DEFICIT de4fi~sit1, äfv. 30~2 (dèfisitt Dalin), n., äfv. r.; i best. anv. utan slutartikel, ngn gg -et, ss. r. -en; pl. (i fråga om olika fall) =, äfv. -er. Anm. Ordet angifves ss. oböjligt hos Moberg Gram. 166(1815).
Etymologi
[jfr t. o. eng. deficit, fr. déficit, af lat. deficit, som är tredje pers. sg. pres. ind. af deficere (se DEFEKT, sbst.) o. som på grund af sin användning som rubrik i räkenskaper o. d. har kommit att uppfattas som sbst. (jfr FACIT)]
summa hvarmed utgifterna öfverstiga inkomsterna, hvad som fattas för att en räkning o. d. skall gå ihop, underskott, brist, förlust; jfr BALANS I 7. Endoch Cantzlären förer sigh the 23,000 rdr af store tullen till deficit, så hafver doch Anders Svensson allaredo ordre them att præstera. Gustaf II Adolf i Oxenst. brefv. 1: 557(1630). Något deficit i vissa kassor. R. F. Hochschild(1791) hos Crusenstolpe Karakt. 167. Första året (af bolagets rörelse) gaf deficit. Wieselgren I g. dagar 154(1869, 1901). Smedman Kont. 7(1874). Finansiella förvecklingar, hvilka, sedan under tolf års tid deficit hopats på deficit, slutligen måste lösas genom en provisorisk liqvid. Forssell i 3 SAH 3: 473(1889). (Det till Sverge importerade guldet) går ut för att täcka det deficit på verldsmarknaden, som det svenska varubytet med utlandet icke förmår täcka. Fahlbeck Sv:s nat.-förm. 85(1890). Under nära tjugu års tid visade sig snart sagdt vid hvarje års bokslut ett större eller mindre deficit. De Geer Minnen 1: 2(1892). De inom jubileumsfonden uppkomna .. deficiten. SvD(L) 1903, nr 345, s. 2. Den uppfattningen, att den aflidnes stat lika väl kan komma att visa tillgång som deficit. Därs. 1907, nr 345, s. 8.— bildl. Något deficit i förstånd och kunskaper. Tegnér Bref t. Wingård 10(1830).
