BIARKI bi1arki4, r.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. biarchie, eng. biarchy, af bi- (se BI-, prefix2) o. -archie, -archy af gr. -αρχία (se ANARKI, MONARKI osv.) af ἀρχός, anförare, ledare, styresman]
(mindre br.) styrelsesätt med två högsta styresmän (konungar). I Messenia blef .. Konunga-magten så försvagad, at blotta namnet var endast öfrigt. Samma hände i Lacedaemon, genom den af Heracliderna införda biarchien. Eberhardt Allm. hist. 1: 126 (1766). G. Dalin (1871). Ekbohrn Främ. ord (1904).
