publicerad: 1931
Ordformer
(hengist- (i ssgr) 1547 (: hengisteridere)—1604 (: Hengistridere). hen(n)gst- (-gz-) (i ssgr) 1544 (: Hengstrijdere)—1717 (: Hengstrijdare). hengz- (i ssg) 1545 (: hengzrijdere). hijnst- (i ssg) 1650 (: Hijnsterijdare). hingest 1585 (: hingesterider)—1621. hingst (-gxst, -gzst, -gzt, -xt) 1530 osv. hinsk 1684. hängst 1535 (: Hängste Riidherne)—1727)
Etymologi
[fsv. hingist, hengist, hingxstar, pl., liksom d. hingst av mnt. hingest, hengest, hinxt, häst, hingst; jfr t. hengst, feng. hengest (i sht om vallack); besläktat med HÄST]
häst av hannkön; i sht om det vuxna, okastrerade hanndjuret av den tama hästen; motsatt: vallack; äv. om hanndjuret av andra hovdjur. Hålla hingst, hålla hingst i sitt stall för betäckning av egna o. andras ston. Hingstens tjänstgöring, i fråga om betäckning. Hingsten G. är stationerad å X-by gård l. står till betäckning hos N. (i annonser). (Jesus) kommer .. icke hogmodigh och stolt ridhandes på noghon stoor högferdig hingst som werldzliga konungar göra plägha. OPetri 2Post. 2 b (1530). Präktigt på fältet pråla / Än hingsten med sitt sto och fåla, / Än (osv.). Bellman 3: 276 (1790). Sjöstedt Storv. 237 (1910; om sebrahanne). 6 årsföl voro fallna efter den arabiske hingsten Pitt. SkrSkånHushS 1: 186 (1923). Utmed kanalbanken kommer rullande i en lätt dammsky en landå, förspänd med kraftiga svarta hingstar. Fogelqvist ResRot 97 (1926). — jfr ARAB-, ARDENNER-, AVELS-, CLYDESDALE-, FULLBLODS-, FUX-, KAMP-, KLAPP-, KRONO-, LIV-, STRIDS-, UNG-, ÅSNE-HINGST m. fl. — särsk.
a) (†) bildl., i uttr. bestryka den skymlota hingsten, smickra. Fosz 336 (1621; nt.: den valen Hengst bestreken; Weigere: met .. den blackede Hest .. ville omkøre).
b) bildl.; särsk. (starkt vard.) om liderlig mansperson. Borg Luther 2: 78 (1753). Hagberg Shaksp. 10: 274 (1850).
-BESIKTNINGS-TVÅNG. jur. förhållandet att besiktning av avelshingstar är i lag påbjuden. SFS 1914, s. 1429. —
-DEPÅ. hippol. depå (se d. o. 2 b) för hingstar. Platen Flyinge 25 (i handl. fr. 1836). Stuteriet å Strömsholm är förändrat till hingstdepå, från vilken hingstar utstationeras i landet under betäckningstiden. BonnierKL 11: 167 (1927). —
-FÅLE. [fsv. hingista foli] (numera bl. arkaiserande) hingstföl. Salander Gårdzf. 29 (1727). ÖoL (1852). SkrSkånHushS 1: 183 (1923; efter ä. källor). —
-FÖL. motsatt: stoföl. DA 1808, nr 7, s. 5. Ett hingstföl af fjällbygdens sto. Karlfeldt FridLustg. 8 (1901). —
-FÖRENING. landt. förening av jordbrukare med ändamål att tillhandahålla (i första hand) sina medlemmar framstående avelshingstar. (Agardh o.) Ljungberg 4: 44 (1863). LmUppslB (1923). —
-HETSNING. (i fråga om fornnord. o. nyisl. förh.) hetsning av hingstar till strid mot varandra. Möller Jordbr. 91 (1881). 2VittAH 35: 114 (1927). —
-HÅLLARE. person som håller hingst; särsk. (förr) mil. om rusthållare som åtagit sig att hålla hingst. KrigVAH 1822, s. 50. Wrangel HbHästv. 178 (1885). —
-HÅLLNING. hållande av hingst (för betäckning av ston); särsk. (förr) mil. jfr -HÅLLARE. KrigVAH 1822, s. 10. SkrSkånHushS 1: 163 (1923). —
-KLADD, m. [jfr sv. dial. (Skåne) kladd, unghäst] (†) två- l. treårigt hingstföl. SkrSkånHushS 1: 174 (1923; efter handl. fr. 1765). —
-MATERIAL. (ofta i formen -materiel(l)) (i fackspr.) sammanfattande benämning på hingstarna inom ett visst område l. i en depå. Wrangel HbHästv. 1438 (1887). BtRiksdP 1904, Saml. 1. I. 1: 9Hufvudtit. s. 13. —
-PREMIERING. i lag föreskriven, årligen återkommande klassificering av avelshingstar i enskild ägo, varvid de som därvid godkänts åsättas en värdebokstav o. tilldelas premie. LAHT 1885, s. 191. —
-RIDARE. (hingst- 1544 osv. hingste- 1535—1650. hingster- 1556)
1) (förr) ryttare som tillhörde konungens livvakt o. tjänstgjorde vid konungens stall i Stockholm l. på slotten o. kungsgårdarna; äv. om ryttare i ngn furstlig livvakt o. d. G1R 10: 318 (1535). Men the hengzrijdere som wåre vnge häster berijde skole, måge wäl blifwe ther. Därs. 17: 530 (1545). BtFinlH 4: 350 (1568). Upmark GVasa 37, 52, 76 (1912).
2) ridknekt som (numera bl. vid särskilt högtidliga tillfällen) rider före ett kungligt l. furstligt ekipage, urspr. för att bana väg, förridare. NoraskogArk. 6: 5 (1768). En qvart före 12 syntes en hingstridare uppe på Lejonbacken och strax derefter svängde den kungliga kortègen in på Norrbro. VL 1897, nr 111, s. 2. —
-STATION. (i fackspr.) ställe där en hingst (l. hingstar) är (äro) stationerad(e) (gm försorg av en depå). Wrangel HbHästv. 1212 (1886). SFS 1923, s. 759. —
-UNGE. (†) hingstföl. KrigVAH 1822, s. 17. Hingstungarne användas till betäckning så snart de blifvit 3 år gamla. Wrangel HbHästv. 1249 (1886). —
-ÄGARE.
B (†): HINGSTE-RIDARE, se A. —
-VÄG. [jfr ä. d. gaa den rette hestevej. Att i sv. HINGST trädt i stället för HÄST, torde sammanhänga med att HÄST liksom ä. d. hest äv. betyder hingst] (†) i uttr. gå rätta hingstevägen fram, eg.: gå raka vägen; gå öppet o. ärligt till väga, vara ärlig. Ther man will gå retta hingzte wæghen fram kan the för jngen deel wndwiika eller medh noghon skæl neeka ath konung maiestat tiil Danmark och Danmarks Riikis Rådh iw brwtzlige ære wthi Malmö recesses offuertrædningh. G1R 7: 491 (1530).
C (†): HINGSTER-RIDARE, se A.
Spoiler title
Spoiler content