 325, s. 7. 2UB 8: 330 (1900). UNT 1929, nr 10327, s. 8. —
-TÖRNE. benämning på ett par till familjen Leguminosæ hörande växter.
1) den i Persien, Syrien o. Egypten växande busken Alhagi camelorum Fisch., som tjänar kamelen till föda. LAHT 1912, s. 61.
2) [med utgångspunkt i holl. kameel, som i Sydafrika äv. användes ss. benämning på giraffen] det sydafrikanska trädet Acacia giraffæ Willd., vars blad utgöra en huvudsaklig del av giraffens föda. Möller ResAfr. 221 (1899). 2NF 13: 842 (1910). —
-ULL.
2) [jfr t. kamelwolle o. käm(m)elwolle, ävensom KAMELHÅR 2] = KAMELHÅR 2. Dalin (1852; med hänv. till kamelhår). Anm. till 2. Ngn gg förekommer i denna bet. formen kämelull. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 160 (1852). 4Brehm 1: 589 (1920).
-tröja. —
-VAKTARE. (kamel- 1738 osv. kamele- 1640) kameldrivare, -skötare. Linc. (1640; under camelarius). WoJ (1891).
B (†): KAMELA-HALM. halm använd till strö under kamel. Tå toogh Rahel beläten, och ladhe them vnder Camela halmen, och satte sig ther på. 1Mos. 31: 34 (Bib. 1541; Luther: vnter die strew der Kamel). —
-STALL, se A.
C (†): KAMELE-BAND, se A. —
-DRIVARE, -GARN, se A. —
-HÖ, -MJÖLK, -RYGG, -SKÖTARE, -VAKTARE, se A.
-HÖ, se A. —
Avledn.: KAMELA, v. -ade. (tillf.) färdas på kamel; i förb. kamela fram. En gång kamelade vi .. fram i en .. bergdal. Kræmer Orient. 170 (1866). —
KAMELINNA, f. [jfr t. kamelin] (†) kamelhona. Tu lop om kring såsom een Camelinna vthi sinom heta. Jer. 2: 23 (Bib. 1541; Bib. 1917: kamelsto). Ödmann StrSaml. 5: 6 (1792).
Spoiler title
Spoiler content