SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1936 KLACKARE, sbst.2 (sbst.1 se KLACKA, v.1 avledn.), m. Etymologi [jfr nt. klacker; möjl. till KLACKA, v.2] (†) person som sprider skvaller l. förtal; jfr KLAFFARE. Om klackaren inthet kan betyga sin sagesman, då moste han stå derföre. RP 3: 152 (1633). SAOB Alfabetisk lista klack subst.5 klack interj. klacka verb1 klacka verb2 klackande klackare subst.2 klackeri subst. klackig adj. klackning klackör kladd subst.1 Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content