publicerad: 1913
BLEKHET ble3k~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4~1 (ble`khet Weste), r. l. f.; best. -en.
1) till BLEK, adj.1 2: om hudfärg; i sht ansiktshy. 5 Mos. 28: 22 (Bib. 1541; Luther 1524: bleiche). Bleekheet låter see Kropsens elaka tilstånd. Schroderus Comenius 293 (1639). Hans Maj:ts ovanliga blekhet i ansicktet .. gaf .. tilkänna, at Han mådde illa. Nordberg C. XII 1: 780 (1740). En qvinna, skön fast sorgen lagt sin blekhet / På de ädla anletsdragen. Runeberg 1: 306 (1841). En dödlig blekhet öfverfor hennes kinder. Topelius Fält. 4: 531 (1864). Konstlade medel användes (fordom) till framkallande af .. en ”intressant” blekhet. G. W. M. Fleetwood i Ped. tidskr. 1898, s. 47. — jfr BLÅ-, DÖDS-, GUL-BLEKHET.
2) till BLEK, adj.1 3: matt l. svag färg, matthet l. svaghet (i färg), färgsvaghet; motsatt BJÄRTHET, KLARHET. Blekgul Kopparmalm .. holler svafvel och mer arsenik, än de andra kopparmalmer, hvaraf och blekheten kommer. Wallerius Min. 285 (1747). Per Hilleström, hvilken från hautelisseväfvare, med bibehållande för framtiden af den blekhet i färg, som tillhörde hans första konstart, vardt periodens genremålare. Nyblom i 3 SAH 5: 190 (1890). — särsk.
a) till BLEK, adj.1 3 b: matt l. svagt ljus, (ljusets l. dagerns o. d.) matthet l. svaghet. Det lyste af gryningens blekhet. Hallström Sagodr. 169 (1910).
b) bildl., till BLEK, adj.1 3 c: matthet, vaghet, färglöshet. Jag tycker ej .. om denna färglösa blekhet i framställning, som aldrig rodnar af känsla eller affekt. C. F. af Wingård (1831) i Tegnérs ppr 322. Blekhet gives ofta åt språket också genom .. väjande för det starka och åskådliga. Wrangel Dikten 99 (1912).
Spoiler title
Spoiler content