(golf 1788 (: Golfen, best.) osv. golfe 1837. golv 1815 (: golfven)—1918. Anm. Hasselquist Resa 121, 158(1751) använder i sg. obest. den rent it. formen golfo, men Därs. 158 i sg. best. golfen)
Etymologi
[jfr t. golf, eng. gulf, fr. golfe; av it. o. sp. golfo, till sengr. κόλφος, av gr. κόλπος, eg.: barm, besläktat med VALV]
(i sht i fråga om förh. i sydligare länder med romansk befolkning) i sht geogr., stor, vid vik l. bukt (ofta av världshav); äv. [jfr motsv. bet. i t. ex. eng.] (numera knappast br.): stor vik med trångt inlopp. På en sida af Damiata är en stor sjö eller rättare Golfo, som har sit inlop i Hafvet. Hasselquist Resa 121(1751). Golfven, som går upp till Kristiania. JAWadman(1815) i SDS 1908, nr 52, s. 3. Ekbohrn NautOrdb.(1840). Nu blånar golfen. Risberg Vallmo 55(1906).
Ssg: GOLF-STRÖM(MEN) gol3v~ l. gol3f~ (”uttaladt gållv-” WoJ(1891)). [av eng. Gulf Stream; namnet givet av B. Franklin 1772 efter Mexikanska golfen] i sg. best. ss. egennamn, om den stora havsström som går från Mexikanska golfen i nordöstlig riktning till nordvästra o. norra kusten av Europa. Bergström Rougemont 775(1846). BonnierKL(1924).
