publicerad: 1898
BALANS balaŋ4s (bala´ns Weste), r. (m. Weste (1807). Dalin (1850), Sundén (1885); f. Möller (1790), Heinrich (1814)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(fordom oftast skrifvet balance (ballance). — ballancier (pl.) 2 RARP 5: 717 (1726). ballantz Förklar. 25 April 1689, s. G 1 a (cit. fr. 1627). balantze Hortulanus I 7 a (1674))
I. [jfr d. o. t. balance, bilance, holl. balans, eng. balance, ä. äfv. bilanz osv., af fr. balance, vågskål, våg, jämvikt, bokslut, saldo, bilan, bokslut osv., af ett lat. *bilancia, vågskål, af lat. bilanx (näml. libra), tvåskålad (våg). af bi-, två-, tve-, o. lanx (gen. lancis), fat, vikt- l. vågskål; jfr BILANS]
1) (†) våg; vågskål, viktskål. Sahlstedt (1769). Den egenteliga Vågen eller Balancen. Plantin Præs. i VetA 1792, s. 18. — i bild. (Filosofen) blef .. alt för lätt på sanningens balance. Nordenflycht QT 1745, s. 142. Den balans, som skolat afväga frågan. P. Genberg i SKN 1843, s. 33. — [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] i best. form, om stjärnbilden Vågen. Chierlin Sjöm. 80 (1777).
2) om ngt som i tyngd motsvarar l. gm sin tyngd l. sitt tryck reglerar läget l. ställningen af ngt annat; ngt som åstadkommer jämvikt; motvikt. Taklampa med balans (med hvars tillhjälp lampan kan efter behag föras upp o. ned). Balans .. motvigt. Björkman (1889). jfr FJÄDER-, KONTRA-BALANS. — (mindre br.) oeg. o. bildl. (Enväldet under hednatiden) fant sin motvigt i folkets lynne och grundsatser ..; så at nödvändigheten för regeringen at vara älskad, var den bästa och nyttigaste balance. Schönberg Bref 1: 11 (1772).
3) jämvikt. Hålla, bibehålla, förlora, mista, tappa, återvinna balansen. Komma ur balansen. Bringa (ngn l. ngt) ur balansen. Möller (1790). (Rensläden) har för balancens skull en bred köl. Castrén 1: 126 (1842). Tavaststjerna Inföd. 60 (1887). jfr ÖFVER-BALANS. — särsk.
a) i mindre br. förb. Falla ur balansen. Almqvist (1842). Krukorna hänger i balans i båda ändarna af en stång, som .. (bäres) på axeln. Kræmer Orient. 275 (1866). Ställa i balans. Hahnsson (1884). Då de känna att maskinen icke har balansen. Östberg Hjulr. 50 (1897).
b) gymn., närmande sig bet.: balanserande, balansering (se BALANSERA 4 d α). Balans .. betecknar .. i B(ranting)s ”behandlingar” att stöda hela kroppen blott på en tåbalk eller på den främre delen af ena fotsulan .., medan det andra benet hålles mer eller mindre framåtfördt. H. Ling hos L. G. Branting 1: 16 (1882).
c) oeg. o. bildl. Risingh Kiöph. 105 (1669). Förhögning på järntullen .. såsom oumgiängelig til balancens underhållande desse begge städer emellan. 2 RARP 5: 372 (1727). Ingenting stör lättare det goda humörets balans. Gosselman Sjöm. 2: 176 (1839). Dagern, hvilken .. är nödig för balansen i taflan. Scholander 3: 130 (1867). En center, som kunde hålla balansen emellan dem (dvs. de liberale i första kammaren) och regeringen. De Geer Minnen 2: 177 (1892). Hvarje ändring af grundlagen störde ballansen. Stavenow Frihetst. 108 (1898). mindre br. förb. (jfr a): Man kan igenom een rätt Handel holla vårt Mynt .. i Balance emoot andra Land. Risingh Kiöph. 16 (1669). — (mindre br.) om den s. k. jämvikten i Europa. B. Oxenstierna (1702) hos Nordberg 1: 223. Til Balancens bibehållande i Europa. Dalin Arg. 2: 165 (1734, 1754). Och det skulle utgöra balansen i Europa? Kexél 1: 240 (1789; yttrande af kapten Puff; äfv. användt ss. motto å veckotidningen Kapten Puff 1856—65, 1872—74).
d) i ordlek med dubbelbetydelse (3 o. 7). ”Du är lycklig du, som inte har någon balans” — sa' kronofogden om den fulle. Sa' han 15 (1876, 1880); jfr a.
6) [jfr ex. från Ekbohrn under a] handel. jfr BETALNINGS-, GENERAL-, HANDELS-, KASSA-, KONSUMTIONS-, LÅNE-, MÅNADS-, PRODUKTIONS-, PROPRIE-, RÅ-, SLUT-, ÅRS-BALANS m. fl.
a) skillnad mellan debet o. kredit (inkomster o. utgifter, införsel o. utförsel osv.), saldo. Schück Anteckn. 7 (cit. fr. 1684). Serenius (1734, under ballance). Balance finnes i redogörares räkning både vid öfverlefverering och brist. Rabenius Kam. § 484 (1825, 1832). Utgående balans, i slutet af bok eller räkning. Ingående balans, öfverförd till början af bok eller räkning. Dalin (1850). Balans .. skilnaden emellan debet och kredit (kallas äfven Bilans och Saldo), som vid räkningars afslutande tillägges för att göra deras afslutningssumma lika (i jemnvigt). Ekbohrn Främ. ord (1885). — jfr UNDER-, ÖFVER-BALANS.
b) (summarisk) öfversikt, tablå; bokslut; balanskonto. Förklar. 25 April 1689, s. G 1 a (cit. fr. 1627). Cammereraren .. förfärdiger (dvs. upprättar) een ballance oppå (dvs. öfver) heele Chronones stat. RP 5: 186 (1635). När man sin Balantze hafwer slutit .., så kan man .. see hwad Godz .. (är) här försåldt. Hortulanus I 7 a (1674). Uppgöra balansen. Meurman (1846); jfr a. Rå (dvs. provisorisk, före böckernas afslutande upprättad) balans. Schulthess (1885). Summarisk balans(,) utdragen ur hufvudboken på ett särskildt papper. Därs. — bildl. Här (dvs. på domedagen) wisas en Ballance, som är båd' lång och gruflig. Rydelius Vitt. 47 (1716); jfr 7.
7) brist (i kassa, uppbördsmedel, varulager, inventarier osv.), underbalans; summa för hvilken ej redovisats l. som ej vederbörligen utbetalats, resterande belopp, rest; summa hvarmed utgifterna öfverstiga inkomsterna. Civ. instr. 80 (1694). Balancerne, med hvilka samma .. hufvudböcker slutas, .. indrifvas. RF 1719, § 28. Ballance för upburne munteringsmedel (dvs. munderings-). 2 RARP 2: 503 (1723). Gamble ballancier och restantier. Därs. 5: 717 (1726). Theater-Direktionen .. förmådde .. inte betäcka sina stora årliga balanser. Sthms Fig. 1845, s. 16. Hvilken påpasslighet hade han icke behöft för att dölja denna balans. Benedictsson Folkl. 116 (1887). Ådraga sig en balans. Björkman (1889). jfr STERBHUS-BALANS. — särsk.
a) i uttr. vara l. komma på balans o. d., hafva l. få brist i kassan osv.; ej kunna redovisa; ej kunna betäcka sina utgifter; ej få debet o. kredit att gå ihop. Vara på 100 kronors balans l. på balans med 100 kronor. När han (dvs. förvaltaren) kommer på ballans. Swedberg Schibb. 447 (1716). Råka i .. balans. Almqvist (1842). — (mindre br.) Han är 100 mark på balans. Hahnsson (1884). — (föga br.) Falla i balans. Almqvist (1842).
b) i utvidgad anv. o. i bild. Thetta är nu hela capitalet (dvs. bokens utlofvade innehåll, ”debet”) .. Men credit lärer röja ballancen. Rydelius Förn. Föret. § 20 (”19”) (1718, 1737). Jag blyges att vara på så stor balans. Tegnér 5: 386 (1824; med afs. på tre obesvarade bref). (Flickorna) hade kommit på balans med sitt arbete genom den ifriga diskussionen. Roos Skepp som förgås 26 (1896); jfr a. — om oafgjorda domstolsmål; jfr BALANSERA 7 a slutet. Balance af oafgjorda mål den 31 December. Westee (1842). VL 1898, nr 161, s. 2.
II. [jfr fr. balancier; se för öfr. under I] mek. l. tekn.
a) vågbalk. Wågen .. / Hwarpå är en Balance emellan Skålar twå. Brobergen 91 (1705, 1708). Balansen är försedd med .. en rät tunga, hvars höjd utgör minst två tredjedelar af den längsta balansarmen. SFS 1855, nr 18, s. 14. Smedman Kont. 7 (1874). — jfr VÅG-BALANS.
b) vickarm, svängel. Balanser .. hafva stort användande vid arbetsmaskiner af olika slag. G. R. Dahlander i NF (1876). När broarna skulle upp, togo två, tre karlar tag i hvar kedja och tyngde ned balanserna. Stridsberg Gam. stockh. hågk. 8 (1895). — om på särsk. sätt inrättad maskindel hvarigenom pistongens rörelse öfverflyttas till maskinens öfriga delar. AB 1845, nr 221, s. 1. Man har .. börjat .. lägga bort balansen och i stället direkte förena pistonhufvudet med vefstaken. Fock Fys. 476 (1855, 1861). Pistonen var medelst en ketting förbunden med ena ändan af en balans. Frykholm 143 (1881, 1890).
2) del (af maskin o. d.) afsedd att gm sin svängande rörelse reglera de öfriga delarnas rörelse; regulator. — särsk. urmak. oro. NF 16: 1507 (1892).
Sammansättningar.
Anm. Af de många på det tekniska området förek. ssgrna till I 2, 3 o. II är i nedanstående förteckning bl. ett urval medtaget.
(I 6) -BOK~2. Björkegren (1784, under bilan). Balans-bok, .. bok, uti hvilken hufvudbokens debet- och kreditposter sammandragas. Smedman Kont. 7 (1874). Rothschild 831 (1885). —
(I 3, II 1) -CENTRUM~20. punkt, tapp, kant o. d. kring hvilken häfstång o. d. rör sig. Hahnsson (1884). Björkman (1889). —
(I 6) -EXTRAKT~02. summarisk balans. Jungberg (1873). Insända .. ett balansextrakt af föregående årets räkenskaper. C. A. Hermelin i LAHT 1880, s. 72. —
(I 7) -FÖRKLARING~020. Då fordringar i årsräkenskapen balanseras, bör vid densamma alltid fogas balansförklaring, innehållande fullständig redogörelse för anledningen till balansen (m. m.). Fångv. förf. 103 (1892). —
(I 2, 3; jfr II 2) -HJUL~2. hjul afsedt att reglera hastigheten l. gången hos en maskin o. d.; svänghjul. DA 1824, nr 224, s. 10. Björkman (1889). jfr BALANSER-HJUL. —
(I 2, 3) -KNIF~2. (mindre br.) bordsknif med skaft som väger upp klingan. Wenström (1891). jfr BALANSER-KNIF. —
(I 6) -KONTO~20. konto (i hufvudbok) upptagande balanserna från öfriga konton. Utgående, ingående balanskonto. Dalin (1850). Smedman Kont. 7 (1874). —
(I 2, 3) -KULA~20. tekn. kulformig motvikt (å regulator, sänkbar elektrisk glödlampa osv.). W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1896, A. M. s. 96. —
(I 3) -LINJE ~20. tekn. linje angifvande lutningsförhållandena (hos yta) l. balansplanet (för järnväg o. d.). Banvallen (var) flerstädes terrasserad efter balanslinien. Handl. ang. järnv. Luleå-Ofot. 1: 142 (1889). Järnvägens balanslinie (måste) läggas så djupt, att korsningar (af järnvägen o. gatorna) i balansliniens plan icke .. ega rum. G. Nerman i SD(L) 1896, nr 547, s. 2. Dikesbottnarnas balanslinier. SFS 1896, Bih. nr 11, s. 7. —
(I 7) -LISTA~20. Balanslistor öfver obetalde tull- och öfrige umgälder. Stålhane 648 (1892). till 7 b slutet: Balanslista öfver ärenden, som vid nästföregående års utgång icke blifvit slutligen handlagda, upprättas. SFS 1894, nr 102, s. 4. —
(I 3 c) -LÄRA~20. En hel ballans-lära utvecklades (af hofpartiet under frihetstiden). Stavenow Frihetst. 108 (1898). —
(II 1 b) -MASKIN~02. (ång)maskin med balans. Fock Fys. 476 (1855, 1861). En vertikal balansmaskin. SD 1895, nr 280, s. 6. —
(I 7) -MÅL~2. kam. l. jur.
1) mål (mot redovisningsskyldig tjänsteman) angående balans. Kammar-Revisionen (upprättades) .. för at afdöma alla balancemål. Schönberg Bref 3: 278 (1778). Balans-, afskrifnings- och anmärkningsmål, som kunna hos Marinförvaltningen förekomma. SFS 1896, nr 61, s. 7.
(I 3) -MÄRKE~20. tekn., sjöt. Å läggen pläga ankare hafva inmejsladt ett s. k. balansmärke, vid hvilket ankaret fritt upphängdt är i jemvigt med läggen horizontal. Linder Sjömanskap 1: 171 (1896). —
(I 3) -PLAN~2, n. i fråga om vägs, dikes, terrängs osv. lutningsförhållanden; jfr -LINJE; särsk. med afs. på järnväg: plan bestämdt af de linjer i hvilka banvallens öfre yta o. dess sluttningar skära hvarandra. Tekn.-ekon. beskr. öfv. statens järnvägsb. 1: 138 (1872). —
(I 2, 3) -PLOG~2. landt. plöjningsredskap sammansatt af tvenne plogar (med flere billar) anbragta å ömse sidor om centralt transporthjul. C. Juhlin-Dannfelt i LAT 1862, s. 397. Dens. 439 (1886). —
(I 7) -RELATION~002. kam. redogörelse för ss. restantier uppförda medel; i Sv. numera om dylik redogörelse som af uppbördsman inlämnas till landskontoret. Civ. instr. 215 (1799). SFS 1895, nr 37, s. 9. —
-RING~2.
1) till I 3, tekn., sjöt. om i kompassdosa anbragt ring som möjliggör kompasskifvans bibehållande i horisontalt läge. L. Hubendick i NF 8: 1132 (1884). Björkman (1889).
2) till II 2, tekn. om ring afsedd att minska slidens friktion mot slidplanet. K. P. Dahlström i Tekn. tidskr. 1894, A. M. s. 15. Därs. 1898, A. M. s. 67. —
(I 2, 3; jfr under BALANSERA 3 a α α') -RODER~20. tekn., sjöt. roder med (ungefär) en (tredje)del af sin yta för om rörelseaxeln. Uppf. b. 7: 423 (1875). SD 1895, nr 280, s. 6. —
-RÄFSA~20. landt. ett slags hästräfsa. Tidskr. f. landtm. 1893, Annonsbl. nr 23, s. 2. Fyris 1894, nr 70, s. 1. —
-RÄKNING~20.
1) till I 6; jfr -KONTO. Weste (1807). Uppgöra fullständig balance-räkning. Westee 12 (1842). Smedman Kont. 1: 11 (1872).
2) till I 7, kam. räkning l. förteckning öfver icke inbetalda l. icke redovisade belopp. 2 RARP 5: 532 (1727). Bonsdorff Kam. 936 (1833). FFS 1894, nr 50, s. 24. —
-RÖRELSE~200.
1) till I 3: jämviktsrörelse. Balansrörelserna böra icke göras stora och säfliga. Östberg Hjulr. 52 (1897). gymn. En våghalfstående balansrörelse (utfördes) särdeles jämnt och vackert. GHT 1896, nr 129 A, s. 3.
(I 3 b) -SPRÅNG~2. språng förbundet med svängning af kroppen (öfver ett föremål) hvarunder man balanserar kroppen på händerna. Sidsprång och balancesprång öfver häst. GHT 1896, nr 129 A, s. 3. —
(I 3 b) -STÅENDE~200. Balansst(aende) Nign(ing) (dvs. nigning som utföres under det att man balanserar på tårna). Hj. Ling Tillägg t. tab. 19 (1869, 1890). —
(I 3) -STÅNG~2.
1) = BALANSER-STÅNG 3. Wikforss (1804, under balanzierstange). Sedan dansar han (pa linan) utan balancestång. SP 1809, nr 5, s. 4. G. H. Carlgren i Tekn. tidskr. 1881, s. 107. Schulthess (1885).
2) (†) = BALANSER-STÅNG 4. Kornflugan .. har tvänne vingar med sina balancestänger (Halteres). Linné i VetAH 11: 184 (1750). —
(I 2, 3) -VIKT~2. tekn. (å snabbgående ångmaskin anbragt) mot vikt till förekommande af skakning inom maskinen; jfr BALANSERINGS-MASSA. Fartyget (var) försedt med en större balansvigt, som drefs af en särskild maskin. J. G. Braune i NF 3: 353 (1879). Vefstakarne .. verka .. på en gemensam vef, på hvars motsatta sida balansvigter .. äro anbragta. O. Linders i Tekn. tidskr. 1886, s. 16. —
(II 1 a) -VÅG~2. våg med vanlig balans; motsatt DECIMAL-VÅG o. d. Patent nr 909 (1886). Katal. öfv. ind.-utst. i Sthm 1897, s. 339. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content