SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
DRYCKJOM dryk3jom2, r. l. n.; best. (föga br.) -en (GHT 1895, nr 225, s. 2: dryckjomens, gen. sg.) l., ss. n., -et.
Ordformer
(dryckom Dalin Arg. 2: 241 (1734, 1754), Lovén Folkl. 152 (1847))
Etymologi
[eg. dat. pl. af fsv. drykker (se DRYCK) l. DRYCKJA, f., i uttr. (svika) i dryckjom]
1) drickande af starka drycker (vid dryckeslag); äfv.: supande, fylleri. Sweek i dryckiom, sweek i androm styckiom. Grubb 774 (1665); jfr: Den som sviker i dryckjom, sviker ock i androm styckjom. Landgren Ordspr. 32 (1889). Jag den (dvs. dagen) åt dryckom helgad gör. CIHallman 67 (1775). Den sista aprilnatten med sitt dryckjom, sina skåltal, sina serenader. Sundblad Ups. 301 (1884). En .. liderlig Värmlandsstudent, som .. förfallit till dryckjom och svir. EApiarie i OoB 1913, s. 439.
2) (†) drucket tillstånd. Det skedde i dryckom. Fahlcrantz Noachs ark 1: 4 (1826; uppl. 1825: i fyllan).
3) ngt att dricka; särsk.: starka drycker, dryckesvaror. Alla finna nog af mat och dryckjom. Lagerlöf Berl. 1: 201 (1891). Utom annat dryckjom hade två kannor brännvin fuktat törstiga strupar. Norrman Bellm. 135 (1907).
Spoiler title
Spoiler content