SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
BIAPOTEK, n.; pl. =.
Etymologi
[se BI-, prefix1 2]
(†) filialapotek; medicinalförråd. På thet dhesse förordnade Apoteekare så mycket bättre måge kunna erhållas, så skall hwarcken en Medicus Practicus, Chijrurgus, Laborant, Distillator eller någon annan ehoo dhet och wore, hafva fritt tillståndh at hålla något bij-Apotek. Hjelt Medicinalv. 3: 354 (i handl. fr. 1675). Filialer eller biapotek voro (under 1700-talet) icke ovanliga. Därs. 368 (1893).
Spoiler title
Spoiler content