BIÖGA bi3~ø2ga, n.; best. -at; pl. -ögon.
Etymologi
[jfr d. biøine, pl., holl. bijoog, äfvensom t. nebenauge; se BI-, prefix1 2]
zool.
1) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] benämning på de små, vanl. tre, enkla ögon som finnas på hjässan af vissa insekter jämte de vanliga (facett)ögonen, punktöga. Marklin Illiger 251 (1818). (Myrorna hafva) två små ögon och tre ”biögon”. J. F. Hallenborg i Läsn. f. sv. folket 1909, s. 153.
2) [jfr nylat. ocellus] (mindre br.) om mindre öga på fjärilsvinge som förekommer vid sidan om ett annat större, ocell. På framvingens båda sidor står (hos Hipparchia Megæra) ett öga med hvit pupill, och oftast ett biöga der bredvid. Thomson Insect. 144 (1862).
