SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
DEFENSOR defän3sor2, m.; best. -n, i best. anv. stundom utan slutartikel (Nehrman Pr. cr. 199, 200 (1759); pl. -er def1ensω4rer l. de1-, l. -fän-.
Etymologi
[jfr t. o. eng. defensor, fr. défenseur, af lat. defensor, försvarare, vbalsbst. till defendere (se DEFENDERA)]
försvarare. Salberg (c. 1690; under défenseur). Andersson Frem. ord (1857). — särsk.
a) (†) i fråga om krigföring o. d. Så snart Fienden sig med defensorerne (af en fästning) melerat hadde. Smoll Fortif. 37 (1693).
b) (numera föga br. utom i fråga om utl. förh.) jur. person som (i brottmål) försvarar en annan inför rätta, försvarsadvokat. Vet defensor at then anklagade är skyldig til gierningen, råder han honom at vidgå sitt brott. Nehrman Pr. cr. 202 (1759). I försvaret för (norske) Statsministern Lövenskjold yttrade Defensorn (osv.). Palmblad Norge 321 (1846). 2 NF (1906). Rannsakningen uppsköts .. till i e. m., då defensorerna få ordet. SDS 1907, nr 332 B, s. 3 (i fråga om en mordprocess i Monte Carlo).
c) i fråga om förh. i Böhmen under 1600-talet före det trettioåriga kriget: hvar o. en af de af ständerna utsedda 30 adelsmän som hade att vaka öfver upprätthållandet af den politiska o. religiösa frihet som Böhmen erhållit 1609 af Rudolf II. M. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 165 (1881).
Spoiler title
Spoiler content