publicerad: 1931
HIPPO- hip1o- l. -å- l. -ω-.
Etymologi
[ytterst av gr. ἱππο-, till gr. ἵππος, häst, motsv. isl. jór, got. aihva- (i ssgn aihvatundi, törnbuske, möjl. eg. ”ngt som eggar upp hästar”), fsax. ehu (i ssgn ehuskalk, stalldräng), feng. eoh, lat. equus, sanskr. áṧvaḥ. — Jfr HIPPIATER]
i ssgr: häst-.
Ssgr: HIPPO-CENTAUR1004. Anm. Den lat. formen hippocentaurus förekommer hos Wennerdahl (1748). [jfr lat. hippocentaurus; av gr. ἱπποκένταυρος, till κένταυρος, centaur] (föga br.) i den grekiska mytologien: dubbelvarelse av människa o. häst, centaur (se d. o. 1). Deleen Fabell. (1831). 2NF 4: 1434 (1905). —
-DROM -drå4m, r.; best. -en; pl. -er. Anm. Den lat. formen hippodromus förekommer i ConvLex. (1822). [jfr t. hippodrom, eng. o. fr. hippodrome, lat. hippodromus; av gr. ἱππόδρομος, rännarbana för hästar, till δρόμος, lopp, kapplöpning, rännarbana (jfr uttr. ava din drom, gå din väg; se Thesleff Förbrytarspr. 29 (1912))] i fråga om forngr. förh.: bana för kappridning l. kappkörning med hästar, byggnad inom vilken dylik bana är inrättad; i fråga om moderna förh. (ofta ss. egennamn): kapplöpningsbana, travbana, cirkusbyggnad. ConvLex. (1822). Grimberg VärldH 2: 388 (1927).
Ssg: hippodrom-byggnad. —
-GRYF -gry4f, m. l. r.; best. -en; pl. -er. (-grif 1831) [jfr t. hippogryph, eng. hippogryph, hippogriff, fr. hippogriffe; av it. ippogriffo, bildat av gr. ἵππος, häst, o. γρύψ, grip (se GRIP, sbst.2)] (föga br.) fabeldjur med huvud o. vingar som en örn, kropp, svans o. ben som en häst; förr äv. (i poetiskt spr.) användt om Pegasos. ConvLex. (1822). Hippogryphen, spänd för plogen, / Mäktar icke flyga mer. Atterbom Lyr. 2: 144 (1840). Palmær Eldbr. 131 (1848). NF (1883). jfr: Hippogryfen .. avbildas stundom i st. f. Pegasus. Thomæus AllmKonstlex. (1926). —
-KAMP104, m. l. r.; best. -en; pl. -er. Anm. Ordet förekommer med lat. böjning hos Wennerdahl 412 (1748). [jfr lat. hippocampus; av gr. ἱππόκαμπος, till κάμπος, ett stort havsdjur] fabeldjur som enligt de gamla grekernas föreställning hade huvud o. framkropp som en häst o. bakkroppen som en böjd fiskstjärt; jfr HAV-HÄST 5. Rydberg Faust 266 (1878). 3NF (1928). —
-KRENE, se d. o. —
-LOG104. [jfr t. hippolog, fr. hippologue; till -LOG] (i fackspr.) person som studerat l. är kännare av hästavel, hästsport o. hästars skötsel m. m., hästkännare. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 6 (1836). Bergman LBrenn. 5 (1928). —
-LOGI1004. [jfr t. hippologie, eng. hippology, fr. hippologie; till -LOGI] (i fackspr.) lära(n) om hästen, kännedom om hästavel, hästsport o. hästars skötsel m. m. Grundlinier till hippologi. Billing (1836; boktitel). BonnierKL (1924). —
-LOGISK1040. [jfr t. hippologisch, fr. hippologique] (i fackspr.) adj. till -LOGI (o. -LOG). Hippologiska kunskaper. THästv. 1869, s. 35. 2NF 32: 1138 (1921). —
-POTAM, se d. o. —
-TOMI. [jfr t. hippotomie, eng. hippotomy, fr. hippotomie; bildat efter mönstret av ANATOMI l. ZOOTOMI] (†) (läran om) hästens inre byggnad, hästens anatomi. Ehrengranat Ridsk. Inledn. (1836). Wingård Minn. 11: 50 (1849).
Spoiler title
Spoiler content