ANNEXION an1äkʃω4n, äfv. an1ek-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
vbalsbst. till ANNEKTERA.— särsk. till d. o. 3 a. Wieselgren Bild. 355(1871, 1889). Annexionen af Elsass. Forssell Stud. 2: 297(1888). De nya tyska annektionerna i Ostafrika voro den brännande frågan för dagen. Gleerup i Kongo 2: 456(1888). — konkret: annekteradt område. Ludvigs (dvs. L. XIV:s) annexioner vid gränsen bevarades mycket längre tid än de aflägsnare områden, som t. ex. Napoleon lyckades underlägga sig. Cederschiöld Skriftspr. 5(1897).
