SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GARANTI gar1anti4, äv. -aŋti4 (garanngti´ Dalin), r. (f. Nordforss (1805), Lundell) ((†) n. SvBrIt. 2: 53 (1792)); best. -en (RARP 7: 180 (1660) osv.) l. -n (GHT 1896, nr 295 B, s. 1, osv.); pl. -er.
Ordformer
(ga- 1680 osv. gua-, gva- 1660—1756. förr skrivet -tie)
Etymologi
[av fr. garantie, ä. fr. guarantie (jfr ä. t. guarantie), till fr. garant (se GARANT); jfr eng. warrant(y), ävensom GARANTERA]
garanterande av att en förbindelse infrias l. fullgöres; numera nästan bl. konkretare: säkerhet för uppfyllande av en förbindelse. — särsk.
a) i sht i fråga om folkrättsliga förh.: förbindelse att upprätthålla (vissa bestämmelser, avtal rörande ngts bestående i förutvarande skick o. d.); upprätthållande, vidmakthållande; äv. övergående i bet.: skydd(ande), värn(ande). RARP 7: 180 (1660). Konungen aff Engeland hade på tagit sigh Guarantien aff dhet på 20. åhrs tijd slutne Stilleståndet. OSPT 1687, nr 25, s. 6. Sverige måste hålla sina engagemens (till Danmark) i anseende till garantien af Schleswig. HSH 1: 314 (1743). Under Engelsk garantie. DA 1808, nr 27, s. 1. VL 1906, nr 277, s. 2. jfr FREDS-, NEUTRALITETS-GARANTI. — särsk. (†): garantifördrag. Een guarantie till stadens Dantzichz defension. RARP 7: 139 (1660).
b) i sht jur. o. handel. (särsk. av offentlig myndighet lämnad) säkerhet l. borgen (för skuld l. annan förbindelse); förbindelse att ansvara för att ngt är av god beskaffenhet l. äger vissa angivna egenskaper o. d., ansvar(ighet); förhållande l. omständighet som betryggar ngt, trygghet; förr äv. (i förb. med prep. för): säkerställande (emot). Konstitutionella garantier. Fordra (skriftlig) garanti av ngn för ngt. Lämna l. ställa garanti för ngt. Utan tillräckliga garantier. Jag måste ha garantier mot att detta upprepas. Vi ikläda oss ingen garanti för varans beskaffenhet. Hertig Christopher (erhöll) et förskått af 1500 mark lödig emot .. guarantie af tvenne svenska printzessor. Corylander LundDomk. 33 (1756). Kassor till gemensam garanti för skada. Geijer I. 4: 161 (1822). Kôersner PolHlex. 96 (1883). Den nya författningen syntes innebära alla garantier för framtida trygghet och lycka. Odhner G3 1: 164 (1885). — jfr INTECKNINGS-, RÄNTE-, STATS-GARANTI m. fl.
Ssgr (i allm. till b; i sht jur. o. handel.): GARANTI-BELOPP. jfr -SUMMA. AB 1865, nr 258, s. 3. —
-FOND.
1) fond som i vissa affärsföretag (i sht försäkringsbolag) bildas för att täcka eventuella förluster utöver det egentliga aktiekapitalet l. de egentliga fonderna. Thule 1873—1898 1: 9 (i handl. fr. 1872).
2) till betryggande av ett företag (t. ex. en utställning) hopskjuten l. utlovad summa, som utkräves bl. om företaget går med förlust. NerAlleh. 1896, nr 35, s. 3. —
(a) -FÖRDRAG. folkrätt. folkrättsligt avtal med syfte att upprätthålla vissa angivna folkrättsliga förhållanden. NF (1882). —
-FÖRENING. sammanslutning avsedd att ekonomiskt betrygga ngt företag (t. ex. en läroanstalt l. en tidning). PedBl. 1877, s. 12. —
-FÖRSÄKRING.
1) (till ersättning för uppbördsborgen avsedd) försäkring varigm garanti lämnas för redovisning av omhänderhavda medel. SFS 1891, nr 63, s. 1.
2) hypoteksförsäkring. 2NF (1908). —
(a) -MAKT. folkrätt. stat som åtagit sig garanti av ngt folkrättsligt fördrag. NF 7: 753 (1883). —
-SKRIFT. (†) revers? HH XXI. 1: 56 (1710). —
-SUMMA. jfr -BELOPP. Björkman (1889). —
(a) -TRAKTAT. folkrätt. = -FÖRDRAG. Höpken 2: 639 (1760). IllSvH 4: 509 (1880).
Spoiler title
Spoiler content