publicerad: 1993
STYRMAN sty4rman, äv. sty3r~man2 (sty`r-man Weste (1807), sty3r~man2 vanl. 40 LoW (1911)), förr äv. STYREMAN, m.//ig.; best. -mannen sty3r~ man2en; pl. -män sty4rmän, ngn gg sty3r~män2 (G1R 3: 342 (1526) osv.), äv. (numera bl. ngn gg) -männer sty3r~män2er (Osbeck Resa 137 (1751, 1757)).
Ordformer
(stir- 1536. styr- 1535 osv. stÿr- 1593—1731. styre- 1526 (: styremæn, pl.)—1950 (: Styremannen, sg. best.). stÿre- 1593 (: Stÿremans hÿro)—1594. styrere- 1688 (: Crono Styreremannen, sg. best.; sannol. felaktigt för styremannen, möjl. under påverkan av STYRARE). styro- 1541 (: styromän, pl.)—1737 (: styromans, gen.). styrre- 1603)
Etymologi
[fsv. styre maþer, styreman, styriman, styroman, skeppsförare, styresman o. d.; motsv. fd. styræman, styr(e)mand (d. styrmand), fvn. stýrimaðr, nor. dial. styremann; jfr mlt. stūr(e)man, mnl. stuerman (nl. stuurman), mht. stiurman (t. steuerman), feng. stéorman (eng. steerman); av STYRE o. MAN, sbst.2 (med anslutning av förleden till STYRA, v.1); jfr STYRESMAN]
A. person som styr farkost l. fordon l. rid- l. dragdjur.
1) person som styr (se STYRA, v.1 1 a) l. leder farkost o. d.; person som sköter roder l. styråra (o. därigm bestämmer farkostens färdriktning l. leder dess färd), person som styr (jfr ROR-GÄNGARE); numera nästan bl. med anslutning till 2; äv. (om ä. förh.): person som har ledningen över fartyg, skeppsförare l. skeppsherre. Höfuitzmannen troodde styremannenom och skeparenom meer än thy som Paulus sadhe. Apg. 27: 11 (NT 1526). Alle the som medh årom roo samt medh båtzmän och styromän, skola stijgha vthu skepen vppå landet, och högt ropa offuer tigh. Hes. 27: 29 (Bib. 1541; Bib. 1917: skeppare). Dieffuulen .. sitter .. j hiertat, och driffuer tungona til .. Gudz försmädelse, lijkawist som en styreman driffuer rodhret. LPetri 2Post. 219 b (1555). Sylvius Curtius 537 (1682; på flotte). Styrman står i akterstammen af båten, (vid strömfärder) som altid bör wara där lastad; han är försedd med et styre likt en stor spade eller skofwel, fästad med widje-länk på wänstra sidan. Hülphers Norrl. V. 1: 204 (1789). Vid den högt uppskjutande bakstammen (på vikingaskeppet) står styrmannen. Styret är en bred åra. Grimberg SvH 36 (1905); jfr b. Alla deltagarna i båtfärden (dvs. i båtlagen på Sollerön) hade i regel skyldighet att ro och för varje åra var en roddare .. En styrman att sköta styråran utsågs för tillfället. Gruddbo 94 (1938). — jfr FLOTT-, SKEPPS-STYRMAN. — särsk.
a) [delvis möjl. till 2] i ordspr. l. ordspråksliknande uttr.; jfr c. Ett gott Skipp, och en galen styreman, tiähna intet wäl ihoop. Grubb 842 (1665). God Stÿrman giör Skieppet trÿgt. Celsius Ordspr. 11: 535 (c. 1710). Man tadlar ej styrmannens rörelser i stormen, sedan han räddat skeppet in i hamnen. Geijer I. 2: 97 (1832).
b) (om fornnordiska förh.) om skeppsförare på ledungsskepp o. d.; särsk. inom svenskt ledungsväsende, om förare av skeppslagets fartyg o. tillika skeppslagets styresman. Linde Kam. 26 (1852). I de av Saxo anförda s. k. Frodes lagar (finns) en föreskrift, att (liken efter) kungar, jarlar, hersar och styrmän skulle brännas i skepp. Fornv. 1921, s. 105. Dahlgren o. Richter SvSjökart. 17 (1944).
c) [delvis möjl. utgående från 2] i jämförelser l. mer l. mindre bildl.; särsk. om person som ”står vid statsrodret”; jfr a o. 5. Skytte Und. A 4 b (1604). Kött och Blodh är en elack styreman. Grubb 443 (1665). Hvilken skicklighet fordras det icke hos dessa kallblodige styrmän på kuskbocken, för att lotsa sitt fartyg genom alla dessa bränningar (dvs. Londons gator)! Topelius 24: 306 (1862). Händelserna fogade .. snart så att Maria Theresia ej längre skulle beklaga detta ombyte af styrman vid det franska statsrodret. Hedin Rev. 4 (1879). Du (dvs. penningbörsen) är mitt lif, du är mitt hjärtas styrman. Björkman Chaucer 201 (1906). Statsskeppet hade ej mer den erfarne styrman, som så väl förstått att lotsa det fram. Grimberg SvH 441 (1908).
2) om (o. med tanke på att det gäller) viss befälskategori o. d. som (bl. a.) navigerar l. kan navigera; äv.: lots; jfr 1.
a) på handelsfartyg o. d.: (vid sjöbefäls- l. navigationsskola utexaminerad, med särskilt behörighetsbevis försedd) befälsperson som utgör befälhavarens närmaste man l. endera av dennes (två l. tre, stundom fyra l. fem inbördes graderade) närmaste män, biträdande befälhavaren med fartygets skötsel o. navigering, vakttjänst, förande av dagbok m. m. (äv. enbart i fråga om l. med tanke på behörighet l. utbildning: person med styrmansbrev l. styrmansexamen); äv. (numera bl. mera tillf., om ä. förh.): person tjänstgörande som (lång)lots, lotsande styrman (jfr b) l. (mera tillf.; jfr 1) ledsagande rorsman l. styrande lots. Förste styrman, numera titulerad: överstyrman. Andre, tredje styrman. Han skal skicka her op til Stocholm ith par gode styremæn eller tw. G1R 3: 342 (1526). Han (dvs. vintapparen Matthias v. Lhar) .. frachtede ett schip ifrå Dantzig till Wÿborgh, på huilkett Jören Köster v. Dam war schippere och Marcus Näring stÿrman. 2SthmTb. 6: 531 (1582). Sedan vi lyft 2:ne ankare, lemnades det 3:dje medelst tågets afkappande, hvilket uti en mogen rådplägning imellan Herr Capitain och Herrar Styrmännerne blifvit samtyckt. Brelin Resa 6 (1758). Ehuru Sockne-boerne i allmänhet äro wane wid strömfarter, har dock den inrättning skedt i sednare tider, at på wisza ställen så kallade Styrmän blifwit förordnade, som emot betalning ledsaga Båtar och Flottar utföre forsarne (i Torne älv). Hülphers Norrl. V. 1: 238 (1789). Styrmannen blossade tillbaka från översta bryggan, där huvudkompassen står och radioledningarna kryper ner genom däcket till radiotelegrafistens kabyss. Ruin Drömsk. 73 (1951). Styrman .. titel för den som erhållit styrmansbrev ävensom tjänstetitel för annan medlem av fartygsbefälet än befälhavaren. I sistnämnda hänseende finnas styrmän av olika grader. SohlmanSjölex. (1955). — jfr FRAKT-, KOFFERDI-, LÄR-, RODER-STYRMAN. — särsk. i ordstäv. ”Stopp kapten, sjön är slut!” — sa' styrman, satte skutan på land. Schultz Ordstäf 35 (c. 1865). Och en till styrman (och så tar jag väl en till; eg. motivering av en sjökapten till att han tar och stoppar på sig en extra cigarr, när han blir bjuden). Holm Ordspr. 314 (1964).
b) inom örlogsflottan, om var o. en av de underofficerare (inom däcksavdelningen) som (bl. a.) har uppgiften att biträda vid fartygets manövrering o. navigering; i ä. tid (1500- o. 1600-talet) äv. dels: underbefäl som (huvudsakligen) navigerade, dels: (i skärgården bosatt) lots (särsk. med besittningsrätt till skattebefriat hemman) med uppgift att lotsa kronans fartyg. Alle Skippere, Höffuidzbåtzmen, styremen, menige båszmen. G1R 11: 48 (1536). Alle Capitener, Skeppare, Styremän och annat Siöfolk ware honom (dvs. amiralen) hörige och lydige. Lagförsl. 280 (c. 1606). Genom .. 1680 års Förordning har Kongl. Maj:t .. bewiljat, at de Styr- och Lotsmän, som bo här och der i Skärgårdarne, antingen på Kronans Styrmanshem, eller eljest för Extraordinarie utlagor af deras besittande Hemman, samt utskrifningar och private skjutsningar skola wara befriade. PH 5: 3545 (1753). Styrman är den som förestår styrmanskapet, på Orlogsskepp är Öfwerstyrman, Medelstyrman och Lärstyrman samt på långwäga resor ännu en främmande Styrman. Dalman (1765). De andre Styrmännen .. rätta sig efter hvad för Ansvars Styrman är befalt, och biträda honom uti dess göromål. ReglArméenFl. 1788, s. 32. Hvad kronans fartyg .. beträffar, voro de vid (finländska skärgårds)farlederne (under 1500-talet) bosatta allmogemän, som voro förtrogne med farvattnet, skyldige att framlotsa desamma, och egde dessa styrmän, som de kallades, för sitt besvär uppbära godtgörelse, icke af kronan, utan af den öfriga kringboende allmogen. Fennia XIV. 6: 16 (1897). Gustav Vasas skeppsflottor fördes av amiraler .. Underbefälet bestod av skeppare, styrmän, högbåtsmän och arklimästare. Hägg Segel 38 (1935). — jfr ANSVARS-, FLAGG-, KRONO-, LOTS-, LÄR-, MEDEL-, MIN-, OPPER-, RODDAR-, RODER-, SKÄRGÅRDS-, UNDER-, ÖVER-STYRMAN.
3) [utvidgad anv. av 2] om biträdande förare av trafikflygplan; i ssgn FLYG-STYRMAN (NordYrkesklassif. 102 (1965)).
4) [eg. bildl. anv. av 1 (jfr 1 c)] (†) person som går sist l. som gör ngt ss. den siste.
a) om person som går i kön av marscherande manskap o. har viss ledande funktion. (Förkarlen vid slåttern) utser .. en pålitlig gift karl, som benämnes Styrman, den der, jemte Förkarlen, har något inseende öfver laget och alltid sist i ordningen skall gå sitt slag. Dybeck Runa 1842—43, 3: 18.
b) om elev som går ut sist ur en klass l. skola. Hanna hade sluppit upp från klassen som den första, men Jussi hade blifvit lyceets styrman. Han var ond deröfver. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 24 (1886).
5) person som styr fordon l. fortskaffningsmedel annat än fartyg l. som styr rid- l. dragdjur o. d.; numera bl. mera tillf., särsk. med prägel av oeg. anv. av 1 l. 2. Tama Elefanter äro ej swåre at regera; Styrmannen sätter sig gemenligen på theras hals, och kan med en liten Piska eller Klubba i handen styra them hwart han wil. Orrelius Diurr. 28: 7 (1750).
B.
6) (†) person som styr (se STYRA v.1 8) l. leder (se LEDA, v.2 4) ngra l. ngt l. råder (se RÅDA, v.1 1 c, d); styresman (se d. o. 2); ledare; styrelsemedlem; äv. motsv. STYRA, v.1 8 b, om Gud; äv. oeg. l. bildl., om ngt sakligt. (Isl.) Stiori, (sv.) Styrman, Upsyniszman, (lat.) Rector, Inspector. Verelius 244 (1681). Ps. 1695, 337: 2 (om Gud). Ingen lärer med skähl neka thet ju ock thetta Helsungaland .. haft sina Kungar, Härsar, Styremän, Domare ock Öfwerhetsmän. Broman Glys. 1: 45 (c. 1730). (Konsten att beskära träd) läres bättre uti fältet på kort tid, under en god styromans hand, än om jag därom wille skrifwa ett helt ark. Rosensten Skog. 31 (1737). Bönenes helige ande (är) allena .. uphof och styreman för all sannskyllig bön. KyrkohÅ 1910, MoA. s. 36 (1738). Ett ”projekt till reglemente för apothekarene i gemen .. under de styremännens öfverinseende och styrsel, som Kongl. Maj:t i nåder förordnat”. Hjelt Medicinalv. 3: 446 (i handl. fr. 1787). Styremännerne i Kimito Socken eftergift af halfva skatten på sina 9 hemman. Hallenberg Hist. 2: 728 (1790).
Ssgr (i allm. till 2 a (o. b): A (†): STYRMAN-STAT, se B.
B: (2 b) STYRMANS-ANSVAR. (†) om det på ansvarsstyrman vilande ansvaret för fartygets navigering. Gynther Förf. 1: 334 (1851). SFS 1854, nr 40, s. 12. —
-BOK. (†) (med sjökort försedd) handbok i navigering. BoupptSthm 1669, s. 226. Därs. 1670, s. 606 (efter skeppare). —
-BREV. (av Sjöfartsverket l. Sjöfartsstyrelsen, förr av Kommerskollegium utfärdat) behörighetsbevis för styrman (för vilket krävs tjänst till sjöss av visst omfång o. viss beskaffenhet samt styrmansexamen). SFS 1880, Bih. nr 6, s. 2. —
-CHEF. (†) vid amiralitetet: chef för de styrmän som tjänstgjorde på flottans fartyg. Gynther Förf. 2: 477 (cit. fr. 1679).
Ssg (†): styrmanschefs-befattning. Kaptenen B. L. Ulrich skall, under Kapiten C. C. Varbergs sjökommendering, förestå ekipagemästare- och styrmans-chefs-befattningarne vid Stockholms station. KrigVAT 1858, s. 425. —
-DIREKTÖR. (förr) vid amiralitetet: (av kartografen Petter Gedda 1687—1692 buren titel för) befattningshavare med uppgift att författa sjökort o. ha överinsyn över styrmansväsendet o. lotsmanskapet; jfr -kapten. KrigVAH 1842, s. 219. —
-ELEV. elev i styrmansklass (i sjöbefälsskola l., om ä. förh., navigationsskola); elev undergående styrmansutbildning (i sjöbefälsskola osv.). BtRiksdP 1886, 5Hufvudtit. s. 8. —
-EXAMEN. (ss. teoretiskt kunskapskrav för styrmansbrev gällande) examen efter genomgången styrmansutbildning (vid sjöbefälsskola l. navigationsskola(n) l. ä. motsvarigheter härtill). Ekbohrn NautOrdb. (1840). —
-FULLMAKT~02 l. ~20. (förr) fullmakt att vara l. tjänstgöra ss. styrman. Styrmans fulmacht för en, Mårten N. benempt. G1R 28: 622 (c. 1650); möjl. icke ssg. —
-GÅRD. (förr) = -hemman. Styrmansgårdarne skola bliva fria, och de förbindas att styra och holla remmorna. RP 16: 44 (1655). —
-HEMMAN. (styrmans- 1632 osv. styrmäns- 1660) (förr) hemman (urspr.) anslaget till boställe åt lotsande styrman l. lots; jfr lots-hemman. HammarkDomb. 22/11 1632. KrigVAH 1824, s. 285. —
-HYRA. hyra (se hyra, sbst.2 1 b) ss. styrman; hyra (se hyra, sbst.2 2 b) för tjänstgöring ss. styrman. 2SthmTb. 2: 243 (1553). Först ska vi ha skolorna, sen får man ta en enkel styrmanshyra på en liten skuta (för att så småningom bli kapten). Holmström Benj. 178 (1932). —
-JOURNAL. (†) av styrman förd journal. För Lotsars betalning tjenar et Extract af Styrmans Journalen til verification. SjöreglÖrlFl. 1785, 1: 26. All afgång och tilkomst af manskap (ombord), observeras i Styrmans Journalen. ReglArméenFl. 1788, s. 52. —
-KAJUTA. (förr) kajuta för styrmannen l. styrmännen. SkeppsgR 1544, s. 30 b. Eurén Kotzebue Orth. 3: 36 (1794). —
-KALENDER. (†) om nautikalalmanacka; jfr kalender, sbst.2 1 a. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Schulthess (1885). —
-KAPTEN. (förr) vid amiralitetet: (tidigast av kartografen Petter Gedda buren, styrmansdirektör ersättande titel för) befattningshavare som svarade för den verksamhet som senare kom att ombesörjas av sjökarteverket samt hade översyn över styrmans- l. lotsväsendet (äv., i inskränktare anv., i uttr. styrmanskapten och lotsdirektör (förr äv. direktör över lotseriet)); jfr -direktör. Petter Gedda. Styrmans-Capitein och Directeur œfwer Lotseriet. Gedda o. Rosenfeldt GenHydrChartb. Titelbl. (1694). Den 9 september 1697 konstituerades .. Strömcrona nådeligen att vara styrmanskapten och lotsdirektör .. Efter sin befordran till styrmanskapten fortfor Strömcrona att undervisa i styrmansskolan. Dahlgren o. Richter SvSjökart. 54 (1944). —
(2 b) -KLASS. i sjöbefälsskola l. (om ä. förh.) vid navigationsskola l. underbefälsskola tillhörande flottan: klass avsedd för blivande styrmän. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 131 (1879; i underbefälsskola). SFS 1935, s. 697. —
-KONST. [jfr t. steuermannskunst] (numera mindre br.) navigationskonst; stundom äv. om all kunskap l. färdighet som fordras för att föra ett fartyg: seglingskonst, nautik; förr äv. i pl.: kunskaper l. färdigheter som fordras (av en styrman l. navigatör) för att navigera l. för att föra ett fartyg. (Man kan främja handeln genom att) Siö-Folcket til theras Underhold, wäl holla, så ock til theras Underwijszning i Fart och i Styremans Konster. Risingh KiöpH 26 (1669). Den delen af styrmans-konsten, som lärer skjeppets gång på hafwet. Möller (1755; under capotage). Styrmanskonsten är en wettenskap om Sjökortens bruk, och uträkningar öfwer Skeppets wäg, samt observationer för at finna latitudo, miszwisningen och tiden. Dalman (1765). SAOL (1950). särsk. bildl. Under det han (dvs. Palinurus) så bedref / Sin styrmanskonst om natten, / .. Han icke rätt ballancen höll, / Men sjelf pladask i hafvet föll. Stiernstolpe Blumauer 2: 61 (1814). —
-KVITTO. sjöt. o. handel. interimskvitto på ombordtagen last (i form av ett undertecknat lastkvitto) som styrman l. (i utvidgad anv.) kapten l. rederiagent lämnar avlastaren l. motsv.; äv.: lastkvitto l. lastsedel ss. lämnat resp. lämnad av exportören till styrman osv. 3NF 12: 821 (1930). Styrmanskvittot .. är den handling, som exportören lämnar, ifylld med varubeteckning, märken, vikt och kolliantal, till kapten (styrman) eller rederiagent vid överlämnande av godset till fartyget. Boman Exportör. 43 (1977). —
-MÖSSA. Vid rodret satt pappa själf och hade en styrmansmössa på hufvudet. Geijerstam MPojk. 122 (1896). —
-PASSARE. (†) av styrman (l. annan navigatör) använd speciell passare (vid arbete på sjökort o. d.). BoupptSthm 1677, s. 1513 a, Bil. —
-PRAXIS. (numera föga br.) praktisk erfarenhet av ”styrmanskonst” l. navigation. Rosenfeldt Nav. b 1 b (1693). —
-SKOLA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) skola för utbildning av styrmän l. för utbildning i navigationskonsten.
b) till 2 b; i sht om en under amiralitetet hörande skola (läroverk) för utbildning av styrmän, som inrättades i Karlskrona på 1680-talet (tillsammans med en skola för utbildning av artilleriunderofficerare vid flottan). KrigsmSH 1797, s. 75. KrigVAT 1836, s. 281 (i Ryssl.). Föreläsningarne i Skeppareskolan skola begagnas af de matroser och jungmän, hvilka åtnjuta semester och icke förut tagit någon examen, hvarken i denna skola eller styrmans- och artilleriskolorna. Gynther Förf. 7: 362 (i handl. fr. 1836). SvFlH 2: 100 (1943). —
(2 b) -STAT. (styrman- 1785. styrmans- 1741 osv.) (förr) inom flottans underofficerskår: stat (se stat, sbst.3 II 3) omfattande styrmännen, stat som styrmännen utgjorde. Siöregl. 1741, 3: B 2 a. —
-STEN. (†) om viss viktenhet (se sten 9) använd vid beräkning av kostnad för godsbefordran till sjöss (under styrmans l. annat befäls överinseende). Wår tid har ut funnit then retta lengden (för lodarmen), fast then är skiljachtig lika som styrmans stenen på åtskilliga orter. Swedenborg RebNat. 3: 317 (1718). —
(2 a, b) -TJÄNST.
(2 b) -UPPBÖRD~02 l. ~20. (förr) uppbörd hörande under uppbördsstyrman. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 116 (1879). —
-VETENSKAP. (†) navigationskonst (ss. teoretisk kunskap), navigationskunskap. Dalin Montesquieu 28 (1755). Heinrich (1828). —
-ÄMBETE~020.
1) (om fornnordiska förh.) till 1 b; om styrmans uppgift betraktad ss. ett ämbete: ämbete som styrman innehade. Hafström LedMarkl. 36 (1949).
2) (†) till 2 b: syssla l. tjänst ss. styrman; anträffat bl. i bet.: syssla l. tjänst ss. kronolots. Stiernman Com. 2: 334 (1642).
Avledn.: STYRMANSKAP, äv. STYRMANSSKAP, n. (styrman- 1672 osv. styrmans- 1662—1741)
1) (tillf.) till 1; om uppgiften l. sysslan att sköta rodret l. styra; särsk. med prägel av oeg. anv. av 2. Återfärden skulle företagas i roddarbåt .. Jag åtog mig styrmanskapet. Cederborgh OT 4: 18 (1818).
2) till 2 a, b: (det som l. allt som hör samman med) befattning l. tjänst ss. styrman; i sht förr äv. liktydigt med: navigationskonst. SvFlH 1: 394 (1662). Han (kan) icke .. kalla sig helt och hållit en Siö-Soldat, om han icke Byggeriet, Taclage, Styrmanskapet och Seglationen uhr Grunden förstår. Rålamb 10: Föret. 4 a (1691). Styrman är den som förestår styrmanskapet, på Orlogsskepp är Öfwerstyrman, Medelstyrman och Lärstyrman samt på långwäga resor ännu en främmande Styrman. Dalman 55 (1765). Min långa Bergslagsresa hade så när skiljt mig vid hela mitt styrmanskap, ty Robbert Dickesson var på vägen att hyra sig en annan understyrman i fruktan, att jag ej skulle komma. Tersmeden Mem. 1: 126 (c. 1790). Dahlgren o. Richter SvSjökart. 59 (1944).
3) (†) till 6: ledarskap; regentskap (se d. o. 1). Då Styrmanskapet drog vpp Carl den Elffte öfwer Swerige. Rosenfeldt Roo D 3 b (1672, 1686). Ett om möjligt ännu svårare och mera grannlaga uppdrag än till och med det politiska styrmanskapet under sådana partistormar som de, hvilka utmärkte den ifrågavarande tidrymden, anförtroddes grefve Tessin, då han mottog guvernörskapet öfver den ännu späde kronprinsen. BEMalmström 1: 412 (c. 1860).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content