publicerad: 1932
HYRA hy3ra2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[av mnt. hūre l. till HYRA, v.; jfr d. hyre, holl. huur, ffris. hēre, t. heuer, feng. hȳr, eng. hire]
1) förhållandet att ngn mot ersättning i pänningar l. varor betingar sig av en annan att denne överlåter egendom till hans nyttjande l. ställer sin arbetskraft till hans förfogande.
a) (i sht i fackspr.) med avs. på egendom, i sht bostad. Biurman Brefst. 56 (1729). Köp bryter hyra. Lindfors (1815) [jfr mnt. koep breckt huer]. Lag med vissa bestämmelser rörande hyra. SFS 1923, s. 53. I hyran av villan ingår även dispositionsrätt till trädgården. Östergren (1928). — särsk. (i Finl.) i uttr. bo på hyra, bo i hyrd bostad samt i vissa numera obr. uttr. med bet. förhyra (ngt): (mot)taga (ngt) på hyra, få (ngt) till hyra, träda på hyra. ConsAcAboP 1: 308 (1647). UrFinlH II (1707). HH XXI. 1: 157 (1711). Schultze Ordb. 2032 (c. 1755). De flesta menniskor i våra dagar ”bo på hyra”. Schauman o. Christierson Gide 581 (1899).
b) sjöt. med avseende på arbetskraft (jfr 2 b); i sht i uttr. taga, få, söka hyra, taga, få, söka anställning till sjöss. Gosselman SNAmer. 2: 48 (1833). Och du har verkligen tagit hyra som jungman i går, min käre Vincent? Topelius Vint. I. 1: 368 (1860, 1880). VL 1908, nr 230, s. 11. Anders har fått hyra på .. fartyget .. Nautilus. Hallström Händ. 124 (1927). jfr (†): Nej, Astrild är nu här, har tagit sijg en hyra, / Han vill om bord till skieps och der sig äfventyra. Rosenfeldt Vitt. 206 (1686).
2) ersättning i pänningar l. varor som ngn betingar sig av en annan för att han överlåter egendom till dennes nyttjande l. ställer sin arbetskraft till dennes förfogande; numera knappast br. i fråga om arbetskraft utom i b. Äska skäligh hyra och legho aff them, som theras tienst och arbete behöffwa. L. Paulinus Gothus MonPac. 768 (1628). Hyran (för kyrkklockors begagnande vid begravning) .. måste wara så mycket ringare, som Ringetijden warder stäckre. Stiernman Com. 3: 268 (1664). 2NF 24: 62 (1916). — jfr BÅT-, BÄNK-, DOCK-, GLAS-, GÅNG-, MARK-, MÄTAR-, VAGNS-HYRA m. fl. — särsk.
a) ersättning för upplåten bostadslägenhet, lokal o. d. Han betalar 2000 kr. i hyra för sin våning. Huset ger 8000 i hyror. Hyrorna stiga, sjunka, falla. Uppbära hyror. Erlägga hyran pr kvartal, månad. Hyran betald till den 1 okt. 1931 (i hyreskontrakt). Bo för (en) billig l. låg hyra. Förfallen hyra. Schroderus Dict. 5 (c. 1635). Vet du, om hyrorna .. äro mycket höga (på Djurgården)? Atterbom (1818) i 2Saml. 27: 47. Har du betalt din hyra? Wennerberg 2: 195 (1850, 1882). Hyran .. (spelar) ej sällan .. en oproportionerligt stor rol i de mindre bemedlades utgiftsbudget. EkonS 1: 460 (1894). Hyran för upplagsplatsen utgår med (osv.). Östergren (1928). — jfr BOD-, HUS-, KAMMAR-, KVARTALS-, LOKAL-, MAGASINS-, MÅNADS-, RUMS-, ÅRS-HYRA m. fl. — särsk. (†) i uttr. bo för hyra, bo i hyrd bostad. Schultze Ordb. 2032 (c. 1755). ÖoL (1852).
b) sjöt. (sjöfolks) avlöning. Innestående hyra. SthmTb. 8/3 1581. (Man bör anskaffa) godt Siöfolck, hwilke .. kunne .. i feigde tider wara wederrede emoot skälig hyra till Rijkzens tiänst. RARP 1: 111 (1629). Af hyra ege sjöman .. under resan utbekomma intill två tredjedelar. SFS 1891, nr 35, s. 32. jfr (†): At hans N(åde) .. (kunde få) them (dvs. sjömännen) hiit in j landit for en hyro. G1R 8: 66 (1532). — jfr BÅTSMANS-, MÅNADS-, STYRMANS-HYRA m. fl.
c) (†) arrende (för jordegendom). Hanss Nåde Her Landzhöfdingen pålade Gabriell att gifua hyra för Gården och ägorna han brukatt hafuer. VRP 1659, s. 1190. Ekblad 62 (1764). — jfr ÅKER-HYRA.
3) i överförd anv.
a) [bet. torde utgå från 1 b, 2 b med syftning på att sjöfolks avlöning stundom går åt på krogar o. d.] (vard.) rus, ”fylla”. Innan gick omkring, een skåhl, tree eller fyra, / Så nästan hvar och en had fått en lagom hyra. Rosenfeldt Vitt. 239 (c. 1680). ORudbeck d. y. Vitt. 75 (1693). Det är roligt att ibland få .. träffa bekanta, skvallra och ta sig en ordentlig hyra. SD(L) 1904, nr 96, s. 1 (i fråga om marknaden i Torneå). Engström Glasög. 121 (1911).
b) (vard., mindre br.) i fråga om tuktan, stryk o. d., särsk. i uttr. få sin hyra, få sin beskärda del, få så mycket man tål, få efter förtjänst. Se så, nu hoppas jag du har fådt din hyra, löp nu til Fältskären och lät förbinda dig. Lindahl L'avoc. sav. 30 (1757). Nå, så skall han också få sin hyra, som vill förleda en så beskedlig Flicka, som du är emot mig. Envallsson Kopparsl. 61 (1781). Officern däruppe gaf honom en hyra. Aminoff Krigsg. 126 (1904). SvD(A) 1932, nr 98, s. 8.
Ssgr (Anm. Ssgr av typen hyr- ansluta sig snarast till HYRA, v.): A (till 1): HYR-BIL. personbil som (jämte chaufför) mot betalning står till allmänhetens förfogande, trafikbil; motsatt: privatbil. SvD(A) 1922, nr 102, s. 6. —
-BÅTSMAN~20 l. ~02. (hyr- 1645 osv. hyre- 1584—1875. hyres- 1860) (förr) sjöman l. båtsman som icke var fast anställd, utan lejd för kortare tid. VinkällRSthm 1584. Den gemene besättningen bestod dels af båtsmän, som årstienare voro, dels af hyre-båtsmän. 1VittAH 4: 236 (1783; i fråga om förh. under G. I:s tid). —
-FOLK, -FRI, -HUS, se C. —
-HÄST. (hyr- 1734—1928. hyre- 1561) (numera bl. tillf.) skjutshäst. Stiernman Com. 1: 178 (1561). Östergren (1928; anfört ss. mindre vanl.). —
-KAJSA. (†) skämtsam benämning på täckt hyrvagn. Derpåföljande söndagsförmiddag höll jag .. med vår största ”hyrkajsa” utanför min mors port. Blanche Bild. 1: 16 (1863). Lundin StockhMinn. 1: 53 (1904). —
-KALESCH. (hyr- 1823 osv. hyres- 1827) (förr) jfr -VAGN. Wetterstedt Sthm 1: 66 (1823). På första maj kunde man med riktig glans visa sig i en hyrkalesch med en kusk i ”stora livréet”. Lundin o. Strindberg GSthm 61 (1880; i fråga om förh. i Sthm på 1840-talet). —
-KASERN, -KONTRAKT, se C. —
-KUSK, se d. o. —
-LAKEJ. (numera knappast br.) lakej l. tjänare som icke är lagstadd, utan bl. lejd för kortare tid l. visst tillfälle. Tersmeden Mem. 2: 197 (1736). Berch Hush. 143 (1747). En Hyrlakej, som kan köra skjuts, får employ under en Resa i Skåne. LdVBl. 1826, nr 33, s. 3. Östergren (1928; anfört ss. mindre vanl.). —
-MAN, se C. —
-STALL. stall där man kan få hyra stallrum. Backman Dickens Pickw. 2: 431 (1871). Grebst Året 126 (1913). —
-TID, se C. —
-VAGN. (hyr- 1738 osv. hyre- 1731—1774. hyres- 1836) förspänd (finare) vagn (å vissa orter äv. bil) som (jämte kusk resp. chaufför) mot betalning står till allmänhetens förfogande. PH 2: 932 (1731). En hyrvagn snart vid porten stannar; / Och Laget får en ny visite. Lenngren (SVS) 1: 27 (1777). Syn å förspända hyrvagnar förrättades i går. SD(L) 1901, nr 525, s. 2. —
-VÄRK, n. hyrkuskvärk; äv. om företag som tillhandahåller hyrbilar. SD(L) 1901, nr 525, s. 2. DN(A) 1928, nr 71, s. 19.
B (†): HYRE-AVGIFT, se C. —
-BÅTSMAN, se A. —
-FOLK, -FRI, se C. —
-HÄST, se A. —
-KONTRAKT, se C. —
-LÖN, -MAN, -PROCENT, -PÄNNING, se C. —
-SKILLING, -SUMMA, -TID, se C. —
-VAGN, se A. —
-ÅR, se C.
C: (1 a) HYRES-ANNONS. annons i tidning om att våning l. rum o. d. finnes att hyra; förr äv. om anslag därom. Backman Dickens Pickw. 2: 82 (1871). —
-AVGIFT~02 l. ~20. (hyre- 1710. hyres- 1840 osv.)
2) sjöt. till 1 b: avgift som av befälhavare o. besättning å svenskt fartyg i utrikes fart vid avmönstring erlägges till det sjömanshus där avmönstring sker; jfr PLÅT-AVGIFT. Stålhane Förf. 207 (i handl. fr. 1840). SFS 1911, nr 86, s. 12. —
-AVTAL~02 l. ~20. i sht jur. särsk.
a) till 1 a: avtal om hyrande av bostadslägenhet, lokal o. d. BtRStP 1834—35, VII. 1: nr 120, s. 1. SFS 1924, s. 347.
b) till 1 b: avtal om förhyrning av sjöfolk, i sht besättningsmän. SFS 1891, nr 35, s. 26. 3NF (1929). —
(1 a) -BARACK. jfr -KASERN. PT 1897, nr 263 A, s. 3. Fabrikssamhällenas hyresbaracker. NordT 1928, s. 461. —
-BELOPP. (i skriftspr.)
a) till 2 a. (T. hade för den nya bostaden) nödgats utfästa ett högre hyresbelopp än det, hvarom han med M. aftalat. 1NJA 1874, s. 145.
(2 a) -BIDRAG~02 l. ~20. bidrag till hyra; särsk. om visst, härför avsett tillskott till tjänstemans avlöning. Lundin NSthm 615 (1889). Hyresbidrag utgår .. på grund af stadsfullmäktiges beslut till de allmänna läroverkens lärare i flera städer med dyra lefnadskostnader. 2NF 36: 535 (1924). —
(1 a) -BYRÅ~02 l. ~20. affär som förmedlar hyrande l. uthyrning av bostadslägenheter, lokaler o. d. SD 1893, nr 46, s. 7. —
-BÅTSMAN, se A. —
(2) -ERSÄTTNING~020. kansl.
1) (föga br.) = HYRA, sbst.2 2 (a). (T. hade) emot en öfverenskommen hyresersättning af 125 rdr .. förhyrt lägenheten. 1NJA 1874, s. 146.
2) tillskott till tjänstemans lön vilket gives i st. f. fri bostad. AB 1865, nr 222, s. 1. SFS 1905, nr 6, s. 63. —
(1 a) -FOLK. (hyr- 1892. hyre- 1740. hyres- 1746 osv.) (numera ngt vard.) om personer som bo i hyrd lägenhet. Carlberg SthmArchitCont. G 3 b (1740). Posten 1769, s. 834. Hoppe (1892). —
(1, 2) -FORDRAN. i sht jur. fordran som består i (förfallen) hyra. Calonius 5: 225 (1799). SFS 1891, nr 35, s. 32. Björling CivR 121 (1907). —
(2 a) -FRI. (hyr- 1792. hyre- 1668—1669. hyres- 1749 osv.) fri från hyra; i sht ss. adv.: utan erläggande av hyra. BoupptSthm 29/8 1668 (ss. adv.). Jag .. fick bo kvar hyresfritt i ärkebiskopshuset under nådåren. De Geer Minn. 1: 47 (1892). —
(1 a) -GÄST. person som hyr bostad (l. lokal) av ngn annan; motsatt: hyresvärd. En mångårig hyresgäst. SC 2: 38 (1821). Hyresgästen skall under hyrestiden väl vårda och aktsamt handtera lägenheten med hvad därtill hör. SFS 1907, nr 36, s. 17. —
-GÄST-FÖRENING. sammanslutning av hyresgäster i en stad l. dyl. för tillvaratagande av gemensamma intressen. Hyresgästföreningen i Stockholm. SvD(A) 1919, nr 77 A, s. 9. —
(1 a, 2 a) -HJÄLP. om pänningbelopp som ngn erhåller ss. bidrag till hyran o. d. Lundin o. Strindberg GSthm 199 (1880). SFS 1921, s. 960. —
(1 a) -HUS. (hyr- 1616—1885. hyres- 1898 osv.) (större) hus som helt l. till väsentlig del upptages av hyresvåningar; förr äv.: förhyrt hus. SUFinlH 5: 68 (1616). I detta hyrhus .. skedde .. Gymnasii högtidliga invigning. Alopæus BorgåGymn. 182 (1807). Billig och dålig isolering gör det moderna hyreshuset till ett sannskyldigt Gehenna. SocDem. 1928, nr 68, s. 1. —
-KALESCH, se A. —
(1 a) -KASERN. (hyr- 1892—1904. hyres- 1887 osv.) nedsättande benämning på stort hyreshus där en mängd människor äro inrymda (särsk. i små lägenheter); jfr -BARACK. Midt i Villastaden började man bygga höga hyreskaserner. Lundin NSthm 34 (1887). Wrangel TessPal. 3 (1912). —
-KONTRAKT. (hyr- 1666. hyre- 1666—1797. hyres- 1749 osv.)
1) till 1 a: kontrakt rörande villkoren för uthyrande av ngt, i sht bostadslägenhet, lokal o. d.; äv. konkret, om själva dokumentet (l. blankett därtill). BoupptSthm 28/2 1666. Hyres-Contracter finnes (till salu) uti Kongl. Tryckerie-Boden. DA 1771, nr 9, s. 4. Idag har jag underskrifvit mitt Hyres-Contract. Atterbom Bref 307 (1826). särsk. sjöt. kontrakt rörande fartygs förhyrning. SvKrigCivCal. 1805, s. 161. SFS 1827, s. 952.
(1 a, 2 a) -KVARTAL. kvartal i dess egenskap av att utgöra den tid för vilken hyra i sht för större lägenheter o. d. i regel erlägges (i förskott); äv. om det hyresbelopp som erlägges för ett kvartal. Det sistnämnda dag ingångna hyresqvartalet. 1NJA 1874, s. 90. Östergren (1928). —
(1 a) -LEDIG. ledig att hyra. En våning .. hyresledig till den 1 instundande April. LdVBl. 1887, nr 10, s. 4. —
(1 a) -LISTA, r. l. f. (publikation utgörande) lista på hyreslediga lägenheter. Lundin NSthm 21 (1887). NPress. 1894, nr 3, s. 4. —
(1 a) -LÄGENHET~200 l. ~102. bostadslägenhet som uthyres; hyrd bostadslägenhet. Backman Dickens Pickw. 2: 16 (1871). —
(1) -LÖN. (hyre- 1671. hyres- 1738—1746) (†) = HYRA, sbst.2 2 (a). Hyrelöhn för länt swart kläde. BoupptSthm 1671, s. 1317, Bil. Dähnert 192 (1746). —
(1) -MAN ~man2. (hyr- 1729. hyre- 1715—1735. hyres- 1686 osv. hyro- 1737)
1) (numera bl. jur.) person som hyr (ngt); hyresgäst. Publication, at alle Huusägare skola angifwa sina Hyresmänn. SthmStadsord. 2: 43 (1686). Kallenberg CivPr. 1: 473 (1918).
(1 a) -MARKNAD. (sammanfattande beteckning för) utbud av o. efterfrågan på hyreslediga bostäder o. d. (på viss ort). Fri hyresmarknad (som icke är underkastad särskilda restriktioner); jfr under -NÄMND resp. -REGLERING. SD(L) 1904, nr 275, s. 7. —
-MEDEL, pl. i sht kansl.
1) till 2 a: pänningmedel som användas till l. härröra från bostadshyra o. d. Hagberg Shaksp. 1: 158 (1847; bildl.). Tiden 1848, nr 55, s. 2. Stadens hyresmedel voro en ganska viktig inkomst. Sthm 1: 154 (1897).
(1 a) -NÄMND. förvaltn. under åren 1917—1923, på grund av då rådande bostadsbrist, i vissa samhällen tillsatt myndighet med uppgift att fastställa hyresbelopp samt avgöra frågor om uppsägning av hyresavtal m. m. SFS 1916, s. 337. —
(1 a, 2 a) -OCKER. utnyttjande av annans trångmål för att betinga sig oskäligt hög hyra. SvD(A) 1919, nr 251, s. 9. (Från 1917) till 1926 var straff stadgat för hyresocker. 3NF 10: 227 (1929). —
(1) -PRIS, n. hyra i dess egenskap av att vara ett pris för viss nyttjanderätt; särsk. i fråga om bostad. Holmbergsson Sartorius 191 (1800). Hyrespriset för hästkraft. TT 1899, Byggn. s. 155. Hyrespriset å olika orter och i skilda länder. 2NF 1: 1321 (1904). —
(2 a) -PROCENT. (hyre- 1789. hyres- 1791 osv.) (förr) kam. om den avgift, bestående av 6 procent av hyresinkomsterna i städerna, som enl. bevillningsförordningen 1789 erlades ss. skatt till staten. Han föreslog .. en Afgifts beläggande på Eldstäderne i stället för Hyre-proCenten. AdP 1789, s. 915. BoupptVäxjö 1791. —
-PÄNNING. (hyre- 1679—1761. hyres- 1749 osv.) (numera nästan bl. i pl., kansl.) till 2 a: pänningmedel varmed hyra betalas; äv. liktydigt med: hyresersättning (se d. o. 2); förr äv. liktydigt med: hyra. VDAkt. 1679, nr 264. En god och lätt Chaise åstundas at hyra öfver Sommaren för någorlunda billig hyrespenning. SP 1792, nr 138, s. 4. Enär ännu icke fullständig bostad finnes för läraren, utbetalas, tills sådan blir färdig, hyrespänningar. PT 1904, nr 191, s. 1. 2) sjöt. till 2 b, = -MEDEL 2. Röding 1: 707 (1794). FFS 1924, s. 232. —
(1 a, 2 a) -REGLERING. särsk. förvaltn. gm statligt ingripande företagen reglering av hyrespriserna. SFS 1921, s. 821. —
(1 a) -RÄTT, r. l. m. jur. rätt som hyresgäst äger på grund av hyresavtal. SFS 1907, nr 36, s. 18. —
(jfr 2 a) -SKILLING. (hyre- 1771. hyres- 1749) (†) (bostads)hyra. Lind 1: 903 (1749). DA 1771, nr 26, s. 4. —
(2 a) -STEGRING. stegring av bostadshyrorna. WoJ (1891). Lag med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring. SFS 1917, s. 419. —
(2) -SUMMA. (hyre- 1729—1782. hyres- 1782 osv.) i sht till 2 a. Mot en överenskommen hyressumma av .. (i hyreskontrakt). Biurman Brefst. 56 (1729). —
(1) -TID. (hyr- 1785—1814. hyre- 1729—1743. hyres- 1788 osv.) tid varunder ngt är uthyrt. Nehrman InlJurCiv. 333 (1729). SFS 1907, nr 36, s. 17. —
(1) -TVIST. jur. rättstvist rörande förhyrning av ngt. Calonius 3: 440 (1795). Medling i hyrestvist. SFS 1916, s. 337. —
-VAGN, se A. —
(1) -VILLKOR~20 l. ~02. (i skriftspr.) villkor l. betingelse varunder ngt förhyres. Öfverenskommelse om .. hyresvilkoren. DA 1808, nr 37, s. 6. —
(1 a) -VÄRD, m.||ig. person som uthyr (av honom ägd) bostadslägenhet, lokal o. d.; motsatt: hyresgäst. Lind (1749). —
(1 a) -VÄRDE. nat.-ekon. om värde vartill en fastighet uppskattas, beräknat gm kapitalisering (efter viss procent) av (netto)hyresavkastningen. SFS 1883, nr 51, s. 7. Skatt på stegring av fastighets hyresvärde. BtRiksdP 1920, VI. 5: nr 3, s. 1. —
(1) -ÅR. (hyre- 1650. hyres- 1894 osv.) hyrestid av ett år. VRP 1650, s. 521. NPress. 1894, nr 77, s. 1.
D (†): HYRO-MAN, se C.
Spoiler title
Spoiler content