KARAKTERISTIKON kar1akteris4tikon l. 01—, äv. —302, l. KARAKTÄRISTIKON -tär- l. -tær-, n.; best. -et (föga br., Östergren(1929; angivet ss. sällsynt form)), i best. anv. vanl. utan slutartikel; pl. -ika -ika resp. —02.
Ordformer
(-ter- 1861 osv. -tär- 1904 osv.)
Etymologi
[av gr. χαρακτηριστικόν (pl. -ικά), n. sg. av χαρακτηριστικός (se KARAKTERISTIK, adj.)]
(i skriftspr.) utmärkande l. kännetecknande egenskap, kännemärke, kännetecken, särmärke, särdrag; jfr KARAKTÄR 2. Sturzen-Becker 2: 63(1861). Omdömet schlecht und billig som karakteristikon på tyska industrivaror. Laurin Folkl. 110(1915). Ett av .. (fattigkvarterens) essentiella psykologiska karakteristika: den nära nog rent melodramatiska romantik, som besjälar invånarna. Hellström RedKav. 236(1933).
