BIARM bi3~ar2m, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr t. nebenarm; se BI-, prefix1 2]
1) (†) om understödjande, hjälpande person; jfr ARM, sbst. I 3. Den Svenske Bonden skulle .. med ringa upoffring vinna många hjelpsamma bi-armar, om han .. kunde til egande rätt uplåta Hustomt, jämte en liten Kålgård eller Potatoestäppa. D. v. Schulzenheim i LBÄ 11—13: 66 (1798). Dens. Därs. 32: 56 (1799).
3) om långsträckt parti utskjutande från hufvudmassa l. midtelparti: sidoarm; jfr ARM, sbst. III 4. Hahnsson (1884). Hufvudarmen (till en lampett l. dyl.) delar sig (stundom) i olika biarmar. Adler Meyer 404 (1894).
