publicerad: 1936
KOJ koj4, r. l. m.; best. -en; pl. -er32 ((†) -ar TjReglFl. 1790, s. 14, Sehlstedt 3: 188 (1867; rimmande med bojar)); förr äv. KOJA, sbst.1, r. l. f., best. -an; pl. -or.
Ordformer
(koey 1674. koj (koij) 1559 osv. koy 1788—1818. köi 1545 (: köien, sg. best.). koja (koi(j)a) 1543—1796. koye 1535)
Etymologi
[jfr ä. d. koye, d. køje (koje); av mnt. o. nt. kōje l. mnl. cooye resp. holl. kooi, inhägnad, koj; liksom mht. kouwe, t. kaue, bur, liten hydda m. m., ytterst av lat. cavea, bur, inhägnad. — Jfr KOJA, sbst.2]
1) († utom i ssgn SEGEL-KOJ) mindre rum ombord på fartyg; i sht om ett mindre, till bostads- o. sovrum användt rum, hytt (se d. o. 2), kajuta. G1R 10: 130 (1535). Back till ther köien ware plägher. Därs. 17: 110 (1545). Lind (1749); jfr 2. — jfr SEGEL-KOJ.
2) sjöt. sovplats ombord på fartyg, antingen (o. urspr.) byggd såsom en väggfast säng (”fast koj”) eller (i sht för manskap) bestående av en på lämpligt sätt upphängd, med madrass o. övriga sängkläder försedd hängmatta, ”hängkoj”. Kook-matens Koey. Lucidor (SVS) 400 (1674); möjl. till 1. Jag (tingade) uti cabysan kockens koja. Roland Minn. 89 (c. 1748). Manskapets ”kojer” (hängmattor) följa med fartygets rullning och .. äro mycket behagliga. SD(L) 1896, nr 501, s. 5. VFl. 1921, s. 46. — jfr HÄNG-, SLINGER-KOJ m. fl. — särsk. [jfr holl. naar de kooi gaan l. kruipen, gå till kojs, gå till sängs] i uttr. gå, krypa, ligga o. d. till kojs, eg.: gå till vila resp. ligga i koj; äv. (vard.) i allmännare anv.: gå till sängs resp.: ligga till sängs. Lind (1749). Blott en vals jag vill beskrifva / Och mig se'n till kojs bege. Braun Dikt. 1: 27 (1837). Vårt första göra då vi kommo i vagongen blev att krypa till kojs. TurForskn. 3: 5 (1918).
Ssgr: A (till 2; i allm. sjöt.): KOJ-BESLAGARE. sjömil. på krigsfartyg: matros som har att ombestyra nedtagning, beslagning, upphängning m. m. av hängkojerna. NF 8: 994 (1884). VFl. 1928, s. 141. —
-DAGS. [möjl. till KOJA, v. (se avledn.)] (sjöt. o. vard.) sängdags, läggdags. Braun Läk. 147 (1870; i fråga om förh. på fartyg). —
-DUK. [jfr d. køjedug] segelduk till förfärdigande av hängkojer. Gynther Förf. 4: 185 (1854). TLev. 1909, nr 9, s. 2. —
-GÖLING. lina (göling) avsedd att därpå upphänga tvättade (”skrubbade”) hängkojer till torkning. KrigVAT 1835, s. 173. VFl. 1928, s. 141. —
-KLYKA. i vardera ändan av en (upphängd) koj anbragt klyka varmed kojen hålles utspänd. Konow (1887). —
-KROK. [jfr d. køjekrog] var särskild av de båda krokar vari en hängkoj är upphängd. UFlott. 1: 74 (1882). —
-PLATS. Mellan spant 3 och spant 9 .. är rummet för besättningen med en kojplats på hvarje sida. TIdr. 1883, s. 170. SFS 1894, nr 45, s. 6. Gubben skulle få stanna ombord, då det fanns en kojplats ledig. Engström Hemma 91 (1916). —
-RUM. (†) = -PLATS. Til Matlag och Koijrum delas .. hvarje sort folk tilsammans. ReglArméenFl. 1788, s. 9. ReglStyrFl. 1836, s. 53. —
-SKÄRLINA~020. [jfr d. køjeskærline] om var särskild av de i solfjäderform vid vardera ändan av en hängkoj anbragta linorna i vilka hängkojen hänger. Björkman (1889). Stenfelt (1920). —
-STJÄRT. [jfr d. køjestjert] var särskild av de båda i kojskärlinorna fästa linor varmed en hängkoj upphänges. VFl. 1928, s. 141. —
-STUVARE. [jfr d. køjestuver] sjömil. jfr -BESLAGARE. Ramsten NautHlex. 67 (1866). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
B (till 1; †): KOJE-KLÄDE. kläde avsett till inredning av fartygshytt? Thill Koije kläde vppå Kong(elig)e Ma(jestä)ttz Galleider .. Rött Brabansk — 39 aln(e)r. KlädkamRSthm 1560 A, s. 21 a.
Avledn.: KOJA, v., -ning. [jfr holl. kooien] sjöt. lägga sig till vila i en koj (se d. o. 2); äv. (vard.) i allmännare anv.: gå till sängs, lägga sig; äv. refl.; jfr KOJSA. Strindberg RödaR 237 (1879). WoJ (1891; refl.). Det var tid att äta kväll och koja sig. Bergman FullF 100 (1920). jfr (tr.): Så ska Tekla å ja bära hem dig å koja dig. Hellström Storm 229 (1935). —
KOJSA, v. [bildat till kojs i uttr. (krypa) till kojs (se ovan 2 slutet)] (vard.) koja. GbgSSÅb. 1902, s. 182. IdrBibl. 1: 98 (1918).
Spoiler title
Spoiler content