publicerad: 1925
BÖJD böj4d, p. adj.
Etymologi
1) motsv. BÖJA, v. I 1: krökt, krokig, bågformig, buktad, buktande, buktig. Raka och böjda järnrör. Flackt böjda fönsterbågar. Den vackert böjda näsan. Veckade och böjda berglager. VarR 22 (1538). Klor .. Äro (antingen) .. Rake .. (eller) Bögde. Retzius Djurr. 151 (1772). — jfr BÅG-, CIRKEL-, DUBBEL-, HÖGER-, IN-, KNÄ-, KRUM-, SICKSACK-, SNED-, UNDER-, UPP-, VINKEL-, VÅG-, VÄNSTER-, ÖFVER-BÖJD m. fl.
2) motsv. BÖJA, v. I 2: nedböjd, lutande, lutad; i sht om person (l. om ngns kropp l. hufvud o. d.); särsk. (i sht i högre stil) i uttr. böjd af år l. sorger o. d.; äfv. bildl.: tryckt (af l. under ngt). Hon stod böjd öfver den sjuke som låg i sängen. Sitta böjd öfver sitt arbete. Böjd under en tung börda (äfv. bildl.). Mörk Ad. 2: 338 (1744). Ferneys Filosof (dvs. Voltaire), af år och lagrar böjd. JGOxenstierna 2: 178 (1796, 1806). Den gamle satt med pannan böjd mot jorden. Geijer I. 3: 204 (1811). Böjd men ej bruten af de åttio åren. GHT 1898, nr 218 B, s. 1. — jfr BAKÅT-, FRAMÅT-, NED-, NEDÅT-, O-BÖJD m. fl. — särsk.
a) spelt. i uttr. böjd stöt, i fråga om biljardspel. Böjd stöt (motsatsen till vågrät stöt), när man vid stöten böjer kön nedåt. Wilson Spelb. 68 (1888).
b) (i högre stil, i sht poesi) motsv. BÖJA, v. I 2 a: lutande sig (ned), knäböjande (i sorg l. vördnad l. fruktan o. d.); äfv. bildl. Wallin Vitt. 1: 33 (1808). Till korsets fot i tårar böjd. Stagnelius (SVS) 3: 199 (1822).
3) [sannol. eg. öfv. af lat. obliquus; jfr emellertid äfv. BÖJA, v. I 4] (†) språkv. i uttr. böjd kasus, oblik kasus. Leopold i SAH 1: 191 (1801). Sneda eller böjda kasus. Schiller SvSpr. 80 (1859).
4) [jfr t. geneigt, eng. inclined, fr. incliné; efter lat. inclinatus; jfr BÖJA, v. I 5] om person: som har sin håg l. sitt sinne riktad(t) (på ngt), som har böjelse l. lust (för ngt), benägen l. hågad (för ngt), begifven (på ngt); förr äfv.: fallen l. lagd (för ngt), som har anlag l. disposition (för ngt); förr äfv. om håg l. sinne o. d.: riktad (på), vänd (till); förr äfv. om sak: som har benägenhet (för ngt); förr vanl. med prep. till, numera bl. med prep. för l. (i sht i skriftspr.) med inf.-bestämning. Böjd för skämt och lek mera än för allvarliga studier. Böjd för intriger, för kif och trätor. Vi äro böjda för den tron l. (för) att tro (osv.). Jag känner mig inte böjd för att göra det just nu. Bögd til barmhertigheet. Linc. Mm 5 b (1640). Hwem som här till (dvs. för rygg- o. njurvärk) är bögdh. Lindh Huuszapot. 167 (1675). Är din inre håg, så ganska krafftigt bögd, / Til Skald (dvs. skaldande) och Skalders konst. Brenner Dikt. 2: 108 (1704). Han af Naturen var til denna sysla bögder. Livin Kyrk. 18 (1781). Cölnisk Jord är en rödaktig svärta, som är böjd at fälla sig och rodna. Miniatursk. 85 (1784). För dans och lek var ingen böjd / I dessa sorgens år. Snoilsky 3: 32 (1883).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content